Vackra människor
Finns en del vill ha-saker i sortimentet också. Om jag någon gång börjar fundera på att ha gran på julen så ska den stå i Maria Håårds Christmas Tree Stand. Eller så nöjer jag mig med en ljusstake.
Ett tunt avslut
Ibland kan man hitta pärlor i bloggosfären
Andra bloggar och andra bloggar, just nu är det en annan blogg - The Greedy Ugly People. Känner inte människan, men jag hittade hans blogg för ett tag sen. Nu ligger den både under mina favoriter och som länk här bredvid. Satt just och bläddrade bland hans gamla avsnitt och fann något jag tyckte var vackert. Det finns kärlek där ute ändå.
Och att han döper avsnitten efter låtar är underbart. Något i min stil, fast jag själv inte gör det.
Inspirerad av The Greedy Ugly People lyssnar jag på The Libertines "What Became of the Likely Lads". Och eftersom jag är jag så gör jag som jag gör. Jag citerar.
What became of the dreams we had?
Oh what became of forever?
Oh what became of forever?
Though, we'll never know"
The Libertines, "What became of the likely lads"
Takterrass
Och då frågar jag mig - varför känner inte jag någon med takterrass? Till exempel på Södermalm? Eller bara våning/lägenhet/rum/skyffe högst upp i ett hus på Söder, varifrån utsikten skulle vara superb och suverän? Varför känner jag (vad jag vet) ingen med en sådan bostad? Jag vill också sitta på takterrass...
I höst ska jag lära känna någon som bor i Turning Torso. Det lär ju i alla fall vara tjusig utsikt.
Kvällar som inte är som andra
Kul att träffa de gamla klasskompisarna såhär igen - vi var ju även på Mosebacke och tog några öl i måndags. Hoppas att vi ses snart igen, hemma hos Stefan eller Hedvig. Eller nån annanstans kanske.
Tisdagen blev ju också öl, onsdagen med, även om jag inte kände mig så pigg och rolig då. Förlåt kompisar. Och igår var det picnic med jobbet vid Rosendals slott. Brännboll (fast jag spelade inte, jag var tidtagare/fotograf), rödvin på bag-in-box, digestivekex och bredbar ost. Jag, Kristin och Daniel vinglade hem från Djurgården senare på kvällen, när alla de andra dragit vidare. Men det var riktigt kul. Jag tycktes vara den enda som mådde finemang imorse.
Och jag vill inte att det ska ta slut. Kan inte sommaren 2006 stanna för alltid?

Förhållanden är till för att spricka
Först fikade vi i Vasastan med Stor-Johan och Jakob från klassen. Roligt att träffa lite klasskompisar och se vad de har för sig.
Sedan tog jag och Marie tuben (nej, jag gillar inte denna benämning på tunnelbanan, men använder den då och då av någon outgrundlig anledning i alla fall) till Kristinebergs badvänliga klippor, och ja, badade. Varmt i vattnet, varmare i luften, och när vi efter några timmar gick därifrån var vi lika svettiga igen.
Då begav vi oss till Söder och någon slags middag på Medis. Sen blev det Snaps uteservering med Maries kompisar. Mycket snack om förhållanden och dumpningar. Marie, som just blivit dumpad av A. J som just dumpat L efter tre års förhållande. En annan J som för två månader sedan blev dumpad av sin L. M som träffat en ny kille. F som bara tycks vara. Och så jag, som inom det senaste året både brutalt dumpat och typ blivit dumpad.
Sofia säger att alla förhållanden som hon tycker verkar vettiga tar slut. Marie omdefinierade och sa att alla förhållanden förr eller senare tar slut. Och jag sa att förhållanden är till för att ta slut.
Elden vecka 30
Stanna kvar för alltid
Sommarstockholm. Jag kan inte få nog. Kommande vecka ska bli ett frosseri av ljuva, livfulla miljöer, långt från tristess, trötthet och ensamhet. Luften ska koka.
Det här veckoslutet var inte heller dumt, fastän jag jobbat. Fredag, Therese hemma för sommaren, kvällspicnic i den nedgående solen, snabbt ihopblandad makaronisallad, popkorn, O'boy-bullar, rödvin (ja, jag är inte så chic att jag dricker rosé) och missade bussar. Lördag, missade bussar, Sofie, Lina, Sofia, alldeles för mycket mat, ont i magen och planer om att göra något mer. Söndag, hunger, Tove, öl, Stockholms vackraste utsikt, ont i magen och sol i ögonen. Och över allt en känsla av något jag vill ska stanna kvar för alltid.
Läppar

Tankar är som bäst i kollektivtrafiken
Tankarna passar helt enkelt bäst i kollektivtrafiken. På den susande tunnelbanan. Där kan de vara en smula känslosamma utan att vara för mycket. Där är de riktigt bra. Riktigt sanna.
Vissa dar är egodar
Nu tycker ni att jag låter fåfäng. Men jag kan liksom alla andra - alla er - ha dåliga dagar. Även om ni inte tror det.
Måste nog springa ut till badrumsspegeln...
Back from Malmoe
Min blivande hyresvärd, Fru T kan vi kalla henne, var jättetrevlig, så det ska nog fungera. Lägenheten var helt okej, det bästa var att den låg så nära min arbetsplats (okej, praktikplats). Egmont har ett fint hus i Västra hamnen, min blivande bostad ligger i Ribersborg. Inte alls långt.
Fru T bjöd på fika, vi gick en promenad och tittade på området, speciellt på Västra hamnen. Sen köpte vi middag, gick hem och lagade den, tog oss ner till "Ribban beach" och badade! Det var riktigt skönt, mycket varmare i vattnet än på östkusten (läs: Roslagen).
Och nu har jag sett Turning Torso. På riktigt. Riktigt nära. Riktigt fint. Skrytbygge kanske, men jag går på det. Jag går på skrytet. Jag imponeras alltid av stora eller höga byggnader, särskilt när de är... vackra. Kommer bli en glädje att jobba och bo där i närheten. Ska försöka lära känna någon som bor i huset också, så man får blicka ut...
Och bara för att reta min mamma, som inte gillar skånska, ska jag skaffa mig en skåning. Ja, Malmöpågarna är sötare än Stockholmskisarna...


På väg ner: I Hässleholm gick min tåggranne Axel av, så då tog jag hans plats vid fönstret.


I Malmö: En gata i närheten av min framtida bostad. Turning Torso där borta - den ligger närmre än det ser ut!

På väg hem: Efter Norrköping. Inte någon fönsterplats denna gång.
...och en nattfjäril är min besättning
Ja, jag vill inte vara det. De är på sätt och vis fina, särskilt den vars lik nu ligger i min papperskorg och föruttnar. Men jag har sedan jag var liten levt i tron att nattfjärilar är farliga. Jag vet inte på vilket sätt, bara det faktum att man bör och ska akta sig för dem. Och det gör jag. Så fort en nattfjäril kommer i närheten så går det som det går. För den lilla varelsen.
Det finns fler saker som jag inbillat mig och som jag inte vet om de är sanna eller inte. Har ställt mina föräldrar mot väggen, men de förnekar att de lärt mig så underliga saker.
Nattfjäril. Det är ett fint ord.
Hela vägen ner
Mm. Hela vägen ner till till Malmö. Oj, vilka känslor till den låten. Men imorgon blir det på riktigt, lite i alla fall. Jag drar ned. Till Malmö.
Men inte för gott. Bara för två dagar. Om jag försvinner, inte kommer tillbaka, så har jag nog flytt landet. Och då är det kanske för gott. Det är lika bra.
Nja, jag skulle nog sakna Stockholm för mycket. Jag gillar ändå den här staden. Jag hoppas jag gillar den nya staden också. Min nya stad.
Hela vägen ner
Jag kommer inte sakna dig en minut
Hela vägen ner från Stockholm
Hela vägen ner
Jag kommer inte sakna dig en sekund"
Emil Jensen, "Hela vägen ner"
Elden vecka 29
Inget Arvika i år
Men inget i år. Tråkigt, för jag har verkligen haft kul där. Förra året kunde jag väl visserligen stundtals känna att det inte var så underbart skojigt hela tiden. Börjar väl bli gammal, men jag har prioriterat andra saker i år. Bara att jag säger det får mig att låta som en föråldrad 40-åring.
Jag gillar Arvikafestivalen annars. Har inte varit på Hultsfred, men det känns lite stort för mig, och jag vet inte om klientelet känns helt rätt heller. Dock har de ju haft en hel del bra artister under åren som gått. Ville se NIN förra året, han spelade på Hultan, men det blev Arvika då. I år blev det som sagt var inte mycket. Fast Popaganda i maj kan ju räknas, eller hur?..
Mycket att finna i bloggosfären...
Om ni gillar detta rekommenderar jag Cornelia Walderstens Bokstavligt talat. Samtal i stan. Boken, som kom förra året, är ett resultat av Walderstens examensarbete på Beckmans. Går dock alldeles för snabbt att läsa.
Bojkott

Bo G Erikssons brevlåda

Bild från bryggan.

Norrtälje hamn. Kommit på att jag gillar staket.

Bo G Eriksson, mest känd som programledare i Vetenskapens värld och tillika E-types pappa, har landställe i närheten av oss. Han föredrar tydligen Svenskan.
Trött på att aldrig stå pall
Trött på clownerna i TV
Trött på inget, trött på allt
Men Hjärter Dam, här får man krafterna igen
Snart kan jag ta mig ut på isen
Men inte än"
Lars Winnerbäck, "Över gränsen"
Grönan


Jag föredrar ju Pariserhjulet...

... det brukar ju vara fin utsikt däruppifrån.
Det var sommaren man lyssnade på polsk pop
Skönt att vara hemma i stan igen, samtidigt som det var underbart att ha semester, om än några dagar. Jag trodde jag illa kvickt skulle tröttna på lantlivet och lugnet, men faktiskt intogs jag inte alls av den känslan, trots det inte så sköna badvattnet. Kanske på grund av att lugnet egentligen aldrig inföll, inte med stora storasysters två små, hmm, underbara barn. Jag ska skriva en bok inom kort, "Min systers barn och andra snorungar". Fri tolkning av titeln.
Nej, jag ska inte vara sådan. Jag har haft jättetrevligt och även om syster och hennes barn är lite bråkiga så är de jättegulliga också. Jag har varit där och snyltat på deras mat, typiskt mig.
Solat, badat lite. Lyssnat på rockig musik genom Malins iAudio (lite sämre än min) och ett par högtalare kopplade till. Och så den polska popen såklart, som varken jag eller syster eller någon galen släktting stod för. En bit från vårt hus byggs det om, och för hamrandet står tre polacker. Tre popande polacker. Pop och pop, det var rätt folkmusikbaserat, men lite europop lyckades de också klämma in. Allt tycktes vara på polska.
Torsdagen tillbringades i Norrtälje, denna urgulliga stad. Ingen fika på Tösse, medan systers familj låg på Kärleksuddens bad gick jag på byn och fotograferade omgivningarna. Okej, jag tittade även in i en och annan butik, men det var inte så mycket intressant jag hittade och plånboken förblev lika tunn som förut. Men mycket fina foton, tror jag, kameran är än så länge på laddning. Jag har ett litet tavelprojekt i åtanke. Jag är inte fotograf, men har kommit fram till att jag väl lika väl som någon annan kan skapa min egen konst. Istället för att köpa den av vänner och bekanta.
Och min far har köpt en segelbåt av gamla bekanta. Mina föräldrar upphör aldrig att förvåna.
Nu är jag tillbaka i Stockholm. Tillbaka i vardagen. Och jag har redan kokat över riset, svartbränt de vegetariska vårrullarna, kastat kläder på golvet och lämnat disken i diskhon. Vardag, ta mig!
Baby blue"
Dogs d'Amour, "Sometimes"
Elden vecka 28
Varma julikvällar del III
Ska vara ledig några dagar nu. Sol. Bad. Onyttigheter.
Natt. Mörk natt.
Och Zofie frågar varför vi är singlar. Bra fråga. Hah. Det är ju både skönt och... ja, det är ju ganska skönt faktiskt.
He slept at the end of my bed last night
He could tell I was fading
And somehow fighting against the light
Everyday when I open my eyes
I see unwanted funerals
Maybe I'll be buried alive
But I've never seen you so beautiful"
Ed Harcourt, "Visit from the dead dog"
Regnet sköljer ned som tårar i tomheten
Nja, så dramatisk ska jag väl inte vara. Men vad händer nu? Ska man gå ut i verkligheten? Tomheten efter VM har slagit till...
Det regnar. Regn är ju trevligt, men vi skulle ju picnica ikväll...
Veckans skryt: Jag behövde inte visa legitmation på Systemet när jag handlade i fredags. Ska jag ta det som en förolämpning eller komplimang? Tja, kassörskan menade nog inget av dem, men jag väljer att se det som att hon tyckte jag såg mogen och lagom vuxen ut. Kanske såg hon att jag började fingra med mitt körkort, och drog slutsatsen att jag faktiskt ville visa att jag är av ålder, och att jag är en ärlig person. Eller så har hon sett mig där förut... Sorgliga tanke...
Perche?
Nej. VM är över. Italien vann. Och Zidane vet jag inte vad han gjorde. Huvudvärk.
La finale
Regniga julinätter
Idag, ve och fasa, blir det en dag på Gröna Lund. Ja, min kompis fröken L arbetar där, så hon ska bjuda mig. Jag åker ju dock ingenting förutom typ Pariserhjulet (jag tycker att Nyckelpigan är obehaglig), så vi får se Om fröken L tröttnar på mig inom några minuter. Först ska vi dock upp på Slottet och titta.
På spellistan:
Ed Harcourt - Visit from the dead dog. Gullmysig poppig dänga från Sverigeälskande herr Harcourts senaste album, The Beautiful Lie.
Lars Winnerbäck - Åt samma håll. Ska egentligen lyssnas på i februari, när Stockholm är grått och kallt. Jag lyssnar nog mest på den för att jag vill att någon ska kalla mig "Hon var allt, hon var sin, hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin".
Weeping Willows - Sunny Days. Solig. Somrig. Kanske bland de bästa sommarsångerna någonsin. Bara inledningen; "The sunshine warmed your flat, it filled the room. But I didn't notice that, 'cause I had you, in full bloom, I had you" säger allt som behöver sägas. Och tänk inte smör, tänk Magnus Carlsons röst och 'Weepings' speciella sound.
Jakob Hellman - Vara vänner. Klassiker. Barndomslåt som fungerar lika bra idag. Vad sägs om "Det är när du tystnar ett tag, det är när du tittar på mig jag måste tänka mig för. Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör". Oslagbart och så sant.
Varma julikvällar del II

Jag och Sofia

Lince!

Zofie dök upp tillslut, och dricka hade hon med sig

Vi fick ännu mer sällskap, som Zofie började mata med pasta under högljudda motrop från Sofia

Varma julikvällar
Sen strax före nio gick jag och fröken K, vi satte oss på Medborgarplatsen och åt glass och snackade skit. Det var varmt och kändes väldigt mycket som utlandet. Varma julikvällar...
Lite jobbigt, en kille på mitt jobb stöter på mig, och jag är verkligen inte intresserad tillbaka. Han är jättesnäll, men nej. Huh. Vad göra?
Nyfriserad också. Finfint! Ny mobil också. Finfin. Och stora skavsår på fötterna efter de nya skorna. Inte så fint...
Snälla farbror Doktorn

Bye bye Portugal
Elden vecka 27
Fotbollsilska i sovande form
Matchen var inte så spännande som jag igår gav sken av. Jag somnade under andra halvlek - mina efterforskningar säger att jag inte var den enda - och vaknade precis när matchen blåstes av (tror jag) och det var klart att Italien vunnit. Arg var jag, fortfarande halvt sovandes. Helförbannad, och skrev elaka ord om domaren i ett sms till Ann-Sofie, som med lite mer vaken insikt undrade om det verkligen var domarens fel att Italien besegrade hemmanationen Tyskland. Och det hade hon väl rätt i, kunde jag erkänna när jag vaknade sådär sju, åtta timmar senare, inte helt utsövd men i alla fall lite piggare. Lite arg var jag fortfarande, och snesligt tycker jag väl att det är, men som en arbetskamrat sa; det kan bli roligt att se Portugal mot Italien i finalen. För ikväll hejar jag såklart på Portugal. Vinst, obrigada!
Mamas boys
She is the missing part of me
Min lilla Kaisa är inte enbart min och tjejernas längre. Hon har skaffat sig en pojke, en Herr T! Wow. Det är häftigt. Nu är det tre flickvänner i gänget, och tre singlar. Och jag och Sofia fortsätter förbanna löjliga par (läs: typ alla par). Tacka vet jag singlar.
"And she says 'Everything is changed from now,
no longer half of what I could be
Everything is moving now,
when I found the other piece of me'"
Elin Sigvardsson
Inte ledig längre
Bastet
Rom, som jag vill ha det
Extras
Teinchocken
Du läser lite till. Något om en bok som verkar intressant, "jag ska nog låna den på biblioteket" tänker du. Plötsligt tar du tag i temuggens öra och för den till munnen. Agh! Det rusar i blodet! Starkare än det starkaste kaffe! Du upptäcker att du glömta att ta ur tepåsen, och nu har den legat i det varma vattnet längre än vad som rekommenderas på teförpackningen. Teinet stiger upp i huvudet. Du är utsatt för teinchocken.
Eller är det bara jag?
Partytricket
Jag trodde länge att jag inte hade något partytrick, men så sent som i fredags motbevisade jag mig själv. Att kunna droppa folks födelsedagsdatum. Ja, alltså, om någon har berättat för mig när denne fyller år så kommer jag ihåg det, nästan alltid. Jag träffade ju som redan nämnts gamla klasskompisar i fredags, folk vars födelsedag jag absolut inte firat sedan man sjöng för dem på deras bemärkelsedag i klassen under högstadiet. Men ändå kunde jag komma ihåg när de fyller år, vilket väckte viss... ja, det var nog inte beundran, mer förvåning och kommentarer som "du är ju sjuk, hur f-n kan du komma ihåg det???".
Jag vet inte. Jag vet inte hur jag gör, det fastnar bara. Mamma och största syrran är likadana.
På tal om familj så var mamma och pappa och hälsade på mig på jobbet idag. Roligt att de lyckades villa sig in till stan.
Glada dagar
Hade en trevlig ledig dag igår. Sol sol sol. Varma sol.
Och nu är den inlämnad, Jag har förstått att det är nånting positivt. Vår c-uppsats.
Min kusin konfirmerar sig idag. För att illustrera min syn på kristen tro tänkte jag citera Cornelis Vreeswijk.
var det ett Gud behagligt spektakel jag där fann?
Rättfärdighetens furste dom säger sig ha kär
Det slår dom sig för bröstet på
men tror du han var där?
Det slår dom sig för bröstet på
men tror du han var där?
Jag tror det inte, men se min tro är klen
För jag gick ut ur tältet och därute solen sken
Tror du ej han hellre vistas i en molnfri zon?
Det troro jag åtminstone
men jag är svag i tron
Det troro jag åtminstone
men jag är svag i tron."
Cornelis Vreeswijk, "Tältet"