Stjärna i min egen värld

Fest hos Zofie igår, det var trevligt, men jag var lite ur stämning, har väl att göra med förkylningen tror jag (jag har åkt på en rejäl sommarflunsa som jag tror aldrig kommer gå över). Tog nattbussen hem så att jag var innanför ytterdörren vid 02 ungefär.

Idag, ve och fasa, blir det en dag på Gröna Lund. Ja, min kompis fröken L arbetar där, så hon ska bjuda mig. Jag åker ju dock ingenting förutom typ Pariserhjulet (jag tycker att Nyckelpigan är obehaglig), så vi får se Om fröken L tröttnar på mig inom några minuter. Först ska vi dock upp på Slottet och titta.

På spellistan:
Ed Harcourt - Visit from the dead dog. Gullmysig poppig dänga från Sverigeälskande herr Harcourts senaste album, The Beautiful Lie.
Lars Winnerbäck - Åt samma håll. Ska egentligen lyssnas på i februari, när Stockholm är grått och kallt. Jag lyssnar nog mest på den för att jag vill att någon ska kalla mig "Hon var allt, hon var sin, hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin".
Weeping Willows - Sunny Days. Solig. Somrig. Kanske bland de bästa sommarsångerna någonsin. Bara inledningen; "The sunshine warmed your flat, it filled the room. But I didn't notice that, 'cause I had you, in full bloom, I had you" säger allt som behöver sägas. Och tänk inte smör, tänk Magnus Carlsons röst och 'Weepings' speciella sound.
Jakob Hellman - Vara vänner. Klassiker. Barndomslåt som fungerar lika bra idag. Vad sägs om "Det är när du tystnar ett tag, det är när du tittar på mig jag måste tänka mig för. Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör". Oslagbart och så sant.