För kompetent
Jag var på en anställningsintervju för ett extrajobb förra veckan. Trevligt att faktiskt bli uppringd och uppbokad på ett personligt möte för en gångs skull. Oftast hör de aldrig av sig ens, vilket är lagom opeppande.
Jag fick hur som helst inte jobbet. Men inte för att jag är dålig. Nej, jag var för kompetent. Det är nog första gången det händer. Men det var ju en kick på sätt och vis.
I övrigt är min Juliaspecial färdig, skickas till tryck idag. För några veckor sedan var jag mycket osäker på att det skulle lyckas, men det gjorde det. Happy, happy joy.
Jag fick hur som helst inte jobbet. Men inte för att jag är dålig. Nej, jag var för kompetent. Det är nog första gången det händer. Men det var ju en kick på sätt och vis.
I övrigt är min Juliaspecial färdig, skickas till tryck idag. För några veckor sedan var jag mycket osäker på att det skulle lyckas, men det gjorde det. Happy, happy joy.
Stolt red.
Idag fick jag två ex av Julias posterspecial på posten - den andra tidningen som jag någonsin redaktörat. Även om det inte var så mycket jobb och ansvar denna gång som Idol & Kändisspecialen i somras, så är jag stolt.
Julia
Min Julia är här. Det dök ner ett stort paket i mitt brevinkast nyss, och jag kunde knappt hoppas på att det redan var min Julia som kommit. Men det var det! Och den är hur fin som helst! Och jag är så stolt! Min alldeles första tidning. Ja, jag har såklart haft ett gäng superduktiga skribenter och stylister och fotografer också. Så all ära kan jag ju inte ta åt mig. Men jag är så glad.
Så spring och köp Julia Idol & kändis nästa vecka, den når butikerna 18 september!
Så spring och köp Julia Idol & kändis nästa vecka, den når butikerna 18 september!
Min bebis
Nu har jag släppt ifrån mig min lilla bebis. Till tryckeriet. Det är dit Julias Idol & kändisspecial är på väg nu. Lycklig resa. Saknar dig redan.
90-tal
Idag har jag jobbat fast jag skulle vara ledig. Jag skulle ju städa hela lägenheten. Men nej, det strulade ihop sig och jag fick sitta och jobba med en musiksida som ska in på måndag istället för om tre veckor, som det egentligen skulle vara. Ingens fel. Men det har löst sig rätt bra, paniken spred sig såklart i mitt blod imorse, lite seg som jag var, men det mesta tycks ha ordnat upp sig. Ska bara bestämma vad det blir för skivrecensioner. Jag hade som tur var fått rätt mycket som passar bra i tiden. Tyvärr inte Kents nya. Skulle passat utmärkt att recensera den. Tillbaka till samtiden.
Ikväll blir det 90-talsrevival på Club 90's. Med slottsfolk såklart.
Ikväll blir det 90-talsrevival på Club 90's. Med slottsfolk såklart.
Take Me To The Boats
Musiksidan lämnad. Recensionen på DSC kom upp som den skulle inatt. Det är konstigt, ju mer jag skriver, desto mer osäker känner jag mig ändå. Kanske för att min hjärna just nu knappt klarar av mer. Det börjar bli lite för mycket. Jag hoppas verkligen att jag kan ta mig ut till landet i helgen, jag behöver det.
Och imorgon blir det Tiger Lillies på Södra Teatern med Kristin.
När tidningen är klar ska jag fira det. Jag vet inte hur eller med vilka, men jag hoppas det finns någon som vill fira med mig.
Och imorgon blir det Tiger Lillies på Södra Teatern med Kristin.
När tidningen är klar ska jag fira det. Jag vet inte hur eller med vilka, men jag hoppas det finns någon som vill fira med mig.
Heavy pics, heavy pics man
Dricker kaffe, lyssnar på Antony & the Johnsons och väntar på att stora, tunga bilder ska ladda upp sig från min dator till websharen som jag så smidigt använder i mitt arbete. Gah. Ni som vet, hur högupplöst behöver en bild vara för att vara högupplöst? Dessa är enormous.
Hoppade över slottsbrännbollen vid Rosendal. Jag fick så många pikar efter förra "vi ses i park och dricker"-omgången med slottsfolket. Fast det är inte därför jag undviker sammankomsten. Skulle gärna vara med (och kanske till och med spela i år, när jag känner dem bra - jag vägrar att spela bollspel eller andra lagsporter med människor jag inte känner. Det är den största förudmjukelse en människa kan utsätta sig själv för), men jag känner att jag måste fixa arbete, och hem. Olle har lämnat mig (för den här gången alltså, han kommer tillbaka på måndag), vilket är tråkigt. Längtar efter honom. Fast åh, vad svårt jag skulle ha att bo ihop med någon. I alla fall på morgonen. Jag har inte dåligt morgonhumör, men mina morgonrutiner är ganska fastslagna, och jag ogillar när någonting får dem ur balans. Jag gillar att sköta mig själv så himla mycket, ensam, på morgnarna. Men det är inte fy skam att vakna med en fin pojke bredvid sig.
Måste sköta Tusse lite också.
Åh, nu är andra bilden snart klar. Bara ett tiotal kvar då...
Hoppade över slottsbrännbollen vid Rosendal. Jag fick så många pikar efter förra "vi ses i park och dricker"-omgången med slottsfolket. Fast det är inte därför jag undviker sammankomsten. Skulle gärna vara med (och kanske till och med spela i år, när jag känner dem bra - jag vägrar att spela bollspel eller andra lagsporter med människor jag inte känner. Det är den största förudmjukelse en människa kan utsätta sig själv för), men jag känner att jag måste fixa arbete, och hem. Olle har lämnat mig (för den här gången alltså, han kommer tillbaka på måndag), vilket är tråkigt. Längtar efter honom. Fast åh, vad svårt jag skulle ha att bo ihop med någon. I alla fall på morgonen. Jag har inte dåligt morgonhumör, men mina morgonrutiner är ganska fastslagna, och jag ogillar när någonting får dem ur balans. Jag gillar att sköta mig själv så himla mycket, ensam, på morgnarna. Men det är inte fy skam att vakna med en fin pojke bredvid sig.
Måste sköta Tusse lite också.
Åh, nu är andra bilden snart klar. Bara ett tiotal kvar då...
Bland bråkiga kollegor, tröstande avlösare och underbara chefer
Woe. Helvetet bröt loss på riktigt igår. Ni som inte riktigt hänger med, läs detta. Jobbigaste kollegan. Delade våning med henne igår också. Varje gång vi stötte ihop med varandra (vid positionsbyten med mera) var det något som var fel. Och kanske är det henne det är fel på, eller bara hennes röst, men hon kan inte låta trevlig.
Efter alla (vad jag tolkade det som) utskällningar så tröttnade min hjärna. Jag började gråta hos G, fina lunchavlösaren. Hon tröstade mig och sa att hon skulle prata med C. Nu har det gått för långt, tyckte fina, snälla G.
Någon timme senare kom C till mig för att byta plats en sista gång.
- Jaså, jag hörde att du tycker att vi har samarbetssvårigheter, säger hon.
- Ja. Jag blir ledsen när det känns som om du hela tiden skäller, förklarar jag och tror att hon är på någorlunda be-om-ursäkthumör.
- Lite, jag hörde att du blev mycket ledsen. Och jag tycker det är dåligt av dig att gå till G och säga det och inte ta det direkt med mig.
Vad skulle jag säga? Vi började såklart bråka. Varvid jag fick höra att jag
- att jag överdriver när jag sa att hon varit hård mot mig och en annan kollega
- minsann var den som var otrevlig
- är egoistisk
- är en "sån där" som alltid vill ha rätt
- och att hon absolut aldrig är otrevlig
Sedan pratade vi i munnen på varandra ett tag tills jag sa att det inte är någon idé och gick därifrån. Som tur var ropade KL från valvet och förklarade att jag hade en "fanbase" där nere. Och upp för trapporna kom Olle och gladde resten av min dag.
Glädjande var också samtalet med Ola, min chef, och säkerligen en av världens allra bästa sådana. Han var verkligen stöttande. Jag får nästan en tår i ögat av att tänka på att han förklarade att han uppskattar mig otroligt mycket, redan förra sommaren, och hade "tagit med sig vissa saker" som jag gjorde, mitt sätt att arbeta på. Det var glädjande. Upplyftande. Nu mår jag inte dåligt över C. Hon kan sticka åt därifrån hon kom.
Efter alla (vad jag tolkade det som) utskällningar så tröttnade min hjärna. Jag började gråta hos G, fina lunchavlösaren. Hon tröstade mig och sa att hon skulle prata med C. Nu har det gått för långt, tyckte fina, snälla G.
Någon timme senare kom C till mig för att byta plats en sista gång.
- Jaså, jag hörde att du tycker att vi har samarbetssvårigheter, säger hon.
- Ja. Jag blir ledsen när det känns som om du hela tiden skäller, förklarar jag och tror att hon är på någorlunda be-om-ursäkthumör.
- Lite, jag hörde att du blev mycket ledsen. Och jag tycker det är dåligt av dig att gå till G och säga det och inte ta det direkt med mig.
Vad skulle jag säga? Vi började såklart bråka. Varvid jag fick höra att jag
- att jag överdriver när jag sa att hon varit hård mot mig och en annan kollega
- minsann var den som var otrevlig
- är egoistisk
- är en "sån där" som alltid vill ha rätt
- och att hon absolut aldrig är otrevlig
Sedan pratade vi i munnen på varandra ett tag tills jag sa att det inte är någon idé och gick därifrån. Som tur var ropade KL från valvet och förklarade att jag hade en "fanbase" där nere. Och upp för trapporna kom Olle och gladde resten av min dag.
Glädjande var också samtalet med Ola, min chef, och säkerligen en av världens allra bästa sådana. Han var verkligen stöttande. Jag får nästan en tår i ögat av att tänka på att han förklarade att han uppskattar mig otroligt mycket, redan förra sommaren, och hade "tagit med sig vissa saker" som jag gjorde, mitt sätt att arbeta på. Det var glädjande. Upplyftande. Nu mår jag inte dåligt över C. Hon kan sticka åt därifrån hon kom.
Frilansarpack
Dessutom är jag trött på att slösa tidningens pengar på frilansare som knappt lyfter ett finger och skriver alldeles för lite.
Mer choklad. Mer Cornelius.
"This is called the deja vu experience"
Mer choklad. Mer Cornelius.
"This is called the deja vu experience"
You're so special
Oj. Redaktören på Julia undrar om jag vill projektleda ett av deras specialnummer.
Ramla ut, pojke
Det är ett underligt ljus ute. Bådar illa. Eller inte. Själv är jag supernervös för den plötsligt inplanerade intrevjun med Fall out boy imorgon. Jag har nog aldrig gjort en intervju på engelska förut.
Och så fick jag en fin komplimang idag; "För mkt kan man säga om dig, men tråkig är du inte..."
Och så fick jag en fin komplimang idag; "För mkt kan man säga om dig, men tråkig är du inte..."
Lite sådär poppis
Glädje är när man blir erbjuden ett frilansjobb för tidningen man gjort grejer för tidigare, och när man tackar ja svarar redaktören "Så glad jag blir... gillar dina grejor. Hör definitivt av mig med mer jobb i framtiden". Och när man hör bakvägen att det faktiskt är så att det man gör är uppskattat.
Jag är en påläggskalv, både på Egmont och Dagensskiva.com. Hoppas jag.
Hemligheter och annat lyckat
På frammasch. Jag har fått ett till frilansuppdrag för samma tidning. Jag ler med hela kroppen. Det känns så bra att ibland bara känna sig så lyckad. Och jag som trodde jag skulle få mer tid att läsa om Mesopotamien. Nope. Men det är bara bra. Jag är inte alls otacksam. Today is a good day tror jag allt. Allt ser rätt ut, blodtrycket står rätt till, även om Skatteverket bråkar med mig (eller ignorerar mig helt enkelt) så pratade jag med en finfin handläggare och vi brast ut i garv båda två (det är nog inte ofta sånt händer). Nu måste jag bara köpa en dator. Och de där rosa skorna såklart. Sen är jag perfekt (oj, hon har redan drabbats av hybris. Illa).
Jag ska skriva under rubriken hemligheter. Jag som är hemligheten personifierad.
Jag ska skriva under rubriken hemligheter. Jag som är hemligheten personifierad.
Framtidsångest, är det bara jag?
Ja. Framtidsångest. Känner att hösten kommer gå snabbt (jag har redan varit bosatt i Malmö i mer än fyra veckor) och efter jul så... är det slut. Skolan. Pluggandet. Min utbildning. Jag kommer vara färdigutbildad (om allt går som det ska). Och då är det dags att skaffa jobb. Jobb? Hur ska jag få det? Hur? Var? (Varför?). Det skrämmer mig verkligen att jag inte vet.
Pratade med min klasskompis Marie igår. Hon sa att jag ju kunde ta vilket jobb som helst, det behövde ju inte vara ett journalistjobb. Men jag vill ju ha ett journalistjobb! Tror jag. Eller rättare sagt, jag skulle jättegärna jobba inom museivärlden, men jag skulle känna mig så misslyckad om jag inte fick ett jobb som jag utbildat mig till. Det känns som om det kommer gå så bra för alla i min klass, men inte för mig.
Ångest.
Pratade med min klasskompis Marie igår. Hon sa att jag ju kunde ta vilket jobb som helst, det behövde ju inte vara ett journalistjobb. Men jag vill ju ha ett journalistjobb! Tror jag. Eller rättare sagt, jag skulle jättegärna jobba inom museivärlden, men jag skulle känna mig så misslyckad om jag inte fick ett jobb som jag utbildat mig till. Det känns som om det kommer gå så bra för alla i min klass, men inte för mig.
Ångest.
Journalist? Praktikant?
Nu sitter man här, på redaktionen i Malmö. Min utsikt är otroligt fin, Turning Torso. Finare blir det om man går upp på taket - havet, Danmark, Malmö. Älskar utsikt.
Ja, man sitter här på redaktionen. Det känns riktigt bra. Har redan kommit in i smeten, och gjort lite småsaker. Ska nog kunna trivas riktigt bra. Känner mig nästan som en riktig journalist.
Malmö är fint, såhär efter två dagar. Förhållandevis lätt att hitta, även för mig som lätt går bort mig och försvinner någonstans på vägen. Shoppingstråk överallt. Och Malmöfestival! Igår tittade jag på The Slaves - lite löjliga men helt okej - och Timo Räisänen - vet inte hur många gånger jag sett honom nu, lika mysigt varje gång.
Nu ska jag stövla hem till Ribban. Kanske ska gå ner till vattnet och glo lite, om det inte är för blåsigt.
Ja, man sitter här på redaktionen. Det känns riktigt bra. Har redan kommit in i smeten, och gjort lite småsaker. Ska nog kunna trivas riktigt bra. Känner mig nästan som en riktig journalist.
Malmö är fint, såhär efter två dagar. Förhållandevis lätt att hitta, även för mig som lätt går bort mig och försvinner någonstans på vägen. Shoppingstråk överallt. Och Malmöfestival! Igår tittade jag på The Slaves - lite löjliga men helt okej - och Timo Räisänen - vet inte hur många gånger jag sett honom nu, lika mysigt varje gång.
Nu ska jag stövla hem till Ribban. Kanske ska gå ner till vattnet och glo lite, om det inte är för blåsigt.
Min stora språkbank
De två senaste dagarna har mina språkkunskaper satts på prov. Jag gick under min gymnasietid i vad jag väljer att kalla en språkklass, och har läst både italienska och franska. Det är emellertid några år sedan jag med pompa och ståt (och högsta betyg) sprang ut i vit klänning, och till min förargelse har jag inte hållit den svada av ord jag förut kunde leverera på diverse språk (jag har även läst lite tyska) vid liv, utan låtit min språkbank tryta och flyta ut i det tomma intet, där det räcker att kunna svenska och engelska.
Till min stora glädje (men även förtretelse, jag återkommer till varför) lyckades jag, i min yrkesroll, att göra mig förstådd på både franska och italienska under söndagen och måndagen. Okej, det var snarare så att jag förstod mer än vad jag kunde uttrycka mig, men lyckades ändå relativt bra. Den italienska äldre mannen blev glad så fort jag sa "Buongiorno" och berättade för den yngre mannen och kvinnan i sitt sällskap att "den där flickan kan italienska" medan jag stod och log och rodnade, på känn att jag säkerligen skulle behöva visa att jag faktiskt inte är så bra på italienska som jag gärna låtsas. Sedan hade vi en diskussion om slottets eventuella musikintrument och särskilt ett piano och jag fick veta att den italienske mannen var pianist och därför väldigt intresserad.
Fransmannen igår gick det kanske inte lika bra med, men det gick bra att prata om tapeter (alltså "gobelängtapeter" och inte "papperstapeter") tills jag skulle förklara att vissa av tapeterna var till en början vävda i Les Gobelins i Paris men sedan färdiggjorda i Belgien. Där brast min vackra franska. Men jag tror jag lyckades med uttalet i alla fall.
Det var otroligt roligt att kunna göra sig förstådd och upptäcka att de gamla språkkunskaperna faktiskt finns någonstans där längst bak i huvudet, men samtidigt otroligt frustrerande att inte kunna uttrycka allt man vill.
Nu har jag träffat kungens hund. Och Tarras.
Ledig, och då har ju såklart solen gömt sig. Jag måste ändå sitta inne och göra ändringar i c-uppsatsen (som förresten blev hyllad!). Måste städa, ikväll kommer fröken P förbi, ska bjuda henne på middag, vilket innebär att jag måste kila iväg till mataffären också.
Till min stora glädje (men även förtretelse, jag återkommer till varför) lyckades jag, i min yrkesroll, att göra mig förstådd på både franska och italienska under söndagen och måndagen. Okej, det var snarare så att jag förstod mer än vad jag kunde uttrycka mig, men lyckades ändå relativt bra. Den italienska äldre mannen blev glad så fort jag sa "Buongiorno" och berättade för den yngre mannen och kvinnan i sitt sällskap att "den där flickan kan italienska" medan jag stod och log och rodnade, på känn att jag säkerligen skulle behöva visa att jag faktiskt inte är så bra på italienska som jag gärna låtsas. Sedan hade vi en diskussion om slottets eventuella musikintrument och särskilt ett piano och jag fick veta att den italienske mannen var pianist och därför väldigt intresserad.
Fransmannen igår gick det kanske inte lika bra med, men det gick bra att prata om tapeter (alltså "gobelängtapeter" och inte "papperstapeter") tills jag skulle förklara att vissa av tapeterna var till en början vävda i Les Gobelins i Paris men sedan färdiggjorda i Belgien. Där brast min vackra franska. Men jag tror jag lyckades med uttalet i alla fall.
Det var otroligt roligt att kunna göra sig förstådd och upptäcka att de gamla språkkunskaperna faktiskt finns någonstans där längst bak i huvudet, men samtidigt otroligt frustrerande att inte kunna uttrycka allt man vill.
Nu har jag träffat kungens hund. Och Tarras.
Ledig, och då har ju såklart solen gömt sig. Jag måste ändå sitta inne och göra ändringar i c-uppsatsen (som förresten blev hyllad!). Måste städa, ikväll kommer fröken P förbi, ska bjuda henne på middag, vilket innebär att jag måste kila iväg till mataffären också.
Malmö nästa?
Malmö. Malmö Malmö Malmö. Jag kommer antagligen att få en plats i Malmö. Jag ska ringa ett samtal, sen finns det ingen återvändo. Antagligen.
Rädd. Helt vettskrämd. Vad ska jag göra med lägenheten?
Rädd. Helt vettskrämd. Vad ska jag göra med lägenheten?
Sorg. Nu vet jag.
Jaha. Nä. Fick ingen praktikplats alls. Av de jag valt alltså. Nu måste jag välja från listan med de platser som blev över, för att ingen annan ville ha dem. Det är så man gråter. Blod! Det är ingen av de platserna jag vill ha! Men det lutar ändå åt
Hemmets Veckotidning (men jag vette fasiken)
Östgöta Correspondenten (men jag vill ju inte hålla på med nyhetsjournalistik!)
Metro Malmö (samma där, jag vill inte hålla på med nyhetsjournalistik)
Dagens Media (som jag typ inte hänger med i när jag försöker kolla upp vad de skriver)
Gemensamt för dessa, förutom Dagens Media, är att de ligger i andra städer (Malmö respektive Linköping) och att jag därför måste sticka härifrån.
Kanske är det det som är meningen. Att jag inte ska vara kvar i Stockholm. Jag känner ju själv att det skulle vara bra att se mig om lite, bo nånannanstans, men nu när jag har skaffat min älskade lägenhet? Jag vill ju inte lämna den...
Jag vet inte. jag är helförvirrad. Känner just nu att jag inte vill bli journalist alls.
Hemmets Veckotidning (men jag vette fasiken)
Östgöta Correspondenten (men jag vill ju inte hålla på med nyhetsjournalistik!)
Metro Malmö (samma där, jag vill inte hålla på med nyhetsjournalistik)
Dagens Media (som jag typ inte hänger med i när jag försöker kolla upp vad de skriver)
Gemensamt för dessa, förutom Dagens Media, är att de ligger i andra städer (Malmö respektive Linköping) och att jag därför måste sticka härifrån.
Kanske är det det som är meningen. Att jag inte ska vara kvar i Stockholm. Jag känner ju själv att det skulle vara bra att se mig om lite, bo nånannanstans, men nu när jag har skaffat min älskade lägenhet? Jag vill ju inte lämna den...
Jag vet inte. jag är helförvirrad. Känner just nu att jag inte vill bli journalist alls.
Sorg. Eller jag vet inte.
Fick inte praktikplats på P3. Jag var där förra veckan på intervju, men jag nämnde inte det i bloggen, eftersom det bara blivit jobbigt om det inte blev nåt. Och det blev ju inte nåt. Men jag är glad att jag fick en chans. Det var nog den svåraste intervjun jag nånsin varit på. Huh. Jag är så ovan vid att få nej när jag väl kommit på intervju - jag har inte varit på så många intervjuer (fast åjo, nu börjar de bli rätt otaliga), men de flesta jobb har jag fått. De tycker väl att jag är så trevlig, det sa i alla fall min chef på Slottet. Tydligen kan jag spela teater i alla fall. Nej, men anställningsintervjuer är alltid konstiga, känna som man alltid måste ljuga lite.
Ja, nu återstår en plats kvar. Vet inte om jag ska ringa dem själva och fråga. Orkar inte vänta längre.
Ja, nu återstår en plats kvar. Vet inte om jag ska ringa dem själva och fråga. Orkar inte vänta längre.
Inga pengar
Inga pengar som trillat in på kontot idag, fast det borde. Idg är visst lite sega. Gjorde ett jobb för CAP&Design, och de borde ha betalat idag. Om det inte kommer pengar på tisdag (måndag är ju röd) så ringer jag. Skickade en ny faktura i dag, visserligen var den väldigt liten, men det är ändå trevligt! :)
Annars har dagen varit bra, stressig dock. Träffade Tove och tog en fika på Pierrot på Götgatan. Aldrig varit där förut, det var ju trevligt. Eller hur Kaisa?
Nu ska jag kolla på Maverick på TV3, den har redan börjat men jag kollar lite halvt. Gillar egentligen inte Mel Gibson. Kom just hem. Imorgon ska jag träna, titta till kisse, plugga antikenhemtenta, förhoppningsvis sola och kolla hur det går med syrrans garagesale.
Annars har dagen varit bra, stressig dock. Träffade Tove och tog en fika på Pierrot på Götgatan. Aldrig varit där förut, det var ju trevligt. Eller hur Kaisa?
Nu ska jag kolla på Maverick på TV3, den har redan börjat men jag kollar lite halvt. Gillar egentligen inte Mel Gibson. Kom just hem. Imorgon ska jag träna, titta till kisse, plugga antikenhemtenta, förhoppningsvis sola och kolla hur det går med syrrans garagesale.