Stjärna i min egen värld

Det är så. Det går kalla, men sköna, vackra, kårar genom min kropp varje gång jag lyssnar på The Radio Dept.

Vissa saker händer bara i amerikanska filmer. Trodde jag. Jag höll på att svimma när jag igårkväll, beredd för en lugn kväll hemma hos mina föräldrar, tillsammans med dem och ena systers familj, skulle lite-i-förväg-fira min födelesedag. Lite inofficiellt, eftersom de inte kan komma på måndag. När jag öppnar ytterdörren står en hel bunt med folk där och hurrar för mig. Det mest chockerande var att bland släktingar och familj kunde jag urskilja Kristinas och Kristins ansikten. "Hur kan de vara här? Vad händer?".

Glatt överraskad. Förskräckligt chockad. Jag fyller ju inte ens jämnt. Mamma förklarade dock att det hela delvis också var för att fira att jag är färdigutbildad, jag tror hon hade lite dåligt samvete över att de inte uppmärksammat det när det faktiskt var dags.

Yeay. Tack alla fina.

Jag är lite full. Och lite olycklig.

Och jag hatar mina grannar, igen. De spelar dålig musik. Jag hatar dem.

Jag ska spela 1990's hela natten bara för det. Även om Andreas säger att 1900's är bättre.

Det är lite svårt att skriva.

Maybe you can enjoy me for the rest of the night...

Åh. Det visar sig att allt fler jag känner ska till Hultsfred. Det är inte långt kvar.

Last.fm säger en hel del om en. Eller inte alls. Kollade igenom min statistik idag. Overall top artists:
1. Billie The Vision and The Dancers
2. They Live By Night
3. Shout Out Louds
4. Loney, Dear
5. The Mary Onettes

De fyra första är artister jag recenserat. Billie The Vision har jag visserligen lyssnat en hel del och underbart mycket på även efter att recensionen var klar. Jag tror att jag var en av "The top listeners" på The Mary Onettes ett tag, recensionexet som jag fick hem i brevinkastet gick hett, hett. Fler på topp tio-listan är Standfast, Sufjan Stevens, Mixtapes & Cellmates, Kristofer Åström och Feist. The Radio Dept. kommer på en rutten elfteplats. Skäms.

Overall Top Tracks:
1. The Ballet - In My Head
2. Billie The Vision and The Dancers - My Love
3. Loney, Dear - I am John
4. Shout Out Louds - Impossible
5. Loney Dear - Saturday Waits

Här känns femman väldigt udda. Men, det är för att Saturday Waits kommer precis efter I Am John på skivan. Och jag fastnade för den senare. Därav spelandet av den om och om igen. Annars tycker jag listan är helt reell. Strax därpå följer Sufjan Stevens, Feist, ännu mer Billie The Vision och The Mary Onettes.

Den här veckan är det visst Sufjan Stevens som gäller (eller förra veckan, denna är inte ihopräknad än), samt Of Montreal. I sanningens namn borde nog The Ballet ligga högst, men de har inte scrobblats eftersom jag spelat dem i Realplayer.

Ja, och någon borde skaffa sig ett riktigt liv, kanske.

Imorgon blir det hospitalet och operationskniven. Dock inte så "allvarligt" att de behöver söva mig (åh, varför inte, det är ju tretton år sedan sist!). Sedan får jag inte bada och göra annat kul på en månad.

Och åh. Det känns som om allting snurrar runt i min värld, och jag vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt. Kanske gillar jag det, innerst inne. Eller så är det jag som snurrar och min värld står still. En tanke.

Och dagen har bjudit på många citat. "You can't improve the perfect" och "Det fanns ingen mat, men det var en utmaning" är några av de bästa. Jag gillar vänner och annat löst folk med punchlines, dessutom.

Jag har knappt någon röst. Trots det försöker jag sjunga med i musiken i mina högtalare. Hah. Och överdoserar hostmedicin gör jag också.

Music is My Boyfriend. Ja, för någon man lär jag aldrig haka på mig. Kanske beror detta på:
- att jag är ett svin (mmm)
- att jag är en player (jo)
- att jag är ful (det håller jag inte med om)
- att jag är allmänt tråkig (men det håller jag inte heller med om)
- att jag är dum i huvudet (ibland så)
- att jag gör fel (kanske?)
- att jag är feg (eller konflikträdd)
- att det inte är ofta som jag träffar en kille som jag blir intresserad av (sant)
- att någon däruppe spelar mig ett spratt (fast jag tror ju inte på några högre stående väsen, så nja)
- att jag helt enkelt får skylla mig själv (för vad? Varför? Hur då? Vad menar hon?)

Onsdagssoundtrack
Hidden Cameras - Music is My Boyfriend
Snowden - Black Eyes (Le Castle Vania Remix)
Oh No! Oh My! - Oh Be One
Ladytron - Destroy Everything You Touch
Jason Falkner - This Life of Mine
Sufjan Stevens - Sister
Sprites - I Go Crazy

Obs! För att inte bli kallad martyr eller känslomässig hypokondriker vill jag understryka att detta inte är ett bittert inlägg utan ska läsas med tanken på att det finns en glimt i ögat på författarinnan.

Tur att jag har Sufjan Stevens. I alla fall.

Sms-konversation från gårdagkvällen:

T: Nykter?
Jag: Jo
T: Höhö

Wtf? Är jag full så ofta så att jag skrattas åt när jag är nykter (eller misstros)? Jag tror nog herr T var rätt på lyset själv, har jag fel? Hehe.

Jag hatar mina grannar. Man sjunger inte Singstar på högsta volym när jag kommer hem klockan halv ett på natten, och man börjar definitivt inte såga, borra och hamra före klockan nio på en lördagsmorgon.

Råkade träffa på Ote igår, har inte sett henne sedan... i somras tror jag. Eller om det kanske är ett år sedan... Nudie Jeans och Amnesty. T-shirtar med hennes konst. Jag måste hålla utkik. Dessutom spelades Where the Ocean Meets My Hand på Carmen. Halva i alla fall.

Jag tänkte inte gå upp idag. Jag tänkte ligga i sängen hela dagen och lyssna på Billie The Vision och bara tycka att jag är dum i huvudet. Kristin tvingade dock upp mig på fötter genom ett telefonsamtal. Men jag är nära att trilla tillbaka.

I would like to be your friend, but I'm scared like I can't tell you, I know that I need help, and I know that you need help too...

Med mitt nya pass kommer jag åka fast i tullen för knarkinnehav. Bilden blev väldigt heroine chic. Fast snygg. Må jag säga.

Haha. Hur mycket jag än jobbar på att inte vara dramatisk är jag visst det i alla fall. Ser det när jag läser förra blogginlägget. Det är aldrig meningen. Orden bara formar sig och sedan har jag vräkt ur mig något som låter som om hela världen hänger på det. Jag tror inte att det gör det.

Skivhögångest. Jag vill inte den här veckan. Bara lyssna på mysig indiepop. Och andas. Andas.

Jag och Kristin pratar som hastigast om inredning. Vi har inte samma smak när det gäller mattor, i alla fall. Jag ska skaffa en mjuk, röd hångelmatta (för att säga som de gjorde på teeevee), hon en hård, brun matta av juteväv. Det är inte mycket vi ser lika på, jag och Kristin. Family Guy, Rocky Horror Picture Show och halloumi kan vara några av de grejer som vi har något sånär samma syn på. Jag vet inte om det är mycket annat. Varför umgås vi egentligen 24-7, darling?

Och jag får en katt på besök snart. Tusse är så otroligt söt. Fast lite påfrestande.

And it's like... yeah.

Sjukt snygg i sjal. Jag säger bara det.

And there is one thing I can never confess, it's that I can't dance a single step...

Jag har svårt att andas. Det började igår. Jag känner att jag inte får luft nog.

Köpte ett par skor idag. Ja, Vagabond. Såklart.

Fick en skiva tillskickad mig idag. Angels in Jail. Vet inte hur de fått tag på mig. Alla skivor från Hennes går ju via redaktionen, eller ibland, om jag bett om särskilda skivor, direkt till mig. Och för Dagensskiva.com går de ju via centrala postboxen. Underligt.

K hörde av sig igår. Hon hade gjort slut med pojken. Nu ville hon att allt skulle bli som förut. Men saker är ju inte som förut. Och jag är tveksam till att det kan bli det. Men jag kan inte vara sur för att hon betett sig som hon gjort. Även om jag tycker det är underligt så kan jag inte vara bitter på henne.

"Börja sluta hata dig
Saker som du gjorde
se dig som en del av nåt större"
Sibiria, Det har varit svårare

Uppdatering runt 19.00: Jaså, skivan är från Border. Fast på kuvertet stod det Ystad Kommun. Förvirrande.

Vagabondskor står dåligt. Eller så är det jag som sparkar av mig skorna ovarsamt. Här är en bild på de nya också.  Ja, jag är tokig i Vagabond. Jag erkänner.

Jag är som vanligt lite, lite osäker på tillvaron i allmänhet. Men ändå rätt glad. Har ont lite här och var på kroppen. Jag börjar kanske bli för gammal för att vara vild på stan. Grannarna ovanpå har fest och sjunger Singstar (låter det som). Och jag som tänkte ha en lugn hemmakväll för en gångs skull. Tur att jag spelar The Ballets In My Head om och om igen på hög ljudnivå, så att jag slipper höra falsksången och skriken. För In My Head är verkligen helt underbar. Och det är ingenting jag bara inbillar mig för att jag är på sådant humör.

"I know it's wrong to make you fall in love with me
With just a song and half a hit of ecstasy"
The Ballet, In My Head

Ah. Jag är en av de första i världen som hört Club 8:s nya låt, Whatever you want. Och jag gillar den. Jag gillar det tydliga brytet mellan vers och refräng, "tudutudutudu":andet (lallande, fast med "orden" tudu istället), visslandet, texten och att jag vill tralla med när jag lyssnar. Hoppas den släpps lagom till sommaren, det skulle vara perfekt.