Stjärna i min egen värld

Hemma igen. Och självklart är det första jag gör att sätta mig framför datorn. Mest för att titta efter tågbiljetter, jag ska fara till Malmö nu i veckan. Kolla läget inför hösten... Dyrt, men behövligt. Kanske i alla fall.

Skönt att vara hemma i stan igen, samtidigt som det var underbart att ha semester, om än några dagar. Jag trodde jag illa kvickt skulle tröttna på lantlivet och lugnet, men faktiskt intogs jag inte alls av den känslan, trots det inte så sköna badvattnet. Kanske på grund av att lugnet egentligen aldrig inföll, inte med stora storasysters två små, hmm, underbara barn. Jag ska skriva en bok inom kort, "Min systers barn och andra snorungar". Fri tolkning av titeln.

Nej, jag ska inte vara sådan. Jag har haft jättetrevligt och även om syster och hennes barn är lite bråkiga så är de jättegulliga också. Jag har varit där och snyltat på deras mat, typiskt mig.

Solat, badat lite. Lyssnat på rockig musik genom Malins iAudio (lite sämre än min) och ett par högtalare kopplade till. Och så den polska popen såklart, som varken jag eller syster eller någon galen släktting stod för. En bit från vårt hus byggs det om, och för hamrandet står tre polacker. Tre popande polacker. Pop och pop, det var rätt folkmusikbaserat, men lite europop lyckades de också klämma in. Allt tycktes vara på polska. 

Torsdagen tillbringades i Norrtälje, denna urgulliga stad. Ingen fika på Tösse, medan systers familj låg på Kärleksuddens bad gick jag på byn och fotograferade omgivningarna. Okej, jag tittade även in i en och annan butik, men det var inte så mycket intressant jag hittade och plånboken förblev lika tunn som förut. Men mycket fina foton, tror jag, kameran är än så länge på laddning. Jag har ett litet tavelprojekt i åtanke. Jag är inte fotograf, men har kommit fram till att jag väl lika väl som någon annan kan skapa min egen konst. Istället för att köpa den av vänner och bekanta.

Och min far har köpt en segelbåt av gamla bekanta. Mina föräldrar upphör aldrig att förvåna.

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Tillbaka i vardagen. Och jag har redan kokat över riset, svartbränt de vegetariska vårrullarna, kastat kläder på golvet och lämnat disken i diskhon. Vardag, ta mig!