Elitism
Jag hängde hos Kristin igår. Vi kollade på film. Efter tredje filmen märkte vi att det fanns ett visst tema i vårt val. Elitism. I form av
- high schoolfest och allt vad det innebär (Alla var där)
- elaka vesslor med stor likhet till ett visst parti som styrde Tyskland under 30-40-talen (Det susar i säven)
- äckliga skivbolagschefer och lika äckliga grevar som kommer på att de ska starta parti under det tidiga 90-talet (Grisen i säcken)
Vi slog även fast att Kerstin Granlunds (Galenskaparna och After Shave, reds. anm.) röd-och svartrandiga klänning med matchande svarta leggings skulle passa utmärkt nu. Om man tog bort axelvaddarna [akschelvaddarna].
- high schoolfest och allt vad det innebär (Alla var där)
- elaka vesslor med stor likhet till ett visst parti som styrde Tyskland under 30-40-talen (Det susar i säven)
- äckliga skivbolagschefer och lika äckliga grevar som kommer på att de ska starta parti under det tidiga 90-talet (Grisen i säcken)
Vi slog även fast att Kerstin Granlunds (Galenskaparna och After Shave, reds. anm.) röd-och svartrandiga klänning med matchande svarta leggings skulle passa utmärkt nu. Om man tog bort axelvaddarna [akschelvaddarna].
Teardrop
Oj. Jag lyssnar för första gången på José Gonzalez kommande album In Our Nature (släpps i slutet av september) och upptäcker att han gjort en cover på min favoritlåt över alla andra, Massive Attacks Teardrop.
Och visst. Det når aldrig upp till originalt. Men herr Gonzalez kan konsten att göra covers. Bra sådana.
Och visst. Det når aldrig upp till originalt. Men herr Gonzalez kan konsten att göra covers. Bra sådana.
Kartonger, snooze och förvirring
Uh. Det är fullt med Vagabondskolådor överallt här. Jaa, jag köpte ett till par igår. Men det var ju faktiskt så att jag lämnade tillbaka ett av de förra paren jag köpte och fick ett tillgodokvitto. Och nu var det femtio procents rea på ett par rödingar som jag gluttat på tidigare. Det blev till och med lite billigare än vad tillgodokvittot var, och dessutom fick jag fem kronor tillbaka i växsel istället för dedt riktiga fyra, som det skulle vara. Their loss.
Idag kommer Tusse. Jag ska vara kattvakt igen.
Imorse undrade jag varför mobilväckarklockan ringde om och om igen hela tiden. Snooze är svårt att fatta när man halvsover. Men trots att jag snoozade i tjugofem minuter och sedan hade ett extralarm på klockan åtta så somnade jag om. Visserligen bara arton minuter. Men ändå. Nu måste jag jobba.
Uppdatering någon minut senare: Ni uppmärksamma kanske märker att jag felstavat "växel" här ovan. Det är Kristins och Magnes fel. De uttalar det så underligt, [väkschel] (västgöte respektive norrman). Jag låter felstavningen stå kvar som ett minne.
Är orolig för att jag inte ska få någon Ikeakatalog bara för att jag har en rosa lapp med texten "Ingen reklam tack" på dörren.
Sörjer Robert Burås. Jag kan inte riktigt smälta det.
Idag kommer Tusse. Jag ska vara kattvakt igen.
Imorse undrade jag varför mobilväckarklockan ringde om och om igen hela tiden. Snooze är svårt att fatta när man halvsover. Men trots att jag snoozade i tjugofem minuter och sedan hade ett extralarm på klockan åtta så somnade jag om. Visserligen bara arton minuter. Men ändå. Nu måste jag jobba.
Uppdatering någon minut senare: Ni uppmärksamma kanske märker att jag felstavat "växel" här ovan. Det är Kristins och Magnes fel. De uttalar det så underligt, [väkschel] (västgöte respektive norrman). Jag låter felstavningen stå kvar som ett minne.
Är orolig för att jag inte ska få någon Ikeakatalog bara för att jag har en rosa lapp med texten "Ingen reklam tack" på dörren.
Sörjer Robert Burås. Jag kan inte riktigt smälta det.
Fredagsspan
Idag såg jag och Therese ingen mindre än Pelle Carlberg vid ett övergångsställe på Hornsgatan (han på väg mot norr, vi söder). Jag log visst lite mot honom. Han tittade på mig men log inte. Men det är ju fullt förståeligt.
Gulle
"Åh, du är lätt att vara kär i!"
Bland bråkiga kollegor, tröstande avlösare och underbara chefer
Woe. Helvetet bröt loss på riktigt igår. Ni som inte riktigt hänger med, läs detta. Jobbigaste kollegan. Delade våning med henne igår också. Varje gång vi stötte ihop med varandra (vid positionsbyten med mera) var det något som var fel. Och kanske är det henne det är fel på, eller bara hennes röst, men hon kan inte låta trevlig.
Efter alla (vad jag tolkade det som) utskällningar så tröttnade min hjärna. Jag började gråta hos G, fina lunchavlösaren. Hon tröstade mig och sa att hon skulle prata med C. Nu har det gått för långt, tyckte fina, snälla G.
Någon timme senare kom C till mig för att byta plats en sista gång.
- Jaså, jag hörde att du tycker att vi har samarbetssvårigheter, säger hon.
- Ja. Jag blir ledsen när det känns som om du hela tiden skäller, förklarar jag och tror att hon är på någorlunda be-om-ursäkthumör.
- Lite, jag hörde att du blev mycket ledsen. Och jag tycker det är dåligt av dig att gå till G och säga det och inte ta det direkt med mig.
Vad skulle jag säga? Vi började såklart bråka. Varvid jag fick höra att jag
- att jag överdriver när jag sa att hon varit hård mot mig och en annan kollega
- minsann var den som var otrevlig
- är egoistisk
- är en "sån där" som alltid vill ha rätt
- och att hon absolut aldrig är otrevlig
Sedan pratade vi i munnen på varandra ett tag tills jag sa att det inte är någon idé och gick därifrån. Som tur var ropade KL från valvet och förklarade att jag hade en "fanbase" där nere. Och upp för trapporna kom Olle och gladde resten av min dag.
Glädjande var också samtalet med Ola, min chef, och säkerligen en av världens allra bästa sådana. Han var verkligen stöttande. Jag får nästan en tår i ögat av att tänka på att han förklarade att han uppskattar mig otroligt mycket, redan förra sommaren, och hade "tagit med sig vissa saker" som jag gjorde, mitt sätt att arbeta på. Det var glädjande. Upplyftande. Nu mår jag inte dåligt över C. Hon kan sticka åt därifrån hon kom.
Efter alla (vad jag tolkade det som) utskällningar så tröttnade min hjärna. Jag började gråta hos G, fina lunchavlösaren. Hon tröstade mig och sa att hon skulle prata med C. Nu har det gått för långt, tyckte fina, snälla G.
Någon timme senare kom C till mig för att byta plats en sista gång.
- Jaså, jag hörde att du tycker att vi har samarbetssvårigheter, säger hon.
- Ja. Jag blir ledsen när det känns som om du hela tiden skäller, förklarar jag och tror att hon är på någorlunda be-om-ursäkthumör.
- Lite, jag hörde att du blev mycket ledsen. Och jag tycker det är dåligt av dig att gå till G och säga det och inte ta det direkt med mig.
Vad skulle jag säga? Vi började såklart bråka. Varvid jag fick höra att jag
- att jag överdriver när jag sa att hon varit hård mot mig och en annan kollega
- minsann var den som var otrevlig
- är egoistisk
- är en "sån där" som alltid vill ha rätt
- och att hon absolut aldrig är otrevlig
Sedan pratade vi i munnen på varandra ett tag tills jag sa att det inte är någon idé och gick därifrån. Som tur var ropade KL från valvet och förklarade att jag hade en "fanbase" där nere. Och upp för trapporna kom Olle och gladde resten av min dag.
Glädjande var också samtalet med Ola, min chef, och säkerligen en av världens allra bästa sådana. Han var verkligen stöttande. Jag får nästan en tår i ögat av att tänka på att han förklarade att han uppskattar mig otroligt mycket, redan förra sommaren, och hade "tagit med sig vissa saker" som jag gjorde, mitt sätt att arbeta på. Det var glädjande. Upplyftande. Nu mår jag inte dåligt över C. Hon kan sticka åt därifrån hon kom.
Frilansarpack
Dessutom är jag trött på att slösa tidningens pengar på frilansare som knappt lyfter ett finger och skriver alldeles för lite.
Mer choklad. Mer Cornelius.
"This is called the deja vu experience"
Mer choklad. Mer Cornelius.
"This is called the deja vu experience"
Madelene is... having a shit day
Vaknade. Allt helt okej, förutom vädret och det faktum att osten är slut. Åkte till jobbet, kom ihåg att ta paraply med mig. Allt helt okej.
Kom till jobbet. Inställd på att vara extra (springer runt på slottet och hjälper till). Är placerad i Biljett & Info. Kan inte kassa. Blir lite sur, särskilt när Kristin börjar klaga surt också (ja, jag blev lite irrad på dig, men det gick över). Allt inte helt okej.
Får det i alla fall ordnat för mig. Får vara i en av våningarna, med den kanske jobbigaste människan på hela slottet. Förlåt, men det är så. En människa som absolut inte klarar någon stress överhuvudtaget. Trettiofyra bussar var inplanerade. Det är mycket. Det är väldigt mycket. Det är stress.
Människan skäller på mig och vår tredje kollega i samma våning, all day long. Vi står fel. Vi gör fel. Vi vaktar fel. Det är ledsamt att höra att man missköter sitt jobb, när man faktiskt inte gör det. Alls.
Dessutom satte kameraförbudstrotsande och inte-repöverklivande-men-dock-repstretchande tyskar min eftermiddag i gungning. Kortfattat: Ett fönster var öppet. Repet är några meter från fönstret. De hör marschmusik utanför fönstret. De (som förresten är en hel guidad grupp av tyskar) trycker sig mot fönstret. Trots repet (tycks vara gummi i de där repen). Jag ser, på avstånd, skriker högt "Vad i helvete!" och springer dit, trycker tillbaka dem, hårt, så att de studsar in i resterande del av gruppen (tänk hur det är på trånga konserter när någon långt fram trycker bakåt och det går en våg genom publiken). Jag skriker åt dem, både på svenska och engelska. "Stand on the carpet, no photos, the rope is here, what the...". De ser både arga, chockade och smått roade ut. Småler lite åt den svenska lilla tjejen som ska komma här och rätta dem. En tjafsar lite på tyska.
När de sedan är påväg ut, tillbaka, efter att ha sett våningen, går tjafstysken sist. Han har kameran på. Riktar den mot mig. Trycker av. Sedan fortsätter han att tjafsa och säger att det är mitt besvär (fast på tyska).
Ja, visst f-n är det mitt problem och besvär om han fotograferar där han inte får, och står där han inte får. Visst är det mitt besvär.
Väl precis innanför dörren hemma så ringer slottsvakten med dåliga besked. Eftersom allt är lite hemlighetsstämplat på slottet så kan jag inte säga vad, men det är illa, och jag är inblandad, fast jag är oskyldig.
Så nu är det bara kvällen kvar och jag väntar mig att någonting mer hemskt ska hända. Den som lever får se.
Jag är rätt nära tårar, kan jag säga.
Kom till jobbet. Inställd på att vara extra (springer runt på slottet och hjälper till). Är placerad i Biljett & Info. Kan inte kassa. Blir lite sur, särskilt när Kristin börjar klaga surt också (ja, jag blev lite irrad på dig, men det gick över). Allt inte helt okej.
Får det i alla fall ordnat för mig. Får vara i en av våningarna, med den kanske jobbigaste människan på hela slottet. Förlåt, men det är så. En människa som absolut inte klarar någon stress överhuvudtaget. Trettiofyra bussar var inplanerade. Det är mycket. Det är väldigt mycket. Det är stress.
Människan skäller på mig och vår tredje kollega i samma våning, all day long. Vi står fel. Vi gör fel. Vi vaktar fel. Det är ledsamt att höra att man missköter sitt jobb, när man faktiskt inte gör det. Alls.
Dessutom satte kameraförbudstrotsande och inte-repöverklivande-men-dock-repstretchande tyskar min eftermiddag i gungning. Kortfattat: Ett fönster var öppet. Repet är några meter från fönstret. De hör marschmusik utanför fönstret. De (som förresten är en hel guidad grupp av tyskar) trycker sig mot fönstret. Trots repet (tycks vara gummi i de där repen). Jag ser, på avstånd, skriker högt "Vad i helvete!" och springer dit, trycker tillbaka dem, hårt, så att de studsar in i resterande del av gruppen (tänk hur det är på trånga konserter när någon långt fram trycker bakåt och det går en våg genom publiken). Jag skriker åt dem, både på svenska och engelska. "Stand on the carpet, no photos, the rope is here, what the...". De ser både arga, chockade och smått roade ut. Småler lite åt den svenska lilla tjejen som ska komma här och rätta dem. En tjafsar lite på tyska.
När de sedan är påväg ut, tillbaka, efter att ha sett våningen, går tjafstysken sist. Han har kameran på. Riktar den mot mig. Trycker av. Sedan fortsätter han att tjafsa och säger att det är mitt besvär (fast på tyska).
Ja, visst f-n är det mitt problem och besvär om han fotograferar där han inte får, och står där han inte får. Visst är det mitt besvär.
Väl precis innanför dörren hemma så ringer slottsvakten med dåliga besked. Eftersom allt är lite hemlighetsstämplat på slottet så kan jag inte säga vad, men det är illa, och jag är inblandad, fast jag är oskyldig.
Så nu är det bara kvällen kvar och jag väntar mig att någonting mer hemskt ska hända. Den som lever får se.
Jag är rätt nära tårar, kan jag säga.
Översatt
Intressant. Jag hittade just en sida som översatt min recension av The Red Buttons She's About To Cross My Mind till engelska.
Wataridori
Facebook och Cornelius är riktigt knark. Beroendeframkallande och lätt att fastna framför/vid/under/på/i. Och all japanska får mig att vilja sitta i Olles säng på Gotland och titta på Tonari No Totoro igen.
Mina föräldrar är slutligen hemma från Europatrippen (de var i Normandie! Och Rivieran! Och Paris! Och i Innsbruck! Jag vill också!). Jag fick beställd kinamat till middag. Dessutom är de helt älskvärda och dyrkningsbara och hade köpt med sig choklad till mig (Toblerone och så en av alla mina chokladfavoriter som är standard att de köper till sin yngsta, söta lilla dotter när de varit utomlands - M&M's eller även, i folkmun, kallade M-kulor (M som i Madelene?)). Dessutom hade mamma en locktång som jag snodde med mig, även kallat lånade. Hon ska få tillbaka den.
Mina föräldrar är slutligen hemma från Europatrippen (de var i Normandie! Och Rivieran! Och Paris! Och i Innsbruck! Jag vill också!). Jag fick beställd kinamat till middag. Dessutom är de helt älskvärda och dyrkningsbara och hade köpt med sig choklad till mig (Toblerone och så en av alla mina chokladfavoriter som är standard att de köper till sin yngsta, söta lilla dotter när de varit utomlands - M&M's eller även, i folkmun, kallade M-kulor (M som i Madelene?)). Dessutom hade mamma en locktång som jag snodde med mig, även kallat lånade. Hon ska få tillbaka den.
Yamaha Superstar
När pengarna för Juliaredaktörandet strömmar in, då ska jag köpa mig en locktång. Påminn mig om det när det är hög tid.
För övrigt:
Avalanches - At Last Alone (album)
En skiva (mestadels) engelskt nittiotal - blandskiva från min chef Ola till mig
Jethro Tull
För övrigt:
Avalanches - At Last Alone (album)
En skiva (mestadels) engelskt nittiotal - blandskiva från min chef Ola till mig
Jethro Tull
You're Supposed To Be My Friend
Ann-Sofie och Sofie har just lämnat byggnaden. De klagade lite på mitt val av musik (Cornelius senaste skiva), men i övrigt var allt lugnt. Jag håller inte med Sofia om att bra vänskap inte behöver underhållas för att fungera, för liksom alla andra mänskliga relationer krävs det faktiskt ett visst engagemang om någonting ska gå, men vissa vänner kan man fortfarande ha saker att ha roligt åt, prata om och ha gemensamt fastän man inte setts på ett bra tag. Det finns ju anledningar till att man glider ifrån varandra - vissa helt acceptabla, andra mer tveksamma. Så det är inte underligt att jag är ond på en "vän", en vän som ville ha allt som förut men själv inte tycks dra ett enda strå till stacken för att det ska bli så. Jag är känslig, och jag är stolt, och jag hatar att kräla i "umgås med mig, snälla"-stoftet. Om en person inte bryr sig på att svara på sms med tillfrågningar om hon kanske vill hitta på nåt, så är det så. Jag kanske är en vän av övertydande, men jag tolkar det faktiskt som en diss. Eller nej, inte ens en diss, när det gäller henne. Bara en "jag orkar inte engagera mig"-inställning, som säger rätt mycket.
Jepp, det blev ett långt inlägg om det, men jag känner hettan brinna i mitt bröst. Men vad jag började förklara var hur som helst att det med Ankan och Sofie går att umgås utan krav på att man måste göra det minst en gång i veckan (eller ens månaden). Man kunde bara hoppas om att det blev lite oftare.
You're supposed to my friend, we're supposed to get along, hey, you're supposed to be my friend, that's right, right? It's hard to get you on the phone, you're never home, and you're never at my place neither...
1990s har svar på allt. Och självklart nämns ordet "drugs" i låten, men jag valde att inte citera den delen. Det är ju inte det jag vill göra med mina vänner, ta knark.
Men jag kanske borde sjunga Morrisseytexter istället... Hold on to your friends... eller We Hate it When Our Friends Become Successfull... Skulle ju vara typiskt mig.
I övrigt har jag idag, på jobbet, läst ut nästan hela Egon Erwin Kischs reportagebok Obehöriga äga ej tillträde. Det förbryllar mig att mannen inte finns omnämnd på svenska Wikipedia. "'Prata inte om folkförbud och politik och statsrätt och sånt där skräp, jag blir sjuk bara jag hör talas om det. Hela geografin är bara slarvsylta.' Jaså, herr Fnöske?"
Jepp, det blev ett långt inlägg om det, men jag känner hettan brinna i mitt bröst. Men vad jag började förklara var hur som helst att det med Ankan och Sofie går att umgås utan krav på att man måste göra det minst en gång i veckan (eller ens månaden). Man kunde bara hoppas om att det blev lite oftare.
You're supposed to my friend, we're supposed to get along, hey, you're supposed to be my friend, that's right, right? It's hard to get you on the phone, you're never home, and you're never at my place neither...
1990s har svar på allt. Och självklart nämns ordet "drugs" i låten, men jag valde att inte citera den delen. Det är ju inte det jag vill göra med mina vänner, ta knark.
Men jag kanske borde sjunga Morrisseytexter istället... Hold on to your friends... eller We Hate it When Our Friends Become Successfull... Skulle ju vara typiskt mig.
I övrigt har jag idag, på jobbet, läst ut nästan hela Egon Erwin Kischs reportagebok Obehöriga äga ej tillträde. Det förbryllar mig att mannen inte finns omnämnd på svenska Wikipedia. "'Prata inte om folkförbud och politik och statsrätt och sånt där skräp, jag blir sjuk bara jag hör talas om det. Hela geografin är bara slarvsylta.' Jaså, herr Fnöske?"
Cornelius remix
Hur hittar man lättast till Mowitz? Tyska kyrkan och ner, eller hur Daniel nu förklarade det. Vi hade i alla fall hur roligt som helst igårkväll på ovan nämnda krog. Riktigt bra anslutning av slottsfolk. Några öl. Charader - ja, vi lekte charader, högljutt, på krogen! Underligt att vi inte blev utslängda, vilda och politiskt inkorrekta som vi var. Jag skulle bland annat framställa "Sex and the City" och "mexikan". Mycket underhållande.
Bluäh. Jag avskyr att blogga om triviala saker som sånt. Nu blir det The Avalanches Since I left you i Cornelius remix en gång till. Sedan borde jag kanske sussa. Jag och Kal har utbytt musiktips via msn. Mark Ronsons cover på Stop me fick jag, bland annat. Själv länkade jag till The Ukulele Orchestra of Great Britains video till Wuthering Heights. Jag kan liksom inte sluta skratta åt den. Storband som förföljer folk, dessutom med små instrument, är de facto humor.
Bluäh. Jag avskyr att blogga om triviala saker som sånt. Nu blir det The Avalanches Since I left you i Cornelius remix en gång till. Sedan borde jag kanske sussa. Jag och Kal har utbytt musiktips via msn. Mark Ronsons cover på Stop me fick jag, bland annat. Själv länkade jag till The Ukulele Orchestra of Great Britains video till Wuthering Heights. Jag kan liksom inte sluta skratta åt den. Storband som förföljer folk, dessutom med små instrument, är de facto humor.
Kylskåpskort, del I
Jag är så sjukt snygg med retsina i en pappmugg från 7Eleven i handen en sommardag i juni.
Jaa, det är ett foto på ett foto. Nån som vill att jag ska blogga om mitt kylskåp?
Jaa, det är ett foto på ett foto. Nån som vill att jag ska blogga om mitt kylskåp?
Heathcliff, it's me, I'm Cathy, I've come home
Så. Morgondagens recension skriven och upplagd. Check. Trekvart till publicering. Check.
Hemmajobbat. Check. En "ledig" dag kvar. Check.
Mitt nya fina bankkort har förresten anlänt. Ni ska få se, I promise.
Och på lördag får jag träffa Ann-Sofie och Sofie! Enligt planerna kommer de att invadera min lägenhet, förhoppningsvis med något roligt spel (synd att vi är för få för Rappakalja - jag vinner alltid!). Har enormt dåligt samvete över att jag glömde Sofies födelsedag. Inte likt mig.
Nej nu blir det The Ukulele Orchestra of Great Britain en gång till innan slafdags.
Hemmajobbat. Check. En "ledig" dag kvar. Check.
Mitt nya fina bankkort har förresten anlänt. Ni ska få se, I promise.
Och på lördag får jag träffa Ann-Sofie och Sofie! Enligt planerna kommer de att invadera min lägenhet, förhoppningsvis med något roligt spel (synd att vi är för få för Rappakalja - jag vinner alltid!). Har enormt dåligt samvete över att jag glömde Sofies födelsedag. Inte likt mig.
Nej nu blir det The Ukulele Orchestra of Great Britain en gång till innan slafdags.
Tjeckoslovakien
En kompis fotobok med bild på Majakovskij och Lili, det kan va vi...
Hängt hos Robin - "kopplaren". Vi drack halvgott vitt vin, god retsina, pratade om feminism och slampighet, imponerades av Kate Bushs storhet, lyssnade på Doktor Kosmos (och jag vill här understryka att en av medlemmarna i Doktor Kosmos tycker att jag är söt) och diskuterade trängselskatt, ringleder, knark, nutidens liberalism och annat intressant. Det slutade med att jag dansade till Jag låg med henne i Tjeckoslovakien, sen stack vi ut till grillstället vid Björns trädgård, där jag tjyvade av kopplarens veggoburgare och fick lära mig saker om Olle. Dessutom fick jag en blandskiva (som han bara gör till folk som betyder nåt), Maddälään vol 1, Vivat Rex! Trist att han ska vara borta i tre veckor.
Jag låg med henne i Sundsvall och Gävle, jag låg med henne i Malmö och Umeå, jag låg med henne i Tjeckoslovakien...
Redan de gamla grekerna
Nej nu blir det retsinapaus hos dansken. Är man antikare så är man.
När ska vi dricka barbarvin?
När ska vi dricka barbarvin?
Something
Jag vet inte om jag har blivit en sån där fjollig fåne som jag egentligen, under mina år (nästan i plural) som singel, sett ner på. Men jag saknar min Rock-Police...
Cow, Gtlnd
Vi fick en fan-skara. Gulliga var de men lite blyga.
Långt från Almedalen
Bloggar från Hamra. En trevlig liten socken. Olle har "övergivit" mig för jobb, men en vuxen (nåja. Jag hävdar att vi 80-talister aldrig kommer att bli vuxna. Men Susanna Popovas krönika i onsdagens SvD var underhållande. Känns skönt att i alla fall någon tar oss på allvar) kvinna klarar sig på egen hand. Jag tog cykeln och sightseeade mig runt i Hamra med omnejd. Såg en hel del kor och får, och nu sent på kvällen någonting jag tog för en fladdermus. Hittade inte ned till vattnet. Vi badade dock tidigare idag, vattnet var svinkallt, men nu är sommarens första dopp officiellt.
Imorgon ska vi titta på djuren på bondgården. Vi konstaterade att kor är underbara djur, de tycks så medvetna. Nu när jag i mörkret cyklade hem från Burgsvik [Bursvikk] for jag förbi två kor som stod och gullade med huvudena mot varandra. Trots det tittade de upp och följde mig med blicken (vem vet hur länge? Jag for som sagt förbi). Och det är just det kossor är så bra på. De bryr sig. Imorgon ska jag klappa dem. Planerar jag.
Jag och Olles kompis Louise, som jag aldrig träffat innan, skulle gå på en av mina absoluta favoritfilmer, Min granne Totoro (Tonari No Totoro), men då Triangelfilm gått i konkurs så blev det bara varsin cola och varsin kaffe på... vad hette det... Ja, det där stället i Burgsvik. Vid tiotiden ringde Olle och sa att det spelade "värsta indiebandet" på Hamra krog. Standfast.
? Men de är ju jättebra! sa jag och hoppade upp på cykeln. Jag kom försent. Men det gör ingenting. Olle hade visst framfört till bandet vad jag sagt. Och så bjöd han mig på en öl. Sedan cyklade jag hem.
Att cykla med en öl i kroppen och i totalt (ja, jag överdriver såklart) mörker är intressant. Styrstångsfylla, kallas det visst. Tänk vad Rocky är bra att läsa.
Imorgon ska vi titta på djuren på bondgården. Vi konstaterade att kor är underbara djur, de tycks så medvetna. Nu när jag i mörkret cyklade hem från Burgsvik [Bursvikk] for jag förbi två kor som stod och gullade med huvudena mot varandra. Trots det tittade de upp och följde mig med blicken (vem vet hur länge? Jag for som sagt förbi). Och det är just det kossor är så bra på. De bryr sig. Imorgon ska jag klappa dem. Planerar jag.
Jag och Olles kompis Louise, som jag aldrig träffat innan, skulle gå på en av mina absoluta favoritfilmer, Min granne Totoro (Tonari No Totoro), men då Triangelfilm gått i konkurs så blev det bara varsin cola och varsin kaffe på... vad hette det... Ja, det där stället i Burgsvik. Vid tiotiden ringde Olle och sa att det spelade "värsta indiebandet" på Hamra krog. Standfast.
? Men de är ju jättebra! sa jag och hoppade upp på cykeln. Jag kom försent. Men det gör ingenting. Olle hade visst framfört till bandet vad jag sagt. Och så bjöd han mig på en öl. Sedan cyklade jag hem.
Att cykla med en öl i kroppen och i totalt (ja, jag överdriver såklart) mörker är intressant. Styrstångsfylla, kallas det visst. Tänk vad Rocky är bra att läsa.
Semester är bara att tänka på
Hey, could anybody take me home? I feel left over and alone...
Så. Stressad. Men jag har smörjt axlarna med kylbalsam, försöker andas och tänka klart. Ska gå och lägga mig nu, för att kliva upp om fyra timmar och starta "semestern". En arbetande semester. Men i alla fall. Världen klarar sig nog utan din medverkan några dagar redaktör Holm.
Och dagens Laaksolåt är en aning julig. Men inte så att den inte går att spela mitt i juli. Hang Myself in the Christmas Tree. Mmm...
If I hang myself in the christmas tree, would you be missing me? Would you be missing me? Are there bars in heaven? Are there girls in heaven? Can they comfort me?
Så. Stressad. Men jag har smörjt axlarna med kylbalsam, försöker andas och tänka klart. Ska gå och lägga mig nu, för att kliva upp om fyra timmar och starta "semestern". En arbetande semester. Men i alla fall. Världen klarar sig nog utan din medverkan några dagar redaktör Holm.
Och dagens Laaksolåt är en aning julig. Men inte så att den inte går att spela mitt i juli. Hang Myself in the Christmas Tree. Mmm...
If I hang myself in the christmas tree, would you be missing me? Would you be missing me? Are there bars in heaven? Are there girls in heaven? Can they comfort me?
Missbruk
Ja. Jag missbrukar en Laakso-låt om dagen. Ikväll är det Worst Case Scenario.
I called you in the morning, crying on the phone, glad to hear your voice but your voice had turned icecold...
I called you in the morning, crying on the phone, glad to hear your voice but your voice had turned icecold...
Rainy Saturday
Raining all day. Och jag höll på att frysa ihjäl i Västra Valvet, där jag hängde, med sällskap då och då av och Osky (Oskar) och Timo. När jag kom hem var jag kall och råkade dessutom spilla vatten på mina jeans, och helst ville jag inte jobba utan bara krypa ned i soffan, äta choklad och titta på teve. Men jobbet kallade. Och så småningom kallade Marie. Jag hade glömt att hon skulle lämna landsbygden och hälsa på i storstaden den här helgen, men hon frågade om hon fick komma hit. Självklart. Jag avbröt mitt sökande på bilder och drack kaffe och åt popkorn med henne istället. Skrattade åt Live earth, störde oss på min Singstar-sjungande granne och hans brölande kompisar (det var samma sak igårkväll - dessutom är han ful. Jag har sett honom), slötittade på spelfilmsdokumentären om Rom (Romerska rikets uppgång och fall heter den ju till och med). Och nu har Caesar dött (15 mars 44 f.Kr.). Nästa avsnitt kan ju bli spännande. Jag väntar tills de kommer fram till Caligula. My favourite.
Och idag är det ännu en Laakso-låt. Stay Tuned to My Love är underbar. Om jag kunde plåga grannen över med hög musik hela natten så skulle jag det. Tyvärr tror jag det mest är grannen under som skulle drabbas.
Och idag är det ännu en Laakso-låt. Stay Tuned to My Love är underbar. Om jag kunde plåga grannen över med hög musik hela natten så skulle jag det. Tyvärr tror jag det mest är grannen under som skulle drabbas.
For what it's worth
Jag tror att redaktörsskapet går bra. Idag har jag suttit nästan oavbrutet med det. Men jag gillar det. Verkligen. Det kommer att ge mig ordentligt med ångest. Men jag tror att det är värt det. Jag tror att det kommer att leda till en kick i slutet. En bra kick.
Och Olle kommer få dyra telefonräkningar från Gotland. Men jag hoppas han tycker att det är värt det. Jag tror det.
Jag borde gå och lägga mig nu. Eller så sitter jag uppe hela natten och lyssnar på Laaksos Norrköping. Det lär bli jobbigt att gå till jobbet imorgon om jag gör det. Men det är det kanske värt.
Och Olle kommer få dyra telefonräkningar från Gotland. Men jag hoppas han tycker att det är värt det. Jag tror det.
Jag borde gå och lägga mig nu. Eller så sitter jag uppe hela natten och lyssnar på Laaksos Norrköping. Det lär bli jobbigt att gå till jobbet imorgon om jag gör det. Men det är det kanske värt.
Kapitalismkort
Jag tittade in på Lauras sida, as usual, och föll för kapitalistguden (jaa... Robin kallar mig småborgerlig). Laura har designat sitt eget bankkort... jättefint blev det. Och ja... jag föll... och föll... och designade ett eget. Med en händigt egentagen bild. Försökte hitta något som är jag. Och jag tog inte en bild på mig själv, faktiskt. Men nåt annat som känns som jag. Ni kan ju ha gissningstävling medan ni väntar. Vad är Madelene?
Så fint namn du har, M
Ono and the Red Sleeping Editor
Och så veckans (detta är dock inget ständigt återkommande inslag, utan sker när andan faller på) Last.fm-statistik:
Top artists this week, 24 jun - 1 jul (ja, jag kör fortfarande på engelska):
1. Oh No Ono
2. The Red Button
3. Grand Mal
4. Editors och The Molenes
5. Sleeping Beauty
Annars ser listorna ut ungefär som förut, i alla fall i toppen. Och det är ju det som räknas.
Top artists this week, 24 jun - 1 jul (ja, jag kör fortfarande på engelska):
1. Oh No Ono
2. The Red Button
3. Grand Mal
4. Editors och The Molenes
5. Sleeping Beauty
Annars ser listorna ut ungefär som förut, i alla fall i toppen. Och det är ju det som räknas.
Jag är ond igen, om jag någonsin har varit god
Åh. Nu har jag skrivit en sån där ond recension igen. Sådär så att Kristin med absolut säkerhet säger att jag är elak och att hon aldrig skulle kunna göra så. Tja, att vara professionellt elak är också en bra sak.
På tal om att jag är ond så fyller mitt ex 25 idag. Skumt. Inte att han fyller år alltså. Utan att vi inte setts på typ ett år. Inte för att det gör mig någonting (ja, jag är ond). Jag var i alla fall snäll och smsade ett grattis imorse. Han tycktes bli glad. Fasen vad ond jag är.
Min chef, Ola, är snäll. Han brände Rom för min skull. Huh huh, antikskämt, igen. Nej, han brände Rome på en cd åt mig. Synd att min dator hatar filmklipp nuförtiden.
Äckliga gubbtyskar som stod en meter framför mig och leendes och gloendes sa någonting på tyska, uppnebarligen om mig (inte till mig, om mig). Jag blev äcklad, sur och illa berörd och lämnade Victoriasalongen illa kvickt.
Fasen vad dåligt jag skulle må om Kayo, Robert Wells, Kikki Danielsson (varför stavar hon med två k?!) sjöng Happy birthday to ya, happy birthday to ya, happy bööööörfsdej! till mig för mig på min födelsedag. Tur att jag inte är blivande drottning.
Och Robin och Olle softar på Gothland.
Och jag och Kristin tittade på coola Uma Thurman igår.
På tal om att jag är ond så fyller mitt ex 25 idag. Skumt. Inte att han fyller år alltså. Utan att vi inte setts på typ ett år. Inte för att det gör mig någonting (ja, jag är ond). Jag var i alla fall snäll och smsade ett grattis imorse. Han tycktes bli glad. Fasen vad ond jag är.
Min chef, Ola, är snäll. Han brände Rom för min skull. Huh huh, antikskämt, igen. Nej, han brände Rome på en cd åt mig. Synd att min dator hatar filmklipp nuförtiden.
Äckliga gubbtyskar som stod en meter framför mig och leendes och gloendes sa någonting på tyska, uppnebarligen om mig (inte till mig, om mig). Jag blev äcklad, sur och illa berörd och lämnade Victoriasalongen illa kvickt.
Fasen vad dåligt jag skulle må om Kayo, Robert Wells, Kikki Danielsson (varför stavar hon med två k?!) sjöng Happy birthday to ya, happy birthday to ya, happy bööööörfsdej! till mig för mig på min födelsedag. Tur att jag inte är blivande drottning.
Och Robin och Olle softar på Gothland.
Och jag och Kristin tittade på coola Uma Thurman igår.
Luffarskor
Oj... Igår, efter jobbet, så gick jag förbi Gallerian... det är ju så nära... och jag skulle ju hem till Kristin... och då bara... bara sådär... så hoppade två par Vagabondskor in i en påse och upp i min hand, och vad kunde lilla jag göra mot två par luffarskor? Så nu står de, tillsammans med en massa andra skor av samma märke (och två märkeslösa + ett par gummistövlar från Tretorn) i min skohylla... Den börjar bli full. Men vad göra när de bara överfaller mig?