You're Supposed To Be My Friend

Ann-Sofie och Sofie har just lämnat byggnaden. De klagade lite på mitt val av musik (Cornelius senaste skiva), men i övrigt var allt lugnt. Jag håller inte med Sofia om att bra vänskap inte behöver underhållas för att fungera, för liksom alla andra mänskliga relationer krävs det faktiskt ett visst engagemang om någonting ska gå, men vissa vänner kan man fortfarande ha saker att ha roligt åt, prata om och ha gemensamt fastän man inte setts på ett bra tag. Det finns ju anledningar till att man glider ifrån varandra - vissa helt acceptabla, andra mer tveksamma. Så det är inte underligt att jag är ond på en "vän", en vän som ville ha allt som förut men själv inte tycks dra ett enda strå till stacken för att det ska bli så. Jag är känslig, och jag är stolt, och jag hatar att kräla i "umgås med mig, snälla"-stoftet. Om en person inte bryr sig på att svara på sms med tillfrågningar om hon kanske vill hitta på nåt, så är det så. Jag kanske är en vän av övertydande, men jag tolkar det faktiskt som en diss. Eller nej, inte ens en diss, när det gäller henne. Bara en "jag orkar inte engagera mig"-inställning, som säger rätt mycket.

Jepp, det blev ett långt inlägg om det, men jag känner hettan brinna i mitt bröst. Men vad jag började förklara var hur som helst att det med Ankan och Sofie går att umgås utan krav på att man måste göra det minst en gång i veckan (eller ens månaden). Man kunde bara hoppas om att det blev lite oftare.

You're supposed to my friend, we're supposed to get along, hey, you're supposed to be my friend, that's right, right? It's hard to get you on the phone, you're never home, and you're never at my place neither...

1990s har svar på allt. Och självklart nämns ordet "drugs" i låten, men jag valde att inte citera den delen. Det är ju inte det jag vill göra med mina vänner, ta knark.

Men jag kanske borde sjunga Morrisseytexter istället... Hold on to your friends... eller We Hate it When Our Friends Become Successfull... Skulle ju vara typiskt mig.

I övrigt har jag idag, på jobbet, läst ut nästan hela Egon Erwin
Kischs reportagebok Obehöriga äga ej tillträde. Det förbryllar mig att mannen inte finns omnämnd på svenska Wikipedia. "'Prata inte om folkförbud och politik och statsrätt och sånt där skräp, jag blir sjuk bara jag hör talas om det. Hela geografin är bara slarvsylta.' Jaså, herr Fnöske?"

Folkets jubel/folkets mummel

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks