Värdefullt antikvetande III
Den feniciska staden Gubla handlade mycket med egyptierna, och de bytte ofta egyptiskt papyrus mot cederträ, vilket det trädfattiga Egypten hungrade efter. Gubla blev så pass känt hos grekerna för att de hade papyrus (antagligen köpte grekerna papyrus av fenicierna i Gubla) att grekerna i slutet av andra milleniet f. Kr. började kalla staden för Byblos, vilket är det grekiska ordet för papyrus. Från det ordet kom senare grekiskans biblion, vilket betyder bok, biblia i plural. Därav heter bibeln som den gör.
Svenska folket visar sin dåliga smak, igen
Till mig damp det ned en massa skivor igår i brevinkastet. Nej, nu ljuger jag, det seglade ned en avi som sa att jag hade ett stort paket att hämta på Vi. Så nu har man för tillfället blivit skivrecensent också. Mina modejournalistdagar är ju (för tillfället?) över.
Nu, antiken.
Hemligheter och annat lyckat
Jag ska skriva under rubriken hemligheter. Jag som är hemligheten personifierad.
Reklam sätter sina spår
Värdefullt antikvetande II
Konståkningens ädla konst
Jag avskyr de hudfärgade skridskorna. Det ser mest ut som om fötterna svullnat upp till onormal storlek. Eller som om det är klumpfot. Men klänningarna, de är fina.
Jag kan ju inte låta bli att tjusas av konståkning. Jag har alltid, sedan dagisperioden, avskytt skridskor i sig. Jag vet att jag åtskilliga gånger surat vid sidan av banan, eller på. Jag har aldrig riktigt fått till det heller. Visst kan jag föra mig fram på skridskor, men inte mycket mer än det. Och inte gärna.
Men konståkning charmar mig. Tyvärr har jag inte hunnit se så mycket av EM-sändningarna. Imorgon kanske.
Kanske ska man lägga ned bloggandet ändå. Jag ser ju att ni läser, men inte kommenterar ni. Så trist är jag. Eller så fega är ni.
Vänner, ex och sysslingar
Familiar Feeling
Idag känner jag mig lyckad, tuff, cool, kunnig, säker och uppskattad. Och på shoppinghumör.
Dessutom är jag en dröm. I fikabrödsväg. Blek, söt, sönderfallande och smulig. Vad är du?
Så här blir man när man surfar efter bilder på Paris Hilton
Funderar lite på varför vissa företag vägrar ta emot jobbansökningar per mail. Skapar så mycket bök att skicka per post (ja herregud, jag måste släpa mig iväg och köpa frimärke och lägga på brevlådan. Hallå 2007!).
Blev glad över min fina lilla storasysters fina mms (ja det är mycket som är fint, inklusive mig. Jag är finast av allt) som det var meningen att jag skulle få för att jag klarat mig igenom JMK och för att jag inte ska deppa ihop. Now that you got it...
Jag och herr Y, före detta klasskompis som jag alltid varit lite skraj för under mina tre år i samma JMK-klass som honom, pratade om kärlek när vi rumlade till Slussen i fredags efter avslutningsfesten. Det var lite fint.
Det är inte varje dag man får eget logg-in till pressbildsajter. Idag var en sådan dag. Jag har suttit och letat Paris, Lindsey, Britney, Gwen och de andra nu i flera timmar. De smittar av sig.
Värdefullt antikvetande I
Steady as she goes
Jag känner mig så övergiven när andra bloggare slutar. Finito. Det känns lite som om jag är den ende kvar här i världen. Så är det ju naturligtvis inte. Men det känns plötsligt som en utdöende konstform. Så är det naturligtvis inte heller. Jag läste lite gamla saker i min blogg, min alldeles egna Stjärna-blogg, och log (eller rodnade) åt mig själv. Men trots alla pinsamma uppgörelser med mig själv och alla sentimentala utlägg, så fortsätter jag. Jag är ju inte ens uppe på ett år. Och än så länge har jag ju mer sentimentaliteter att komma med. Så ni slipper mig inte än.
Kan du inte komma hit...
Sjukt arg nu. Bara den där reklamen från, är det 3, där killen sitter och gråter och får ett msn-meddelande på mobilen, fick mig att le. Jag vill också ha ett meddelande där någon skriver "Kan du inte komma hit?"
Nytt efternamn
Fast jag kanske är ovanligt lättretad idag. Jobbar hos syster (därav namntydandet) och huvudet dunkar. Syster spelar Teenage Fanclub. Undrar vad man gör här i snöiga Norden och förbannar att jag inte hinner träffa Sofia innan hon åker tillbaka till Karlstad. Ja, förbannar är väl starkt, men dumt är det.
Om jag skulle byta efternamn skulle jag ta något danskt. Typ Jensen eller Larsen. Fast jag skulle inte flytta till Danmark, då skulle man ju vara som den tidigare nämnda Andersson. Och behöva snirkla till det.
Antika städer, balsamering och elektronisk hjärnrensning
Fick en bild på mailen på min fina före detta klass, fast jag ser ju mindre vacker ut. Det är därför jag fotograferar mig själv, då blir det tillslut bra.
Ah, nej, jag har ingenting värt att blogga om. Det finns säkert någonting, men min trötta hjärna orkar inte tänka ut det nu. Skönt med lite elektronisk musik som rensar upp där inne. Eller som smset jag skrev idag; "Nej, inte kremering. Balsamering är bättre. Dra ut hela hjärnan genom snoken".
Good night, and good luck
Fina kvällen fortsatte på Södra Teatern, och alla var nog rätt kärvänliga på fyllan så här efter tre år. Kommer sakna klassen en hel del tror jag. Sakna att ha en klass.
Och mina tvångstankar nådde nya höjder. Som vissa personer i min närhet vet har jag en stark övertygelse om att bläckpennor ska ligga med spetsen inne, och om de är uttrycka måste jag trycka in dem. Jag får en del gliringar för det.
Ja. Det föll sig i alla fall så att jag välte ut Lauras nyköpta romdrink. För att jag var tvungen att trycka in spetsen på pennan som hon undertecknat kvittot med. Ja, jag vet. Men alla har vi tvångshandlingar som vi måste lyda. Och jag vet, jag är någorlunda klantig. Förlåt Laura.
Uppdatering runt 13.10. Min sminkning blev dessutom väldigt uppskattad, Linda tycktes överhuvudtaget lyrisk över min klädstil. En klädförvandling som fick rätt mycket uppmärksamhet och utfrågningar under kvällen. Och det njuter jag ju självklart av.
Icke-fashionista
Ah, surfat runt i timmar nu på olika modebloggar. Det var kanske därför jag blev rosainspirerad. Känner mig lite flickaktig idag. Tyvärr hittade jag inget på dagens två (ja den blev avbruten i mitten) shoppingturer men jag kände mig snyggt blek med rosiga kinder (och det var inte av kylan). En mamma med barnvagn ramlade i rulltrappan på väg upp från T-centralen, folk skrek och jag blev illamående. Jag tror att bebisen klarade sig, mamman också hoppas jag.
Gjorde just DN:s test Vilken stadsdel är du? och it turns out, jag är Kungsholmen:
"Du är trygg och säker på dig själv, men också lite tråkig och anonym. Nya trender är inget för dig, du vet vad du tycker om och byter inte stil som någon vindflöjel. Men visst, det händer ju inte så jättemycket nytt heller, det kanske inte skulle vara så dumt med en uppryckning?"
Hmm, lagom kul. No comment.
Nej, nu ska den uppenbarligen tråkiga icke-fashionistan kolla upp vad hon har i garderoben. Ciao.
Uppdatering några minuter senare.
"Shit alltså, du är så Stockholm att man blir rädd. Men om du inte taggar ner lär du bli en magsur rättshaverist också. Oss emellan - försök ha lite mindre attityd, så cool är du ändå inte. Det skadar faktiskt inte att stanna upp och hjälpa en turist att hitta rätt i storstadsdjungeln."
Uppdatering runt 22.15. Hittade Monki i Skärholmen idag. Visste att de hade öppnat även här i Stockholm, men Skärholmen? Uppenbarligen finns de på älskade Götgatan också, underbart. Påminner om Malmö. Hur mycket Stockholm är jag egentligen?
Rosa!
Onsdag
Tittar på TV4 Nyheters inslag om kvinnlig omskärning och mår lite illa. Borde gå och lägga mig nu, inte för att jag är trött nu, men för att jag varje morgon snoozar längre än jag borde och har svårt att komma upp. Vill bara sova. Därför får jag packa ihop datorn och mig själv nu. Eller så fastnar jag här framför statsministern och exstatsministern.
Två dagar kvar. Sen är man "färdigutbildad".
En ny älskling, till låns
Det här är en riktig liten sötnos. Jag ska nog köpa mig en egen bärbar.
Bättre i alla fall
Som jag sa. Nu är det bättre. Nu är jag till och med uppringd och tillfrågad om jobb. Och visst, absolut. Gärna. Såklart jag gör det. Och allt känns så mycket bättre. Även om jag blir lite stressad och pressad och rädd för att visa mig dålig samt suckar över min dator som inte fungerar så att jag blir tvungen att ta mig till föräldrarna (tur att man har dem nära ibland). Fast jag inte hann följa med på slottsölen. Trots det känns det bra. Bättre i alla fall.
Känslor halv tolv en måndagnatt
De säger att jag är journalist, men jag kan inte ens skriva en simpel jobbansökan. Jag vill så gärna, jag biter mig själv i knäet för att jag vill. Jag vet inte vad som hindrar mig och jag vet inte var all min självsäkerhet tagit vägen. Klockan halv tolv på natten när jag är ensam med Bloc Partys Blue Light så kan jag inte hitta den någonstans. Och jag vet att jag inte ska vara såhär för jag vet att folk jag inte känner och folk jag känner läser. Men jag kan inte få ut mina känslor någon annanstans.
Jag tar tillbaka imorgon bitti. Då mår jag bra och ångrar att jag publicerat det här. Det känns redan bättre.
Nya Hennes?
Dansa pojke, dansa
Uninsatiable... Lyckad lördagkväll på Housewifes klubb på Teatron. Rätt hårt, och skönt att dansa till. Vill dit genast igen faktiskt. Dansa, dansa, dansa.
Och idag ska jag sno åt mig lite middag hos största storasyster igen. Men den här gången är jag faktiskt bjuden. Och jag gissar att hon vill slå mig igen på Bloc Partys Banquet, på Singstar. Alla som har hört den låten och minns vilken det är förstår nog att den är enormt svår att hänga med på, och att det låter förvillande falskt när någon, antagligen vem som helst, ger sig på att försöka.
Och minsta storasyster har varit på första uttagningen till Polishögskolan. Jag håller tummarna för att hon klarar det. Hon är galant, min storasyster.
Jag är full av små rivsår, både från mig själv och från kisse Linus. Jag tror han saknar mig. Min älskling.
"She's got such a dirty mind and it never ever stops
and you don't taste like her and you never ever will
And we don't read the papers, we don't read the news
Heaven's never enough, we will never be fooled"
Bloc Party, "Banquet"
It's alive!
Jarvis, kärlek och förhoppningar
Känner att jag skulle vilja bli kär, i vem som helst, nu, snart, när som helst. Bara sådär. Någon som är kär i mig tillbaka också kanske. But then again no. Kanske jag inte vill ändå.
Nu tog Jarvis slut. Det kanske betyder att jag ska gå hem. Det händer ju annat ikväll. Hoppas jag fått något roligt på posten också.
Lilla dator, dö inte
Så nu sitter jag här och misshandlar föräldrarnas lilla bärbara. Ja, jag var ju tvungen att ha dator idag, inte bara för att kunna blogga (att blogga är väl ingen mänsklig rättighet eller ens något grundläggande behov). Men jag kommer känna mig låst utan dator hemma. Ska åtgärda problemen. Konstigt nog snörpte sig inte hjärtat så mycket när datorn inte ville. Även fast det är en massa saker som jag inte kommer åt nu. Men jag försöker att inte tänka på det. Musiken går ju att få igen, och jag tror att jag kopierat de flesta foton sedan innan.
Har beställt kurslitteratur på Adlibris, och jag är riktigt sugen på att den ska komma! Så är det när man har ett nördigt intresse. Jag kanske inte blir journalist, jag kanske sticker ned till Sydeuropa och gräver istället. Jag tror inte det, men man vet aldrig.
Nedlagd ångest för tillfället, jag kan inte lova något mer
Men lite vegetarisk sushi på Kungsholmen och fina klasskompisar som tar mig ur det värsta för tillfället hjälper även en som får ångestattacker bara hon tänker på vad hon vill och vad hon ska göra.
Och ja, syster Malin, boka biljetter till Bloc Party. Självklart hänger jag med. Måste bara lyssna in mig lite till först. Two more years har jag ju redan texttolkat för dig.
Now is not the time to cry
"Maybe I will never be
All the things that I wanna be
Now is not the time to cry
now is the time to find out why"
Oasis, "Live Forever"
Prestige, ångest, feghet och en stor dos av misslyckekänslor
För det är där all min ångest startar just nu. All prestige som ryms i den här kroppen, fast det inte borde vara det det handlar om. Allt som säger mig att jag måste ha ett jobb nu, ett jobb som jag känner mig lyckad med, för annars så kommer resten av världen att se ner på mig för att jag är så misslyckad. Ett jobb som jag vill ha, men som inte bara handlar om att trivas - då kunde jag ju antagligen ta vilket jobb som helst - utan även ser bra ut. Det är absurt.
Eller så är det inte det. Ibland känns det som om det handlar om att jag inte vill blir journalist om jag inte får jobba med det jag tycker är kul. Jag vill inte arbeta på en dagstidning eller liknande publikation, stressmässigt klarar jag inte av det. Två veckors kortpraktik på NWT och jag mådde dåligt varje morgon för att jag inte hade en aning om vad som komma skulle. Jag behöver planering.
Och sedan handlar det om att jag är för feg. Jag visar mig inte på för att jag inte vet hur man ska göra det. Ringa upp och säga vad då? Jag kan om jag vill, jag tycker i alla fall själv att jag kan producera inte bara läsbart utan också rätt läsvärt material, men någonstans hindrar jag mig själv.
Jag orkar inte riktigt blogga mer om det just nu. Märker att jag inte riktigt kan sätta rätt ord på det jag känner. Jag kände mig tillfreds med mig själv igår, men idag gör jag inte det. Verkligen inte.
Bara lite härsken...
Non maman, je ne suis pas deprimée. Om det nu är så man säger på franska.
Fina jag
Jag förstår inte varför Sofia, Kaisa och Sofie skrattade åt sista punkten i arbetsintyget Jennie skrev åt mig; att jag fått mina kollegor på Hennes att "förstå vad 'Älska dig själv' innebär. På riktigt". Ungefär som om de kände igen sin underbart snygga vän (jag) i det. Och varför Ann-Sofie slutat svara på mina "Gud vad jag är snygg idag, det är helt otroligt"-sms. Underligt. Nej nu måste jag gå och titta mig i spegeln lite till. Jag är faktiskt helt sjukt söt idag. Och jag som skulle gå hemifrån för flera timmar sedan enligt planerna. Det blir nog några fler hemma. Framför badrumsspegeln. Eller kameran.
Just det ja. Jag är inte bara snygg. Jag vann ju faktiskt (om vi hade spelat klart) TP igår också.
Uppdatering 16.08 hemma hos syster. En sak jag inte är så bra på är att sjunga. Syster utmanade mig i Singstars 80-talsskiva igår, och jag förlorade både Tainted Love och Karma Camelion. Jag vann ju dock Material Girl mot systerdottern. Hon är tio år. Revansch idag tro? Elle så bli det bara Stockholmsspelet. Fast jag tror Malin är bättre där också.
"Enough about us, let's talk about me
It's not about you, it's not about sunshine"
Lemonheads, "It's about time"
Oplanerad sleepover
Gårdagen var lyckad, flummig och kul. Sverker i rosa Adidasoverall och Katarina i en röd dito var kanske för kul att se, men Kristina slog det ändå med trynet och svansknorren samt de rosa öronen. Själv var jag mer laidback med mitt rosévin. Och jag och Daniel förlorade i Alias (ett sällskapsspel, reds. anm.). När jag kom till T-Centralen upptäckte jag att sista tunnelbanan hem redan glidit iväg, så jag tog blå linje tillbaka till Rådhuset och sov, i soffan mittemot en full och kanske något olycklig Kristin, över hos Katarina. Kunde somna efter ett tag, även om jag vaknade några gånger och hörde Kristin prata i sömnen. Vaknade mindre fräsh och svart av smink under ögonen, men täcket var varmt. Egoist som jag tydligen är ibland lät jag Kristin ta sovsäcken medan jag fick gosa i det riktigt tjocka mysiga täcket. Ganska trevligt att sova borta ändå.
Saker som är underbara här
Starlight
Det handlar om att bestämma sig, tror jag.
The people who care if I live or die...
Allt som behövs
One last mistake eller vad säger man?
2006 over and done.