Stjärna i min egen värld

Madelene redaktörar. Starlets sommarspecial. Ja, eller jag har just satt igång och inte kommit så vidare värst långt. Sitter just nu mest och drömmer om en ny mobiltelefon. Efter besök i några elektriska-prylar-som-vi-inte-kan-vara-utan-butiker igår så är jag hemskt sugen på Sony Ericssons T650i. Jag är dock tveksam till de små tangenterna och till att jag skulle vilja, i längden, ha en grön mobiltelefon. Jag önskar att den blå versionen var en aning mer blå. Himmelsblå, kan man också säga. Jepp, Madelene fortsätter gå på ytan när det gäller saker. Fina saker som tilltalar mig estetiskt och glättiga, rosa magasin. Mer, mer, mer! Men efter snart två år som Samsunganvändare har jag blivit högst tveksam till Nokia, som tidigare alltid varit min husgud.

Imorgon kan ni förhoppningsvis höra min, hmm, mörka, stämma på pod. Och oj, vad bra Robert Svensson och Adam Olenius 1987 är. Är det ett år sedan jag träffade Adam nu? He, var bara tvungen att få in det.

Min dator dog idag. Kollaps. Det var väntat. Han hade bråkat med mig ett bra tag nu. Kanske tog jag de första spadtagen för hans grav. Men han var ju inte så gammal! Jag vet inte hur jag har misshandlat honom, men det har jag.

Så nu sitter jag här och misshandlar föräldrarnas lilla bärbara. Ja, jag var ju tvungen att ha dator idag, inte bara för att kunna blogga (att blogga är väl ingen mänsklig rättighet eller ens något grundläggande behov). Men jag kommer känna mig låst utan dator hemma. Ska åtgärda problemen. Konstigt nog snörpte sig inte hjärtat så mycket när datorn inte ville. Även fast det är en massa saker som jag inte kommer åt nu. Men jag försöker att inte tänka på det. Musiken går ju att få igen, och jag tror att jag kopierat de flesta foton sedan innan.

Har beställt kurslitteratur på Adlibris, och jag är riktigt sugen på att den ska komma! Så är det när man har ett nördigt intresse. Jag kanske inte blir journalist, jag kanske sticker ned till Sydeuropa och gräver istället. Jag tror inte det, men man vet aldrig.

Åh, Orrefors limitedserie Night & Day (design Ingegerd Råman) tycker jag om. Svart, vacker, mystisk, lite grekinspirerad (i mina ögon påminner just vasen om de antika geometriska vaserna från Grekland). Och såklart, lite för dyr för min plånbok.

Ser på Designonlines hemsida att Slottets klassiska tebord fått en renässans i Magnus Löfgrens Tablo från Design House Stockholm. De har säkert funnits länge, men jag har inte reflekterat öve det faktum att idén är samma som de gamla teborden från... ja, 1700-talet?