Stjärna i min egen värld

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Dimma. Mycket trevligt väderfenomen. Särskilt när den är tjock och tycks oigenomtränglig. Och när den, som i Ture Sventon, går in i huset när man öppnar dörren!

Otroligt seg dag. Jag vill gå hem. Stämningen känns låg här. För en gångs skull är det skönt att det är fredag imorgon. Och vilken fredag sen.

Mina systrar och föräldrar kommer kanske och hälsar på mig i slutet av oktober. Hoppas. Längtar efter dem.

"Det blev liksom höst på en gång. Sådär bluääh...", sa Jennie just, strax efter att hon annonserat att det skulle behövas en skandal för att liva upp stämningen idag.

Jag kan inte annat än hålla med. Skivskörden idag tycks inte ha varit så rolig, vädret utanför är grått och kallt (ja, det var riktigt rått när jag gick till jobbet imorse) och jag känner inte riktigt för att arbeta. Och Jennie har gjort beslag på radion, kanske för att en viss annan kollega tycks ha ett agg mot musik.

Fast jag gillar samtidigt att det blivit höst. Lättare att klä sig när det blivit lite kallt. Och snart ska jag hem och byta ut de svala kläderna mot varmare. Jag tror att hösten och vintern här nere i Skåneland är något helt annat än vad jag är van vid.

Roffan igår var underbar. Ska man äntligen kunna bli snygg nu?

Nu nästa vecka har jag varit singel i ett år, precis. Och nu skickar redaktionen mig på singelkryssning! Någon som vill följa med?

Det tycks kanske, med tanke på rubrikerna, som om jag startat en slags matblogg. Icke så icke så. Men jag har som smått exprimenterat med min favoriträtt, pannkaka. Finns många lustiga recept på internet. Pannkaka med äpplen görs i ugn och borde därför heta ugnspannkaka som i min rubrik, men i receptet kallas det bara pannkaka med äpplen (och vaniljyoughurt, men det hade jag inte). Det var hyfsat gott, men det hela blev en ganska pajig känsla, vilket blev lite fel till middag. Men det fungerade, och hemma i kylskåpet ligger en bit som blev över. Plus en massa annat. Från att ha varit gapande tom blev min hylla i kylen plötsligt väldigt full.

Annars tycker hon jag bor hos att jag lagar tråkig mat. Hon sa lite spydigt att jag borde lära mig laga mat, eftersom livet blir mycket roligare då. "Jag har andra glädjeämnen i livet" sa jag. "Dessutom kan jag laga mat". Men det tror väl inte hon på eftersom jag mestadels kokar pasta och har burkchampinjoner eller något annat till. Men det är ju inte så himla lätt att laga kuldinariska mästerverk när man
1. Använder sig av nån annans kök
2. Bara har en hylla i kylen, en halv (ja, jag använder så lite av den så hon har tagit resten) i frysen och en i skafferiet
3. Inte har brytt mig om att köpa några kryddor
4. Inte har rätt inkomst för att gå och köpa ingredienser varje dag

Det där med burkchampinjoner är också lustigt. Jag hävdar starkt att dessa är mycket godare än färska dito. De är saltare, mer smak på. Fast vissa saker fungerar inte alls konserverade. Frukt är en sådan sak. All frukt blir absolut förstörd genom konservering. Usch. Tänk bara på fruktsallad, konserverad. Fy.

Ah. Vet inte vad jag ska blogga om. Det känns trist och meningslöst att blogga om min vardag (vem fasen vill läsa om det egentligen?) och jag har ingenting intelligent att blogga om. Jag känner bara för att blogga för bloggningens skull. För att nån liten stackare ska läsa min blogg och lämna någon tänkvärd kommentar. Men det händer ju inte. Inte ens min antikförfrågan fick någon fart på antikbloggarna out there (de existerar nog inte).

Ja ja. Imorgon tycks bli en spännande dag, jag har förhoppningar. Och på lördag blir det Linköping! Kommer förhoppningsvis besöka den staden senare i höst igen, Therese skulle ju fly till Stockholm den här helgen så henne kunde jag inte hälsa på. Men senare, senare.

Igår firade jag med pannkakor. Med banan i.

Efterlysning: Någon som känner till någon bra blogg eller hemsida som handlar om antiken? Alltså inte om antika saker (som i Antikrundan), utan om tidsperioden antiken. Nånting bra borde det finnas, eller hur?

I går morse vaknade jag och undrade varför väckarklockan inte ringt. Yrvaket började jag ratta om radion från P4 till P3 (jag byter på helgerna eftersom jag tycker att Morgonpasset i P3 är vedervärdigt på helgerna, när det sänds från Göteborg med Malin och Patti).

Men, plötsligt kom jag på det. Det är söndag. Jag kan sova vidare. Och det gjorde jag. Vaknade några timmar senare, åt en snabb frukost, tog DN med mig till sängen, låg och läste den i någon timme (jag fastnade särskilt för reportaget från Italien i resedelen.

Fick en oerhörd abstinens efter antiken, och eftersom jag inte har några böcker i ämnet med mig eller tillgängliga här nere så kröp jag upp ur sängen, klädde mig och slasade mig ut i solen, genom den människofyllda Slottsparken och bort till Stadsbiblioteket.

Vilket bibliotek. Inte tyst direkt. Jag bytte (böt?) plats fyra gånger, det var nåt hemskt jazzband som började spela. Hallå? På bibliotek? Måste ju finnas någon bättre arena. Där folk inte sitter och läser.

Men det var trevligt. Att få läsa lite Sture Linnér och känna mig sådär genuint intresserad av någonting. Och ja, lite kunde min abstinens släckas.

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Angels in America. Gripande dramaserie på SVT i lördags natt. De avslutande avsnitten på lördag. Gillar starkt.

...och bloggande.Kvällarna är kanske den bästa tiden att jobba på.

Okej, lite gladare nu. Jennie har kanske gaskat upp mig lite.

Helgen hade just också uppgaskning på schemat. Var lite sugen på att fara hem, fick sån där intensiv längtan efter jag vet inte vad. Tillbaka i tiden tror jag. Till sommaren som just gick, till oktober förra året, till barndomen. Till dagis.

Men, uppgaskningen. Tog en promenad i några av de delar av den här staden som jag inte förut sett. Råkade dock vandra utanför kartan (min karta är ganska liten) och villade bort mig, men tillslut kom jag fram till Pildammsparken, den underbara. I öronen hade jag Lars Winnerbäck och Marit Bergman, ja, jag måste ju leva upp till mitt rykte (ni som inte förstår det där kommer kanske att förstå i framtiden).

Och Marit Bergman ja. Hennes nya skiva gör mig så glad. Hon låter sådär löjligt lycklig och förälskad, och det får mig att vilja bli det också! Det var ett tag sen nu...

Jag ska emigrera. Vill inte bo kvar i det här skitlandet. Men, jag visste det redan innan. Jag skyller allt det här på det välkända faktum att åtta av tio svenskar är dumma i huvudet samt visar tydliga tecken på dålig smak (de tittar till exempel på Melodifestivalen, köper Absolute-skivor, gillar Carola samt röstar borgerligt).

Jag fattar inte hur folk kan gå på det där ägghuvudets lurendrejerier. Nu kommer det gå utför. Och hur kan det finnas så många kristdemokrater i det här landet? Det är ju sjukt.

Ja, jag är arg. Ni kan ju kalla mig småsint om ni nu vill det.

Sitter och tittar på resor hem. Är lite sugen på att åka hem, vet inte riktigt varför. Vill ha familjemiddag med systrarna och alla.

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Att utnyttja sin rösträtt. Vi har som medborgare rätt till det. Vad man än tycker om politik och politiker så bör man gå och rösta. På mig om inget annat känns rätt. Rösta bara. Ligg inte hemma.

Plötsligt blev det jul. Här på redaktionen tuggas det frenetiskt på kaneltuggummi. Underbart gott. Ny drog? Kan bli.

Och jag har snart varit singel i ett år. Jag vet inte om jag börjar tycka att det är sorgligt.

Skåne i all ära. Men sjukvården. Satt av en för er okänd anledning på Malmöjouren igår, akutmottagningen alltså. Åh, vilket inferno. Kom in dit, i ett litet äckligt inrett väntrum (noll mysfaktor, i motsats till Huddinge sjukhus akut - där jobbar ju dessutom Stefan) fullt av folk som hostar och snörvlar samt barn som skriker och föräldrar som inte tar hand om/säger åt dem (visst låter jag som en surkäring!). Och över det hela, en stank, eller flera olika vedervärdiga odörer från alla sjuka människor.

Och väntan. Den långa, långa väntan i detta avskyvärda väntrum. Väntan i olika omgångar. Tills jag tillslut blir inslussad i ett litet rum med en brits, där jag får vänta lite till. Efter kanske tio minuter, lagom tills jag tror att de glömt att de stängt in mig där, knackar det på dörren och läkaren kliver in. Det tar kanske tre minuter, sen skickar han ut mig. Men jag var i alla fall sjuk, som jag anat.

Virrar mig till det kvällsöppna Apoteket, där kön är om möjligt ännu längre. Vedermödorna när jag kom fram till kassan orkar jag inte ens prata om.  Det får vara.

Jag gillar Skåne, men sjukvården...

Jag vill ha choklad... Varför ska jag ens försöka undvika sötsaker? Ibland ska man väl få unna sig?

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Spioneri. Nej, jag tycker inte att folkpartiet har gjort rätt, nej.Men jag tycker att det är lite spännande. Men, jag menar mer privatspioneri. Jag ska skaffa en besöksräknare där man kan se typ vem som varit inne och kikat på min blogg. Var de sitter, varitfrån de hittat min sida. Samtidigt som jag tycker det är obehagligt när min kära syster utbrister "Jaha, du har mac nu"...