Stjärna i min egen värld

Skåne i all ära. Men sjukvården. Satt av en för er okänd anledning på Malmöjouren igår, akutmottagningen alltså. Åh, vilket inferno. Kom in dit, i ett litet äckligt inrett väntrum (noll mysfaktor, i motsats till Huddinge sjukhus akut - där jobbar ju dessutom Stefan) fullt av folk som hostar och snörvlar samt barn som skriker och föräldrar som inte tar hand om/säger åt dem (visst låter jag som en surkäring!). Och över det hela, en stank, eller flera olika vedervärdiga odörer från alla sjuka människor.

Och väntan. Den långa, långa väntan i detta avskyvärda väntrum. Väntan i olika omgångar. Tills jag tillslut blir inslussad i ett litet rum med en brits, där jag får vänta lite till. Efter kanske tio minuter, lagom tills jag tror att de glömt att de stängt in mig där, knackar det på dörren och läkaren kliver in. Det tar kanske tre minuter, sen skickar han ut mig. Men jag var i alla fall sjuk, som jag anat.

Virrar mig till det kvällsöppna Apoteket, där kön är om möjligt ännu längre. Vedermödorna när jag kom fram till kassan orkar jag inte ens prata om.  Det får vara.

Jag gillar Skåne, men sjukvården...