Nästan över gränsen

Okej, jag är inte "över gränsen", även om det känns så ibland. Jag är kvar i Sverige, hur kontinentalt Malmö än är. Men Lars Winnerbäcks Över gränsen tycks säga så mycket, hela sommaren har den gjort det. Min lycka var stor när jag hörde de första inledande ackorden rusa ut bland oss 18 000 som var på Zinkens IP 12 augusti.

Och nu är det september, och jag strövar runt i parkerna (och på stranden) här nere i syd. Och visst fläktar höstvinden.

Mer behöver knappast sägas.


"Nu fläktar den första svala vinden
I hennes vilda höstträdgård
Hjärter Dam, nu i september
Börjar en annan typ av vår
Du skulle älska att ströva i parken här intill
Här över gränsen får man vara
Vem man vill"

Lars Winnerbäck, "Över gränsen"

Fortfarande lika lat

Fortfarande kvar. Muggarna alltså.

muggar

Väderbloggning, varför?

Dimma. När jag plötsligt lyfter ögonen från datorskärmen och blickar ut ser jag att Turning Torso dimmat bort.

Varför har det blivit så mycket väderbloggning på sistone? Jag som tänkte få den här bloggen att handla om viktiga, intressanta saker...

Muggkonst

Jag fryser. Redaktionen är kall och... kall. Mitt skrivande är inte på topp idag märker jag.

Har en grön, en gul och en blå Höganäsmugg på mitt skrivbord. Ganska fint. Så går det när man är lat och inte orkar bära bort dem till den vanligtvis överfulla diskmaskinen. Men vi kan säga att jag har dem kvar här som ett statement. Eller att det är konst.

Kontinentalt

Jag dricker alldeles för mycket kaffe. Men det ska man väl som journalist kanske.

Går ut mail på klassmailen. Alla är vi utspridda över landet, över medier. Försöker få lite koll på vad de andra gör, men här nere känner man sig lite Sverige-frånvänd. Vänd mot kontinenten istället.

Försöker planera min framtid. Den närmsta i alla fall. Omöjligt. Jag vet inte ens vad jag gör om fem månader. Och kalendern gapar tom. Jag hatar att ha en tom kalender.

Ännu mer regn

Ett ösregn hindrar mig från att gå hem...

Jag och kollegan
Jennie har båda, oberoende av varandra, konstaterat att det knakade i huset av allt regnande.

Regnet får ge sig nu. Tänker inte sitta kvar här. Ut i vätan.

Lösa tankar och utsikt mot Danmark

Efter regn kommer sol kommer regn kommer sol. Eller bara gråa, trista moln. Utsikten mot Danmark var som en tavla igårkväll.

Ibland skulle det vara trevligt att ha en pojkvän. Eller inte.

Den här stan och regnet

Det regnar. Så att det knakar i huset. Turning Torso har plötsligt blivit oklar, på grund av det piskande blöta som just nu faller i hög fart ner mot våra fönster. Men lika plötsligt som det kommer så går det. Och det är alltid lika överraskande.

Elden vecka 35

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: SuDoku. Okej, jag vet, jag är flera år efter. Men nu när jag inte har dator på kvällarna så är SuDoku et utmärkt tidsfördriv!

Malmoe Parklife

Tog en promenad runt Malmö i måndags kväll, en kväll som för en gångs skull inte dominerades av spöregn. Jag hade inget annat för mig, och tänkte att jag ju bara sett hälften av Malmö, eller ja, vissa utvalda delar i alla fall. Så jag vandrade bort mot de östra delarna - själv bor jag i västra delen av den här stan - förbi Caroli, över Carolibron, ned mot syd... Jag ska inte fortsätta. Vad jag vill komma fram till är i alla fall att Malmö är... speciellt. Alla parker påminner om London, en stad som jag älskar just på grund av dess stora parker.  Gillar stenläggningen på trottoarerna också. Stockholm är mer asfalt (jag antar att det beror på det platta läget Malmö ligger på).

Jag gästar

Har skrivit en gästrecension hos syster. Syster har skaffat sig en ny blogg. Nu när hennes scrap-idéer tryter ägnar hon sig åt musikbloggning istället. Och lika bra är hon för det (om inte bättre).

Elden vecka 34

Denna vecka brinner Stjärna i sin egen värld för: Snabbtänkthet! Behövs när man ska vara trendig journalist!

Den som försvann

Det är sensommarsverige, jag är på väg härifrån...

Snart i alla fall. Snart Malmö. Det känns både spännande och dystert. Jag blir ju så blödig och nostalgisk. Och ine blir det bättre av att lyssna på Kent.

Kommer sakna er. Så ni vet det. Until I see you again...

"Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann"
Kent, "Dom som försvann"

Elden vecka 33

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: att inte behöva ta avsked. På ett sätt gillar jag det storstilade i att säga adjö, men för många avsked på en vecka tar på en, känslorna river ens kropp i små bitar som inte går att pussla ihop. Jag vet att jag är blödig och kanske förstorar sådant som kunde vara enkelt, men det är jobbigt att krama folk när man vet att man inte kommer få krama dem på jättelänge igen. Eller någonsin igen. Det har varit alldeles för många sådana kramar nu. Och för få. Det finns de som jag inte ens fått säga hejdå till på riktigt.

Två ytterligare år

"I've become crueler since I met you"

Sitter på extrajobbet (jag har några stycken känns det som, eller har i alla fall haft under det här året. Inget man tjänar storkovan på dock) och tvingar storasyster att spela Two more years med Bloc Party om och om igen. Jag har varit halvförtjust i dem, medan storasyster har hyllat har jag lett i mjugg. Men just den där låten är underbar. Men nu har hon gått över till att spela Guns'n'Roses November Rain istället. Quelles memories, Kalles ylande under vår väderleksrapport under radiokursen i höstas.

Lyckades få in en träff till med nygamla gänget, i söndags hos Hedvig.
Här kan ni se bilder från den fikan och de andra två som vi haft i sommar.  Plus lite andra bilder som Johan får stå för. Jag hoppas han lägger upp bilderna från Mosebacke också.

"You've cried enough this lifetime, my beloved polar bear
Tears to fill the sea to drown a beacon
To start anew all over, remove those scars from your arms
To start anew all over more enlightened"
Bloc Party, "Two more years"

Där elden falnar men fortfarande glöder

"Du hade rätt,
sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland
och står på en perrong
Där allt förändras
fast ingenting händer"

Snart dags. Nedräkning. Och jag blir sådär blödig som jag alltid blir. Vid avsked. Har börjat nu, med kompisar och folk på jobbet. Konstigt att man inte vet när eller om man kommer träffa en person igen. Och på vilket sätt.

"Du har vunnit och förlorat,
du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng,
du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där
I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden"


Den här sommaren har jag försökt att inte ha bråttom till någonting. Att inte längta till framtiden. Det har gått bra. Men nu är den här, "framtiden", och det känns spännande och jobbigt.  

"Jag prata med en vän när jag reste,
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa
och ännu inte sett vad du har sett
"

Har börjat packa. Jag vet inte hur lätt min packning blir. Inte alltför tung.

"Och vi ses,
bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder"
Lars Winnerbäck, "Där elden falnar (men fortfarande glöder)"

En sommar kvar på näthinnan

Lever fortfarande med känslan från igår. Lite i alla fall. Allt betydde så mycket. Allt kommer betyda så mycket. Jag önskar jag var där igen. Säg hejdå till sommaren. Den underbara sommaren år 2006. Som jag försökt ta vara på den. Och jag har lyckats rätt bra tror jag. Det tycks inte som om man kunde göra mer med sommaren. Förutom att jag skulle vilja vara mer med mina vänner. Det finns de som jag borde träffat mer, men det har inte blivit så. Men det är väl så.

"Hallå igen,
hur är stan en sån här kväll i augusti
när sommarn regnat bort?
Det var längesen,
jag borde ringt,
men att ringa nu känns lite fånigt och kort"

Lars Winnerbäck, "Elden"

En sommar som definitivt stannar kvar. Här. Hos mig.

Clintan-look-a-like

Onsdag. Redan. Allt går så snabbt. Snart resdags.

I måndags var jag med "nygamla" gänget, Hedvig, Therese, Johan och
Stefan, vi kikade på den sistnämndes lägenhet. Den var stor, och snyggt inredd i ljusa träslag. Är inte så förtjust i "träfärgade" möbler, men om det ska vara ska det vara ljust trä. Furu är för mörkt för mig.

Fikade gjorde vi i alla fall. Och pratade om allt som hände under lördagens spektakulära grillfest (som Hedvig tyvärr missade). Nu kommer jag antagligen inte träffa nygamla gänget innan jag drar. Saknar dem redan.

Igår tog jag och Sofia en shoppingtur i stan. Tyvärr kommer jag ha en fattig höst, så eventuell shopping får stå åt sidan. Hittade dock en ljuvlig vit klänning på Zara, helt underbar! Men en klänning är väl inte det jag behöver just nu...

Och jobbet. Endast fyra futtiga dagar kvar (måste komma ihåg att köpa Slottschoklad smak; apelsin, och kanske ett kort över Stockholm?). Försöker flirta med Snygg-M (nej, det är inte jag, även om ni tror det), det går sådär tror jag. Fnittrar med Kristin, pratar film med Daniel. Fick Fredrik att rodna när jag sa att han var lik en  ung Clint Eastwood. När han frågade om det var bra eller dåligt förklarade jag att det var mycket bra. Det här var dock i måndags, och när jag träffade honom idag hade han förlikat sig med rollen, han var riktigt nöjd tror jag. Hade säkert gått hem och tittat på några spagettivästern med Clintan i huvudrollen. Idag ville han "ge igen" och skulle komma på nån kändis jag var lik. Jag vet inte om han läste mina innersta önskningar, men han sa att jag liknade Liv Tyler. Åh, Fredrik, du är alldeles för charmig.


Elden vecka 32

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Planering. Okej, jag är ju över huvud taget en planerande människa, men denna vecka försöker jag planera allt jag ska göra innan jag drar. Och allt jag ska ha med mig. Svårt. Men brinnande.


Snart drar vi bort den flagnande huden

Borde sova. Fick inte så mycket sömn inatt. Och imorgon är det jobb igen. Tur att det är så kul. Jag vill inte sluta. Kommer sakna alla så mycket. Jag vill flytta till Malmö, samtidigt är det ju lite jobbigt att lämna alla nya, gamla och nygamla vänner. Min sommarnedräkning har börjat nu. Trodde väl inte att det skulle komma, men nu är det här, och det känns vemodigt. Slutet.

Jag vill ha kvar den här sommaren för alltid. Vill inte att den ska ta slut, lämna mig åt höstens klor. Hösten känns kall och ensam. Men jag kanske har fel. Jag ska ha kul i min nya stad. Så kul att jag stannar? Så kul att jag aldrig kommer tillbaka?

"On the night you left I came over
And we peeled the freckles from our shoulders
Our brand new coats so flushed and pink
And I knew your heart I couldn't win
Cause the seasons change was a conduit
And we left our love in our summer skin"

Death Cab for Cutie, "Summer skin"


Tidigare inlägg Nyare inlägg