Lyckliga öron

Okej, lite gladare nu. Jennie har kanske gaskat upp mig lite.

Helgen hade just också uppgaskning på schemat. Var lite sugen på att fara hem, fick sån där intensiv längtan efter jag vet inte vad. Tillbaka i tiden tror jag. Till sommaren som just gick, till oktober förra året, till barndomen. Till dagis.

Men, uppgaskningen. Tog en promenad i några av de delar av den här staden som jag inte förut sett. Råkade dock vandra utanför kartan (min karta är ganska liten) och villade bort mig, men tillslut kom jag fram till Pildammsparken, den underbara. I öronen hade jag Lars Winnerbäck och Marit Bergman, ja, jag måste ju leva upp till mitt rykte (ni som inte förstår det där kommer kanske att förstå i framtiden).

Och Marit Bergman ja. Hennes nya skiva gör mig så glad. Hon låter sådär löjligt lycklig och förälskad, och det får mig att vilja bli det också! Det var ett tag sen nu...

Folkets jubel/folkets mummel

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks