Stjärna i min egen värld

Jobbigt. Allt känns hemskt när en vän inte kan vara vän längre, för att han känner mer och jag inte så. Jag vill inte få någon att gå in i en kris.

Jag skulle ha stannat i sängen imorse. Det är för tidigt att gå upp klockan fem på morgonen.

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: Hösten. Underbar årstid, om man tänker efter. Så här i oktober när kylan smyger sig på är det kanske kanske som bäst. Höstpromenader är alltid lika mysigt.

Bild från förra årets höst. En varm och kall sådan...

Jag har lust att blogga obegripligt, så som bara jag förstår, och citera nåt obegripligt, något som bara betyder nåt för mig. Så där som jag brukar. Men jag vet inte vad.

Det är kanske mitt sätt att vara hemlig.

Lyssnar på Tiger Lou och Jens Lekman och tänker. Kallt i lägenheten. Skulle gärna ligga under täcket. Malmö imorgon igen, lite konstigt att hoppa mellan städerna så här.

Åh, Jens Lekmans EP Maple Leaves (ja, eller Rocky Dennis var han på den tiden) är så höst. Sån där mörk höst, blöt gata full av blöta gulröda lönnlöv, småblåst och småregn och strålkastarljus från en mörk bil. Sån där höst. 

Den är rätt underbar i alla fall.

Slemmiga moderater på teve. Men dagen har varit bra. Det var otroligt roligt att träffa klassen, fast vi varit ifrån varandra (oj, jag låter alltid så dramatisk) så känns det som om vi har bra sammanhållning nuförtiden. Skönt men sorgligt (och skrämmande!) att vi slutar i januari.

Och jag kände mig allmänt snygg. Gillar att känna mig snygg, allt blir så mycket bättre de dagarna.

Åh, nu är det ett klipp från Västra hamnen i Malmö på Aktuellt.

Västra hamnen ja. Saknar jobbet. Kommer sakna folket sen. Verkligen. Och Malmö.

Men det är skönt att vara i Stockholm. Jag och my girls käkade grekiskt, sen gick vi till Muggen på Götgatan (fortfarande min favoritgata i stan). Längtat efter dem. Men som Ankan sa när vi vandrade ner mot Södermalmstorg, man har så mycket för sig, allt har rullat på bra. Allt går snabbt.

I'll be home soon.

Tåg är både jobbigt och härligt. Det härliga är den där... nostalgiska känslan av adjö. Att man ger sig iväg, även om bara för ett tag. Sitta och titta ut genom fönstret och bara känna sig... på väg...

Och så musiken i min mp3-spelare. Det är den som gör det hela härligt.

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: När folk inte dyker upp. Ja, inte i det stora hela alltså, men på tåget. Så att man kan breda ut sig över två säten. Jag har haft tur två gånger i rad nu.

Ja (på skånska, öppet a, eller vad man nu kallar det). Ikväll bär det hem. Ja (på stockholmska, tungt ja), till Stockholm i alla fall. Jag säger hem om både Stockholm och Malmö, men det är klart. Jag är ju ändå skriven där uppe.

Det blir en helg fylld av trevliga aktiviteter. Måndag, tisdag också för den delen.

Imorse var jag hos tant doktorn igen. Suck. Dyr var medicinen också. Hoppas den fungerar.

Trevlig lunch. Behövdes.

Och på söndag blir det indiskt igen, fast på Kungsholmen den här gången. Slottsfolket kallar (nä, jag kallade på dem, och de lystrar). Och imorgon blir en dag av matorgie. Ska till farmor.

Det har aldrig varit så trevligt att vara borta. Att vara hemvändare är fint. Och vid jul blir det väl fullt av fester, det ska det ju vara för oss hemvändare.

Nej, sista ansträngningen nu. Att jag ens hinner det här. Skäms.

De sitter här och pratar om barn och att hämta på dagis. Det får mig att längta tillbaka till dagisperioden, lämning och hämtning. Underbara tider.

Fast livet är ju ganska bra nu också.

Jag har bloggtorka... och är stressad. Och så vill jag ha sms.

Lördagkväll. Strax söndag (när jag publicerat detta kommer det helt klart att vara söndag). Och jag är i Stockholm.

Jo. Jag skulle ha tagit tåget till Malmö klockan 14.20 idag (lördag alltså). Men tjejen som aldrig kommer försent (snarare för tidigt) missade det tåget. Jag hann rycka i dörren till en av vagnarna, men de var låsta. Förbannad kastade jag väskan i marken, sparkade på den och svor. När jag sen tog upp den och gick därifrån började jag naturligtvis böla. Jag klarar inte av sådana motgångar, jag gråter automatiskt av alla spänningar.

Alla andra tåg var fullbokade, och ett tag trodde jag att jag inte skulle lyckas ta mig "hem" igen. Men jag fick tag på den sista biljetten till ett tåg som går i morgon bitti.

Nu ska jag sova. Och imorgon ska jag inte komma försent. Det är inte likt mig. Det är Skånes fel. Allt är annorlunda där. Skönt att åka dit igen och slippa den vidriga stockholmskan.

Tillbaka från sjön, från singelkryssningen. Jag gick ständigt runt med mitt presspass, för att visa att jag inte var där för att jag är en desperat singel.

Jag hade en hel del förutfattade meningar innan, och jag är fortfarande ytterst tveksam till nätdejting. Men en singelkryssning får man nog ta för vad det är. Men kul var det.

Är hemma i Stockholm. I min alldeles egna lägenhet. Som jag inte behöver dela med någon! Skönt det är. Och Stockholm, det är väl alltid hem gissar jag. Om jag inte gör slag i mina drömmar och planer att flytta till Athen. Mer om det någon annan gång.

Det kändes lite konstigt ändå, i natt när tåget anlände till Centralen och jag släpade mig och mina väskor till tunnelbanan. När jag lämnade Malmö kände jag att jag uppenbarligen kommer att sakna den staden mycket när jag flyttar därifrån i december. Sakna mina kollegor. Det kommer jag verkligen göra.

Och skånskan! Jag kom till vissa insikter när jag stod på tunnelbanan. Det främsta var att stockholmska är en vedervärdig, irriterande dialekt! Jag förstår att stockholmare uppfattas som dryga av övriga landsbor.

Jag kom också på, efter att ha skickat och mottagit en hel del sms, att det är mobilförbud på tunnelbanan nuförtiden - jag hann åka iväg innan det infördes. Men hur funkar det egentligen? Idiotisk idé anser jag, och bryr mig inte särskilt mycket om jag bryter det.

Jag undrade sakta vad jag hade saknat hos den här staden. Trött, stressad och trött på mina tunga väskor. Men när jag kom hem till min lägenhet kom jag på vad det bland annat var jag saknat. Och när jag gick upp till syster Malin på hennes jobb kom jag ytterligare på vad det var. Och nu när jag lyssnar på Lars Winnerbäcks I Stockholm kommer jag också på vad det kanske var jag saknat. Det återstår att se idag när jag ska in till stan.

Ah. Klockan 16.04 går jag härifrån, skyndar mig hem, tittar på That '70 Show, plockar ihop de sista grejerna, tar bussen till centralen och sen sen sen, så blir det tåg till Stockholm. X2000. Jag kommer må så illa och säkerligen kommer resan ske baklänges, vilket kommer göra det hela ännu värre. Jag och Ann mådde lagom illa när vi for till Linköping i lördags.

Och nu har jag ätit alldeles för mycket glass också. Fasiken.

Bra dag annars. Bra helg hoppas jag. Veckans låt är helt klart mina gamla favoriter Placebos cover av Kate Bushs Running up that hill. Brian Molkos röst (som jag avgudade en gång i tiden, sex år sedan närmare bestämt) gör den vackra texten ännu vackrare och sorgligare.

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: skönhetskrämer. Sådana som ska hjälpa mot rynkor, sådana som återfuktar, after peeling, anti-porkräm, sådana som tar bort mörka fläckar i ansiktet... det finns så mycket och jag tycker att jag redan efter en vecka är mycket snyggare!

Till frukost gjorde jag nya Veckorevyns test (eller quiz, som de kallar det) Vilken singeltyp är du? 11 frågor, och jag blev med 4 D-svar den så kallade Lyckosmeden: "Du är helt och hållet tillfreds med ditt singelliv, eftersom du är till 100 procent trygg i vetskapen att kärleken kommer att komma din väg... ...Tänk på att du kan behålla vissa delar av det roliga singellivet när du väl träffar någon".

Själv känner jag mig mer som B, Deltidssingeln: "Du har kul och trivs som singel, men skulle ändå inte ha något emot att träffa någon... ...I en perfekt värld skulle du kunna ha pojkvän söndag till onsdag och sedan bli singel till helgen, varje vecka... ...Gör en lista över vad du verkligen vill ha av en kille och i en relation. Stryk allt som inte är riktigt viktigt."

Jag har ju gjort en sån lista! Den blev ganska lång (jag har inte skrivit ner allt men jag har den i huvudet) och jag vill inte stryka nåt. Till exempel får min blivande pojkvän inte ha småsyskon eller ha något överflödigt fett på kroppen. Är jag kräsen?

Hem till Stockholm imorgon. Önskar att min skånska blivit lite tydligare. Ja, alltså, jag pratar inte skånska, men jag gillar de faktum att folk "byter" dialekt och påverkas av sin omgivning. Och visst, jag har absolut påverkats av skåningarna jag pratar med (och GBG-Jennie!), men skånska är ju inte en dialekt man lägger sig till med (som kanske göteborgska är). Det skulle nog låta konstigt om jag plötsligt börjar skorra. Men lite annorlunda låter det nog. I alla fall när jag pratar med folk som pratar skånska. Och stundtals tänker jag på skånska.

Det är härligt!

Idag har jag varit singel i ett år. Känns inte så länge, men det kanske har sina naturliga förklaringar. Hur som helst känns det som om jag har förändrats rätt mycket under det här året, och att jag inte är likadan som jag var för ett år sedan. Det här året har varit väldigt annorlunda mot de fem som var innan.

Framåt nu så börjar jag tröttna på att vara singel. Fast ändå inte. Jag vet inte. Jag har kommit på att jag har hundratals krav på hur en blivande pojkvän ska vara, och ännu fler på hur förhållandet ska vara. Jag vill inte ha ett kravfyllt förhållande - vilket känns omöjligt, eftersom alla relationer på något sätt ställer krav, och eftersom jag vet att jag själv skulle ställa krav. Det har jag ju just kostaterat, att jag har en massa krav.

Men jag skulle ändå vilja ha någon som fanns där för mig. Men jag vill inte ha något gullegull, inget kläng, inte att vi aldrig ses men inte att vi umgås hela tiden heller. Ingen som vill förändra mig, ingen som jag känner att jag måste förändra. Någon som är som jag, fast kanske inte för mycket.

Jag vet vad jag vill men ändå inte.

Vad jag vill ha är nog någon som förstår mina låtcitat och som jag kan lyssna på träffande låtar med.

Onsdag natt. Och jag står på T-centralen i Stockholm, väntandes på röda linjen hem. Hem! Ja, enligt planerna i alla fall. Enligt pappret med beställningsnummer som gör att jag är berättigad till två tågbiljetter. En hem till Stockholm och en hem till Malmö.

Oplanerad resa, men skön. Får tillfälle att släpa hem allt det där jag inte behöver här nere, för jag vet att jag inte kommer få plats att ta med allt hem på en resa (jag ska ju hem veckan efter också, till mitterminsträffen. Då blir det också en hel del släpande). Jag vet inte hur jag ska få hem allt på två resor. Efter de här rofforna så är det ju rätt mycket.

Onsdag. Och jag skymtar Stockholm.