You had time
Musik, jobb och fantasier
Annars har Sophie Zelmani snurrat runt här hemma, som utlovat. Finstämt är ett uttjatat ord, men om det är någon det passar på är det Zelmani. Memory loves you.
För övrigt har jag fallit för Linus of Hollywood. Hans naiva sångröst, de enkla sångtexterna. Sexuell frustration, som i den plumpa men gulliga When are we gonna do it: "The night is young and we've only just met, I know, why all the talking when we've already said hello? I can't believe you really care where I'm from, what I do. I keep on waiting for that moment to come, when it will just be me and you"
Dessutom tycks det vara veckan för erkännanden, förklaringar och "säga hur det är"-diskussioner. Och det är bra. Mer självransakning.
"I don't wanna go home and get into bed unless you're in it"
Helg som helg som helg
Is this what you want? Because we're young... The Radio Dept. är i alla fall lugnande. De är nog ett av de bästa svenska banden någonsin. Igår började jag nästan gråta för att de är så bra. Så bra. I don't need love I got my band. Sådant rent och skärt självbedrägeri.
Ah, den här helgen kommer väl sluta som förra, att jag känner mig ensam och övergiven och längtar efter någon som älskar mig och är min.
Polonium 210
Och så verkligt när jag försökte ringa hem, men de ryska telefonerna betedde sig skumt, och när Annika skulle hjälpa mig att skramla ihop mynt till mynttelefonen (ja vi hann rätt mycket i alla fall).
Jag vaknade när jag pratade med min pappa i telefon. När han hörde att det var jag som ringde frågade han om jag skulle komma över och äta pannkaka hos dem. Men jag fick gråtande tacka nej och förklara att jag lever snart inte längre. Och allt annat som man inte säger när livet är normalt och man inte är några futtiga minuter från döden.
Och. Jag vaknade så tvärt så det känns fortfarande som om det är på riktigt. Men det var en dröm. Och jag lever. Tror jag. Dags att gå tillbaka till sängen.
Svenska folket visar sin dåliga smak, igen
Till mig damp det ned en massa skivor igår i brevinkastet. Nej, nu ljuger jag, det seglade ned en avi som sa att jag hade ett stort paket att hämta på Vi. Så nu har man för tillfället blivit skivrecensent också. Mina modejournalistdagar är ju (för tillfället?) över.
Nu, antiken.
Reklam sätter sina spår
Konståkningens ädla konst
Jag avskyr de hudfärgade skridskorna. Det ser mest ut som om fötterna svullnat upp till onormal storlek. Eller som om det är klumpfot. Men klänningarna, de är fina.
Jag kan ju inte låta bli att tjusas av konståkning. Jag har alltid, sedan dagisperioden, avskytt skridskor i sig. Jag vet att jag åtskilliga gånger surat vid sidan av banan, eller på. Jag har aldrig riktigt fått till det heller. Visst kan jag föra mig fram på skridskor, men inte mycket mer än det. Och inte gärna.
Men konståkning charmar mig. Tyvärr har jag inte hunnit se så mycket av EM-sändningarna. Imorgon kanske.
Kanske ska man lägga ned bloggandet ändå. Jag ser ju att ni läser, men inte kommenterar ni. Så trist är jag. Eller så fega är ni.
Vänner, ex och sysslingar
Familiar Feeling
Idag känner jag mig lyckad, tuff, cool, kunnig, säker och uppskattad. Och på shoppinghumör.
Dessutom är jag en dröm. I fikabrödsväg. Blek, söt, sönderfallande och smulig. Vad är du?
Så här blir man när man surfar efter bilder på Paris Hilton
Funderar lite på varför vissa företag vägrar ta emot jobbansökningar per mail. Skapar så mycket bök att skicka per post (ja herregud, jag måste släpa mig iväg och köpa frimärke och lägga på brevlådan. Hallå 2007!).
Blev glad över min fina lilla storasysters fina mms (ja det är mycket som är fint, inklusive mig. Jag är finast av allt) som det var meningen att jag skulle få för att jag klarat mig igenom JMK och för att jag inte ska deppa ihop. Now that you got it...
Jag och herr Y, före detta klasskompis som jag alltid varit lite skraj för under mina tre år i samma JMK-klass som honom, pratade om kärlek när vi rumlade till Slussen i fredags efter avslutningsfesten. Det var lite fint.
Det är inte varje dag man får eget logg-in till pressbildsajter. Idag var en sådan dag. Jag har suttit och letat Paris, Lindsey, Britney, Gwen och de andra nu i flera timmar. De smittar av sig.
Steady as she goes
Jag känner mig så övergiven när andra bloggare slutar. Finito. Det känns lite som om jag är den ende kvar här i världen. Så är det ju naturligtvis inte. Men det känns plötsligt som en utdöende konstform. Så är det naturligtvis inte heller. Jag läste lite gamla saker i min blogg, min alldeles egna Stjärna-blogg, och log (eller rodnade) åt mig själv. Men trots alla pinsamma uppgörelser med mig själv och alla sentimentala utlägg, så fortsätter jag. Jag är ju inte ens uppe på ett år. Och än så länge har jag ju mer sentimentaliteter att komma med. Så ni slipper mig inte än.
Kan du inte komma hit...
Sjukt arg nu. Bara den där reklamen från, är det 3, där killen sitter och gråter och får ett msn-meddelande på mobilen, fick mig att le. Jag vill också ha ett meddelande där någon skriver "Kan du inte komma hit?"
Nytt efternamn
Fast jag kanske är ovanligt lättretad idag. Jobbar hos syster (därav namntydandet) och huvudet dunkar. Syster spelar Teenage Fanclub. Undrar vad man gör här i snöiga Norden och förbannar att jag inte hinner träffa Sofia innan hon åker tillbaka till Karlstad. Ja, förbannar är väl starkt, men dumt är det.
Om jag skulle byta efternamn skulle jag ta något danskt. Typ Jensen eller Larsen. Fast jag skulle inte flytta till Danmark, då skulle man ju vara som den tidigare nämnda Andersson. Och behöva snirkla till det.
Antika städer, balsamering och elektronisk hjärnrensning
Fick en bild på mailen på min fina före detta klass, fast jag ser ju mindre vacker ut. Det är därför jag fotograferar mig själv, då blir det tillslut bra.
Ah, nej, jag har ingenting värt att blogga om. Det finns säkert någonting, men min trötta hjärna orkar inte tänka ut det nu. Skönt med lite elektronisk musik som rensar upp där inne. Eller som smset jag skrev idag; "Nej, inte kremering. Balsamering är bättre. Dra ut hela hjärnan genom snoken".
Good night, and good luck
Fina kvällen fortsatte på Södra Teatern, och alla var nog rätt kärvänliga på fyllan så här efter tre år. Kommer sakna klassen en hel del tror jag. Sakna att ha en klass.
Och mina tvångstankar nådde nya höjder. Som vissa personer i min närhet vet har jag en stark övertygelse om att bläckpennor ska ligga med spetsen inne, och om de är uttrycka måste jag trycka in dem. Jag får en del gliringar för det.
Ja. Det föll sig i alla fall så att jag välte ut Lauras nyköpta romdrink. För att jag var tvungen att trycka in spetsen på pennan som hon undertecknat kvittot med. Ja, jag vet. Men alla har vi tvångshandlingar som vi måste lyda. Och jag vet, jag är någorlunda klantig. Förlåt Laura.
Uppdatering runt 13.10. Min sminkning blev dessutom väldigt uppskattad, Linda tycktes överhuvudtaget lyrisk över min klädstil. En klädförvandling som fick rätt mycket uppmärksamhet och utfrågningar under kvällen. Och det njuter jag ju självklart av.
Icke-fashionista
Ah, surfat runt i timmar nu på olika modebloggar. Det var kanske därför jag blev rosainspirerad. Känner mig lite flickaktig idag. Tyvärr hittade jag inget på dagens två (ja den blev avbruten i mitten) shoppingturer men jag kände mig snyggt blek med rosiga kinder (och det var inte av kylan). En mamma med barnvagn ramlade i rulltrappan på väg upp från T-centralen, folk skrek och jag blev illamående. Jag tror att bebisen klarade sig, mamman också hoppas jag.
Gjorde just DN:s test Vilken stadsdel är du? och it turns out, jag är Kungsholmen:
"Du är trygg och säker på dig själv, men också lite tråkig och anonym. Nya trender är inget för dig, du vet vad du tycker om och byter inte stil som någon vindflöjel. Men visst, det händer ju inte så jättemycket nytt heller, det kanske inte skulle vara så dumt med en uppryckning?"
Hmm, lagom kul. No comment.
Nej, nu ska den uppenbarligen tråkiga icke-fashionistan kolla upp vad hon har i garderoben. Ciao.
Uppdatering några minuter senare.
"Shit alltså, du är så Stockholm att man blir rädd. Men om du inte taggar ner lär du bli en magsur rättshaverist också. Oss emellan - försök ha lite mindre attityd, så cool är du ändå inte. Det skadar faktiskt inte att stanna upp och hjälpa en turist att hitta rätt i storstadsdjungeln."
Uppdatering runt 22.15. Hittade Monki i Skärholmen idag. Visste att de hade öppnat även här i Stockholm, men Skärholmen? Uppenbarligen finns de på älskade Götgatan också, underbart. Påminner om Malmö. Hur mycket Stockholm är jag egentligen?
Rosa!
Onsdag
Tittar på TV4 Nyheters inslag om kvinnlig omskärning och mår lite illa. Borde gå och lägga mig nu, inte för att jag är trött nu, men för att jag varje morgon snoozar längre än jag borde och har svårt att komma upp. Vill bara sova. Därför får jag packa ihop datorn och mig själv nu. Eller så fastnar jag här framför statsministern och exstatsministern.
Två dagar kvar. Sen är man "färdigutbildad".
En ny älskling, till låns
Det här är en riktig liten sötnos. Jag ska nog köpa mig en egen bärbar.
Bättre i alla fall
Som jag sa. Nu är det bättre. Nu är jag till och med uppringd och tillfrågad om jobb. Och visst, absolut. Gärna. Såklart jag gör det. Och allt känns så mycket bättre. Även om jag blir lite stressad och pressad och rädd för att visa mig dålig samt suckar över min dator som inte fungerar så att jag blir tvungen att ta mig till föräldrarna (tur att man har dem nära ibland). Fast jag inte hann följa med på slottsölen. Trots det känns det bra. Bättre i alla fall.