Känslor halv tolv en måndagnatt
De säger att jag är journalist, men jag kan inte ens skriva en simpel jobbansökan. Jag vill så gärna, jag biter mig själv i knäet för att jag vill. Jag vet inte vad som hindrar mig och jag vet inte var all min självsäkerhet tagit vägen. Klockan halv tolv på natten när jag är ensam med Bloc Partys Blue Light så kan jag inte hitta den någonstans. Och jag vet att jag inte ska vara såhär för jag vet att folk jag inte känner och folk jag känner läser. Men jag kan inte få ut mina känslor någon annanstans.
Jag tar tillbaka imorgon bitti. Då mår jag bra och ångrar att jag publicerat det här. Det känns redan bättre.
Nya Hennes?
Dansa pojke, dansa
Uninsatiable... Lyckad lördagkväll på Housewifes klubb på Teatron. Rätt hårt, och skönt att dansa till. Vill dit genast igen faktiskt. Dansa, dansa, dansa.
Och idag ska jag sno åt mig lite middag hos största storasyster igen. Men den här gången är jag faktiskt bjuden. Och jag gissar att hon vill slå mig igen på Bloc Partys Banquet, på Singstar. Alla som har hört den låten och minns vilken det är förstår nog att den är enormt svår att hänga med på, och att det låter förvillande falskt när någon, antagligen vem som helst, ger sig på att försöka.
Och minsta storasyster har varit på första uttagningen till Polishögskolan. Jag håller tummarna för att hon klarar det. Hon är galant, min storasyster.
Jag är full av små rivsår, både från mig själv och från kisse Linus. Jag tror han saknar mig. Min älskling.
"She's got such a dirty mind and it never ever stops
and you don't taste like her and you never ever will
And we don't read the papers, we don't read the news
Heaven's never enough, we will never be fooled"
Bloc Party, "Banquet"
It's alive!
Jarvis, kärlek och förhoppningar
Känner att jag skulle vilja bli kär, i vem som helst, nu, snart, när som helst. Bara sådär. Någon som är kär i mig tillbaka också kanske. But then again no. Kanske jag inte vill ändå.
Nu tog Jarvis slut. Det kanske betyder att jag ska gå hem. Det händer ju annat ikväll. Hoppas jag fått något roligt på posten också.
Nedlagd ångest för tillfället, jag kan inte lova något mer
Men lite vegetarisk sushi på Kungsholmen och fina klasskompisar som tar mig ur det värsta för tillfället hjälper även en som får ångestattacker bara hon tänker på vad hon vill och vad hon ska göra.
Och ja, syster Malin, boka biljetter till Bloc Party. Självklart hänger jag med. Måste bara lyssna in mig lite till först. Two more years har jag ju redan texttolkat för dig.
Prestige, ångest, feghet och en stor dos av misslyckekänslor
För det är där all min ångest startar just nu. All prestige som ryms i den här kroppen, fast det inte borde vara det det handlar om. Allt som säger mig att jag måste ha ett jobb nu, ett jobb som jag känner mig lyckad med, för annars så kommer resten av världen att se ner på mig för att jag är så misslyckad. Ett jobb som jag vill ha, men som inte bara handlar om att trivas - då kunde jag ju antagligen ta vilket jobb som helst - utan även ser bra ut. Det är absurt.
Eller så är det inte det. Ibland känns det som om det handlar om att jag inte vill blir journalist om jag inte får jobba med det jag tycker är kul. Jag vill inte arbeta på en dagstidning eller liknande publikation, stressmässigt klarar jag inte av det. Två veckors kortpraktik på NWT och jag mådde dåligt varje morgon för att jag inte hade en aning om vad som komma skulle. Jag behöver planering.
Och sedan handlar det om att jag är för feg. Jag visar mig inte på för att jag inte vet hur man ska göra det. Ringa upp och säga vad då? Jag kan om jag vill, jag tycker i alla fall själv att jag kan producera inte bara läsbart utan också rätt läsvärt material, men någonstans hindrar jag mig själv.
Jag orkar inte riktigt blogga mer om det just nu. Märker att jag inte riktigt kan sätta rätt ord på det jag känner. Jag kände mig tillfreds med mig själv igår, men idag gör jag inte det. Verkligen inte.
Bara lite härsken...
Non maman, je ne suis pas deprimée. Om det nu är så man säger på franska.
Fina jag
Jag förstår inte varför Sofia, Kaisa och Sofie skrattade åt sista punkten i arbetsintyget Jennie skrev åt mig; att jag fått mina kollegor på Hennes att "förstå vad 'Älska dig själv' innebär. På riktigt". Ungefär som om de kände igen sin underbart snygga vän (jag) i det. Och varför Ann-Sofie slutat svara på mina "Gud vad jag är snygg idag, det är helt otroligt"-sms. Underligt. Nej nu måste jag gå och titta mig i spegeln lite till. Jag är faktiskt helt sjukt söt idag. Och jag som skulle gå hemifrån för flera timmar sedan enligt planerna. Det blir nog några fler hemma. Framför badrumsspegeln. Eller kameran.
Just det ja. Jag är inte bara snygg. Jag vann ju faktiskt (om vi hade spelat klart) TP igår också.
Uppdatering 16.08 hemma hos syster. En sak jag inte är så bra på är att sjunga. Syster utmanade mig i Singstars 80-talsskiva igår, och jag förlorade både Tainted Love och Karma Camelion. Jag vann ju dock Material Girl mot systerdottern. Hon är tio år. Revansch idag tro? Elle så bli det bara Stockholmsspelet. Fast jag tror Malin är bättre där också.
"Enough about us, let's talk about me
It's not about you, it's not about sunshine"
Lemonheads, "It's about time"
Saker som är underbara här
Starlight
Det handlar om att bestämma sig, tror jag.
The people who care if I live or die...
One last mistake eller vad säger man?
2006 over and done.
Bilburen falsksång
Elden vecka 52
Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: All bra musik som kommit under 2006. Imorgon kommer förhoppningsvis en sammanfattning av de låtar som betytt mest för mig i år, oavsett om de är gamla eller nya. Tills dess, lyssna på Deportees Damaged Goods, Marit Bergmans I think it's a rainbow eller kanske Miss Lis Late Night Heartbroken Blues. Finfint.
Djuriska trasor
Middagen igår var lite misslyckad, Indian Garden har visst byggt ut - vilket både jag och Marie, som befunnit oss på andra ställen än Stockholm i aderton veckor, missat. Dubbelt så stort, och den förut så goda servicen har helt klart stagnerat. Dags att skaffa nytt stamhak. Men det var kul att träffa Marie innan hon sticker till Australien, och min starköl gick som en läsk på notan - de var verkligen helförvirrade igår. Men jag sa ingenting. Sen gick vi till Södra källare och träffade Maries kompis Fredrik. Jag stack hem lagom till Rome (fasen jag kommer nog missa det ikväll).
Idag har jag njutit av Miss Li och musiken från Desmond och träskpatrasket. Och nu väntar jag på fina vännerna och förhoppningsvis godgod pizza. Och upptäckte just att jag har ett svidande rivsår på armen, vet inte alls från vad. Det kan vara de "djuriska" disktrasorna jag fick av största storasyster i julklapp.
you are the cutest boy I´ve ever seen
and you´ve got that something
something that I want, something that I need, a dirty little young girls dream"
Miss Li, "Oh Boy"
Tillbaka till extra
Lunchbloggar. Tillbaka på extrajobbet hos största storasyster här i Fruängen. De lämnade mig mer för att äta lunch ute, men jag hade matlåda med mig. Måste äta upp alla rester från julhelgen, till exempel den vegetariska Janssons frestelse som lilla storasyster. Och ikväll blir det ju äta ute med kompis-Marie. Det är så sjysst att ha ett favoritställe, så att när jag säger "Ska vi ta det vanliga eller?" så svarar hon "Ja, jag har inte ätit indiskt på skitlänge", så är vi helt på det klara med att vi går till Indian Garden på Söder.
Igår blev det lite ny frisyr. Jag vet dock inte om jag är helt nöjd. Ni får se när ni ser mig... Shoppade en Att.-tröja på Åhléns och ett par jeans på Rondo också. Me love randigt. Ja, jenasen är inte randiga, men väl tröjan.
Har funnit underbara norskan Bertine Zetlitz, helt tokigt bra. När man skriver in henne på Last.fm får man dock lyssna på Madrugada, Dumdum Boys och Briskeby, som inte är särskilt likt musikaliskt, men väl är från samma land.
Och istället för att fingra i den stora skålen med godis så tog jag en järntablett och c-vitaminbrus. Även ett godismonster som jag kan hålla mig.
Det påstårs förresten att jag putar med läpparna på bilden i förra imlägget. Det är inte sant. Jag ser ut sådär när jag ler. Vad jag mer kan tillägga är väl att jag ser lite vindtyrig ut, men det är för att jag inte riktigt tittar in i mobilkamerans lins. Här är en till bild från samma tillfälle bara för det. Och ja, jag gillar att fotografera mig själv. Okej.
Post-julafton
Inte så mycket julbloggning, men här är jag på julafton i alla fall.
Elden vecka 51
Malmötankar
Nervös som vanligt för att resväskan blir för tung, för att den inte ska få plats på tåget eller att jag överhuvudtaget inte kommer hinna med tåget. Men jag ska försöka ta det lugnt.
Pratade med Sofia, hon är hemma från England. Konstigt. Men underbart att snart få träffa henne igen.
Gonna miss Malmö. Men nu ska jag inte blogga så sentimentalt. Jag är ju annars proffs på det, vilket också framkom i "arbetsbeviset".
Vi drar från Malmö...
Left and leaving blues
Men än har jag två dagar kvar.