Stjärna i min egen värld

Vissa saker händer bara i amerikanska filmer. Trodde jag. Jag höll på att svimma när jag igårkväll, beredd för en lugn kväll hemma hos mina föräldrar, tillsammans med dem och ena systers familj, skulle lite-i-förväg-fira min födelesedag. Lite inofficiellt, eftersom de inte kan komma på måndag. När jag öppnar ytterdörren står en hel bunt med folk där och hurrar för mig. Det mest chockerande var att bland släktingar och familj kunde jag urskilja Kristinas och Kristins ansikten. "Hur kan de vara här? Vad händer?".

Glatt överraskad. Förskräckligt chockad. Jag fyller ju inte ens jämnt. Mamma förklarade dock att det hela delvis också var för att fira att jag är färdigutbildad, jag tror hon hade lite dåligt samvete över att de inte uppmärksammat det när det faktiskt var dags.

Yeay. Tack alla fina.