Elden vecka 33

Denna vecka brinner Stjärna i min egen värld för: att inte behöva ta avsked. På ett sätt gillar jag det storstilade i att säga adjö, men för många avsked på en vecka tar på en, känslorna river ens kropp i små bitar som inte går att pussla ihop. Jag vet att jag är blödig och kanske förstorar sådant som kunde vara enkelt, men det är jobbigt att krama folk när man vet att man inte kommer få krama dem på jättelänge igen. Eller någonsin igen. Det har varit alldeles för många sådana kramar nu. Och för få. Det finns de som jag inte ens fått säga hejdå till på riktigt.

Folkets jubel/folkets mummel

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks