Stjärna i min egen värld

"Du hade rätt,
sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland
och står på en perrong
Där allt förändras
fast ingenting händer"

Snart dags. Nedräkning. Och jag blir sådär blödig som jag alltid blir. Vid avsked. Har börjat nu, med kompisar och folk på jobbet. Konstigt att man inte vet när eller om man kommer träffa en person igen. Och på vilket sätt.

"Du har vunnit och förlorat,
du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng,
du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där
I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden"

Den här sommaren har jag försökt att inte ha bråttom till någonting. Att inte längta till framtiden. Det har gått bra. Men nu är den här, "framtiden", och det känns spännande och jobbigt.  

"Jag prata med en vän när jag reste,
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa
och ännu inte sett vad du har sett"

Har börjat packa. Jag vet inte hur lätt min packning blir. Inte alltför tung.

"Och vi ses,
bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder"
Lars Winnerbäck, "Där elden falnar (men fortfarande glöder)"