Stjärna i min egen värld

Uh. Jag hatar att vara lunchhungrig så här tidigt. Visserligen tvingades jag upp och äta frukost redan vid åtta (stackars mig, sedan kunde jag gå och lägga mig igen och sov alldeles för länge), men det känns inte som om jag har gjort särdeles mycket för att få lov att vara hungrig än.

Igår var vi på Iron and Wine. Det var bra, men stundtals lite utflippat. Dessutom var snubbarna i bandet riktiga kufar. Men det var vackert ändå.

Äta... eller inte äta... det är frågan. Äh. Jag behöver ju ändå kaffe. Då kan man lika gärna ta den där mackan. Jag har ju till och med ny ost. Herregud. Vilken lyx.

Jobbet med tidningen går framåt. Känns inte lika stressigt nu som i somras, då jag jobbade på slottet samtidigt. Det här ska nog gå bra. Jag har ju liiite rutin nu i alla fall...

Tusse är kvar och har varit mycket sympatiskt, tröstat mig när jag varit lite (mycket) nere, igår eftermiddag och kväll. Men nu är allt bra igen och jag är glad, dock förkyld.

Och de kvällar jag spenderar ensam hemma blandar jag chicklitt med Dostojevskij innan jag somnar. Det gäller att hålla alla delar av hjärnan levande...



MISSnöjd (höhöhö). Tusse vill ut, men det där är ju bara vägen in till min klädkammare...

"If i had to choose a moment in time
to take with me into eternity
I would choose this, this moment with you in my arms"
Jens Lekman, Into Eternity

Sitter och letar planscher, redaktör som jag är nu igen. Det går sådär, men så är det väl när man inte riktigt vet vad man ska leta efter.

Har sent omsider upptäckt Jens Lekmans senaste album, Night Falls Over Kortedala, och att det är riktigt trevligt. Ville inte riktigt lyssna på det under tiden det begav sig, eftersom jag tyckte att intervjun som jag gjorde med honom till något nummer av Hennes delvis misslyckades. Men det känns bra att det är nu jag lyssnar.

Var på Ikea i fredags, köpte i allt virrvarr (galna människor som släpar dit sina jullovslediga barn. Äckliga människor, försvinn ur min åsyn!) två lampor för att skapa lite "mysbelysning". Många av mina vänner och andra som besöker mig klagar nämligen på den sterila belysningen samt den röda lampan jag tänder då de klagar på det sjukhusvita ljuset ("porrstudio"). Jaja. Nu lyser det lite vänligare och cleanare. Jag gillar det.

Ensam med Tusse, så går det när man tar hand om en katt när den man helst av alla vill ha sällskap av är kattallergiker. Imorgon väntar jag på att kunna börja jobba med tidningen på riktigt. Ska bli roligt, men stressigt. Jag hoppas på ett ännu bättre nummer än förra gången. Men vem fasen ska göra knep & knåpet den här gången?



"From your mouth speaks your lovely voice
The softest words ever spoken
What's broken can always be fixed
What's fixed will always be broken
You put your arms around me"
Jens Lekman, Your Arms Around Me

Sitter framför datorn igen, med en stor hög uppslagna böcker framför mig och en lite mindre hög ihopslagna böcker lite snett framför mig. Uppsatsarbetet går rätt bra ändå, tror jag.

Nu har jag Tusse här, igen. Det var väl i augusti senast. Han har hållit oss vakna ungefär hela natten genom att strutta runt på parketten med oklippta klor och jama. Inga spyor dock, vad jag funnit. Han kände sig kanske lite nervös så här första natten, särskilt när det var en främmande människa här också. Men det här ska nog gå bra.


Nej, nu måste jag sätta igång. Fredag. 2008 års första fredag. Tokigt.

Jag tror det är exakt ett år sedan jag kom hem från Malmö. Eller så är det imorgon. Men det är ju snart imorgon.

Vad har hänt? Rätt mycket. Jag saknar Malmö, men jag gillar ju Stockholm. Väldans mycket. Inte allt, men en held et av det som finns här. Väldans mycket.

Och nu ska jag på julfest på Debban Slussen. Så stockholmskt.

Jag är hemma från helgens utflykt, och lyssnar på elektronisk dansmusik, remixar och jullåtar medan jag fryser och gör mig halvt i ordning att kila iväg till Slottet. Gah, det kommer att vara kallt.

Snart, snart julafton. Och bortskämda Madelene längtar längtar längtar efter julklappar. För hon tror och hoppas ändå att hon varit rätt snäll i år...

Läste just en av de gamla msn-loggarna mellan mig och Kristin. Gah. Vi var ju i stort sett gifta, kändes det stundtals som.
K: jag kan vara hos dig 00
M: 00?
K: skojjade bara.. ska inte invadera dig ikväll
M: så trist :( Jag får väl hoppas på invasion från nån annan...
K: trodde du ville sova?
M: jag fyller ju ändå år... nån borde ju komma hit :) jag sover inte än
K: kan naturligtvis invadera om du vill..
M: men du ska ju upp tidigt imorrn?
...
M: jag gissar att det är försent att åka till mig nu, för dig?
K: nejdå.. kan åka till minst halv ett
M: vill du det då?
K: är det osäkra madde som är i farten.. "menade hon allvar gällande att vi borde göra slut?"
M: jepp.. skanar ju dig :) haha saknar ska det stå

Det är rätt kul att läsa allt vi skrev: Nu när allt, precis allt, är så annorlunda.

Första advent idag. Och jag mår bra. Har mått rätt dåligt hela veckan, vilket nog kulminerade i fredags och även igår, men blev bättre runt klockan tolv i natt. Mestadels bra nu, känner mig... sådär lycklig igen.

Har dock svårt att äta, är hungrig men när jag tänker på mat mår jag lite illa, och när jag kollar vad det halvtomma kylskåpet, den ännu tommare frysen och det rätt fulla, men bara av tråkiga saker som typ mjöl, skafferiet har att erbjuda så ryggar jag tillbaka och går in till datorn och den väntande hemtentan igen. Kanske med en mandarin i handen, visserligen.

Vitlöken är äntligen borta från dörren. Nu hänger där två muggar glögg och lite utkastade russin och mandlar istället.

"These thoughts I must not think of
Dreams I can't make sense of
I need you to tell me it's ok
These thoughts I must not think of
Dreams I can't make sense of
I need you to tell me it's ok"
Editors, When Anger Shows

Jag har just tvättat min röd- och vitrandiga matta, som min mormor vävde på den tiden hon var i livet, för första gången. Den är numera röd- och rosarandig. Trastyget som användes till de röda längderna kan inte ha varit tvättat någon gång innan det blev en matta, eller så kanske mormor gjorde en matta av det just för att plagget (eller vad det nu var) färgade ner allt annat. Lite ledsen är jag hur som helst, jag gillar den mattan och den har passat utmärkt i mitt kök. Den får väl ligga kvar ändock (när den blivit torr), jag tvivlar på att jag hittar nåt i affär som jag skulle gilla lika mycket. Min fina matta. Som jag brukar sitta på och tala i telefon ibland, och som jag en, eller två, gånger har försökt sova på.

Jag citerade den förra året i november, men kanske känns den ännu mer passande nu.

"Well, maybe you'll know me for the rest of your life
and maybe I'm gone by November
Maybe a storm comes to blow us apart
and maybe it'll mend us together "
David Fridlund, November

Det finns ord som till och med jag (!) har svårt att stava. Accessoarer är ett sådant ord. Nu blev det rätt, tror jag, men det var tack vare att jag sökte på ordet på google och de rättade min ofrånkomliga felstavning ("assecoirer").

Vintermörkret är svårt. Jag släpade mig upp ur sängen alldeles för sent idag, 10.00, och jag skäms som en räv när sådant inträffar. Jag har ju saker att göra. Artiklar att skriva. Folk att träffa (jaa, "folk" är väl att överdriva). Jag skulle ha tvingat mig upp vid halv åtta, då jag var vaken ett tag.

Men jag skyller på vintermörkret. Farmor ringde just, vi kastade som vanligt lite spott och spe på halkan och mörkret och november i allmänhet. Sådär som vi alltid brukar när det blir höst och vinter, min farmor och jag. Man kan lätt tro att vi är lika gamla.

Har en liten Laakso-revival. Har börjat fundera på årets bästa skivor, vilka kan det bli?

Har shoppat nya skor (gissa varifrån) och en ny liten älskling, en mp3-spelare. Det var på tiden. Den andra var jag tvungen att ha under armen för att batteriet inte skulle dö av kylan innan vi hann komma utanför ytterdörren. Men min nya sötnos, en Iriver Clix, är desto uthålligare.

Statusuppdatering (som det så fint kallas på Facebook, där jag nog (detta "nog" är dock helt onödigt) ägnar största delen av min vakna internettid (under den sovande internettiden vet jag dock inte vad jag gör):

- lugn vecka, troligtvis. Idag blir det lite pluggande för hemtentan. Gaspar tycker att vi ska samarbeta, så det blir en träff med honom och Robin i eftermiddag.
- vet inte vad jag ska recensera till imorgon.
- klassträffen var helt okej. Jag är dock dålig på att mingla. Och jag stack därifrån rätt tidigt, men det var förutbestämt.
- kallt i lägenheten.
- igår var en underbar ledig måndag. Vill att det ska vara sådär varje dag.
- det snöar.
- vitlöken hänger kvar.
- trist att vara ensam helt plötsligt.

Nu måste jag nog få något gjort. Hmm. Grekisk och romersk religion väntar.

Lyssnar på Paul van Dyk och gör mig i ordning. Mest psykiskt just nu, sminkat mig och diverse annat har jag redan gjort. Jag ska träffa min klass från JMK.

Inte för att det är så värst läskigt. Det var ju inte såå längesen vi gick ut. Det är ju inte som en trettiofyraåring som har träff med högstadieklassen (men hur det är kan jag förstås bara fantisera om).

Det är mer sådär att jag blir opepp och neggo, men det är visserligen ett av mina standardattribut när det börjar närma sig party. Även om det är partyn som jag sett framemot vill jag inte, och drar motvilligt på mig jeansen. Och så får jag alltid ont i magen. Det brukar dock lättas upp efter någon öl eller två.

Undrar om det kommer någon överhuvudtaget?

Robin klagade på mig för att jag aldig bloggar.

Men vad kan jag säga? Jag har inget att säga just nu. Det känns inte som om någon läser mina pladderier, och jag kan inte tvinga någon att göra det heller.

Kanske går det inte att säga allt som finns att säga, för att det är hemligheter, eller för att de är för komplicerade att säga, eller jobbiga.

Och nu var jag hemlighetsfull igen.

Jag menar inte att det är ett avslut. Men just nu har jag inte mycket att säga. Och jag är inte på något sätt ledsen. Eller jo. Det finns ju såklart saker som jag är sjukt ledsen över. Men det har jag redan sagt. Och det känns onödigt att vältra mig i, eftersom det inte ger någonting. I stort sätt är jag rätt lycklig.

"Mother don't worry, I've got a coat and some friends on the corner
Mother don't worry, she's got a garden we're planting together
Mother remember the night that the dog got her pups in the pantry?
Blood on the floor, fleas on their paws,
and you cried 'til the morning"
Iron & Wine, Upward over the Mountain

Varför kan jag inte få träna som alla andra? Idag när jag joggade bröt knäet ihop, eller ja, det bröt inte ihop, men det gjorde sjukt ont, så jag linkade hem. Sorglig syn. Jag vill kanske för mycket på en gång. Jag brinner väldigt mycket just nu. Jag vill inte sluta brinna. Alls. För något.

Men jag har slutat brinna för bloggen. Faktiskt. Inte så att jag gör en Schulman, nej, men tja... jag är inte så sugen just nu.

Just nu lyssnar jag på Dreamboy. Fint. Jag är en drömmande flicka.

"I remember what we promised
But that was so long ago
and Debaser was just a song"
Dreamboy & Hello Saferide, Stockholm, We Have A Problem

När jag gick hem från Slottet i söndags, på väg till Gamla stans tunnelbanestation, mötte jag en liten ensam tax som tittade mig i ögonen. Sen gick den in i en affär. Mycket märkligt.

Jag har joggat för andra dagen i rad. Sjukt stolt och duktig! Om jag får säga det själv. Men vänster knä tycker inte riktigt om det. Om det ska fortsätta såhär får jag nog ta och skaffa mig ett par riktiga löparskor. Suck.

Idag har jag varit ganska duktig. Skrivit en jobbansökan. Har hittat ett annat jobb som jag gaaah, så mycket vill ha! Jag blir tokig när jag ser jobb jag vill vill vill ha!

Någon gång ska jag väl bli vuxen, som mamma vill, och skaffa mig ett proper job...

Och nu ska jag visst hänga med Kristina på fest hem till Sara.

Remember you're the one who summoned me above any other kind...