Stjärna i min egen värld

Idag har jag varit singel i ett år. Känns inte så länge, men det kanske har sina naturliga förklaringar. Hur som helst känns det som om jag har förändrats rätt mycket under det här året, och att jag inte är likadan som jag var för ett år sedan. Det här året har varit väldigt annorlunda mot de fem som var innan.

Framåt nu så börjar jag tröttna på att vara singel. Fast ändå inte. Jag vet inte. Jag har kommit på att jag har hundratals krav på hur en blivande pojkvän ska vara, och ännu fler på hur förhållandet ska vara. Jag vill inte ha ett kravfyllt förhållande - vilket känns omöjligt, eftersom alla relationer på något sätt ställer krav, och eftersom jag vet att jag själv skulle ställa krav. Det har jag ju just kostaterat, att jag har en massa krav.

Men jag skulle ändå vilja ha någon som fanns där för mig. Men jag vill inte ha något gullegull, inget kläng, inte att vi aldrig ses men inte att vi umgås hela tiden heller. Ingen som vill förändra mig, ingen som jag känner att jag måste förändra. Någon som är som jag, fast kanske inte för mycket.

Jag vet vad jag vill men ändå inte.

Vad jag vill ha är nog någon som förstår mina låtcitat och som jag kan lyssna på träffande låtar med.