Stjärna i min egen värld

Imorgon blir det hospitalet och operationskniven. Dock inte så "allvarligt" att de behöver söva mig (åh, varför inte, det är ju tretton år sedan sist!). Sedan får jag inte bada och göra annat kul på en månad.

Och åh. Det känns som om allting snurrar runt i min värld, och jag vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt. Kanske gillar jag det, innerst inne. Eller så är det jag som snurrar och min värld står still. En tanke.

Och dagen har bjudit på många citat. "You can't improve the perfect" och "Det fanns ingen mat, men det var en utmaning" är några av de bästa. Jag gillar vänner och annat löst folk med punchlines, dessutom.

Jag har knappt någon röst. Trots det försöker jag sjunga med i musiken i mina högtalare. Hah. Och överdoserar hostmedicin gör jag också.

Music is My Boyfriend. Ja, för någon man lär jag aldrig haka på mig. Kanske beror detta på:
- att jag är ett svin (mmm)
- att jag är en player (jo)
- att jag är ful (det håller jag inte med om)
- att jag är allmänt tråkig (men det håller jag inte heller med om)
- att jag är dum i huvudet (ibland så)
- att jag gör fel (kanske?)
- att jag är feg (eller konflikträdd)
- att det inte är ofta som jag träffar en kille som jag blir intresserad av (sant)
- att någon däruppe spelar mig ett spratt (fast jag tror ju inte på några högre stående väsen, så nja)
- att jag helt enkelt får skylla mig själv (för vad? Varför? Hur då? Vad menar hon?)

Onsdagssoundtrack
Hidden Cameras - Music is My Boyfriend
Snowden - Black Eyes (Le Castle Vania Remix)
Oh No! Oh My! - Oh Be One
Ladytron - Destroy Everything You Touch
Jason Falkner - This Life of Mine
Sufjan Stevens - Sister
Sprites - I Go Crazy

Obs! För att inte bli kallad martyr eller känslomässig hypokondriker vill jag understryka att detta inte är ett bittert inlägg utan ska läsas med tanken på att det finns en glimt i ögat på författarinnan.

Tur att jag har Sufjan Stevens. I alla fall.

Sms-konversation från gårdagkvällen:

T: Nykter?
Jag: Jo
T: Höhö

Wtf? Är jag full så ofta så att jag skrattas åt när jag är nykter (eller misstros)? Jag tror nog herr T var rätt på lyset själv, har jag fel? Hehe.

Jag hatar mina grannar. Man sjunger inte Singstar på högsta volym när jag kommer hem klockan halv ett på natten, och man börjar definitivt inte såga, borra och hamra före klockan nio på en lördagsmorgon.

Råkade träffa på Ote igår, har inte sett henne sedan... i somras tror jag. Eller om det kanske är ett år sedan... Nudie Jeans och Amnesty. T-shirtar med hennes konst. Jag måste hålla utkik. Dessutom spelades Where the Ocean Meets My Hand på Carmen. Halva i alla fall.

Jag tänkte inte gå upp idag. Jag tänkte ligga i sängen hela dagen och lyssna på Billie The Vision och bara tycka att jag är dum i huvudet. Kristin tvingade dock upp mig på fötter genom ett telefonsamtal. Men jag är nära att trilla tillbaka.

I would like to be your friend, but I'm scared like I can't tell you, I know that I need help, and I know that you need help too...

Med mitt nya pass kommer jag åka fast i tullen för knarkinnehav. Bilden blev väldigt heroine chic. Fast snygg. Må jag säga.

Haha. Hur mycket jag än jobbar på att inte vara dramatisk är jag visst det i alla fall. Ser det när jag läser förra blogginlägget. Det är aldrig meningen. Orden bara formar sig och sedan har jag vräkt ur mig något som låter som om hela världen hänger på det. Jag tror inte att det gör det.

Skivhögångest. Jag vill inte den här veckan. Bara lyssna på mysig indiepop. Och andas. Andas.

Jag och Kristin pratar som hastigast om inredning. Vi har inte samma smak när det gäller mattor, i alla fall. Jag ska skaffa en mjuk, röd hångelmatta (för att säga som de gjorde på teeevee), hon en hård, brun matta av juteväv. Det är inte mycket vi ser lika på, jag och Kristin. Family Guy, Rocky Horror Picture Show och halloumi kan vara några av de grejer som vi har något sånär samma syn på. Jag vet inte om det är mycket annat. Varför umgås vi egentligen 24-7, darling?

Och jag får en katt på besök snart. Tusse är så otroligt söt. Fast lite påfrestande.

And it's like... yeah.

Sjukt snygg i sjal. Jag säger bara det.

And there is one thing I can never confess, it's that I can't dance a single step...

Jag har svårt att andas. Det började igår. Jag känner att jag inte får luft nog.

Köpte ett par skor idag. Ja, Vagabond. Såklart.

Fick en skiva tillskickad mig idag. Angels in Jail. Vet inte hur de fått tag på mig. Alla skivor från Hennes går ju via redaktionen, eller ibland, om jag bett om särskilda skivor, direkt till mig. Och för Dagensskiva.com går de ju via centrala postboxen. Underligt.

K hörde av sig igår. Hon hade gjort slut med pojken. Nu ville hon att allt skulle bli som förut. Men saker är ju inte som förut. Och jag är tveksam till att det kan bli det. Men jag kan inte vara sur för att hon betett sig som hon gjort. Även om jag tycker det är underligt så kan jag inte vara bitter på henne.

"Börja sluta hata dig
Saker som du gjorde
se dig som en del av nåt större"
Sibiria, Det har varit svårare

Uppdatering runt 19.00: Jaså, skivan är från Border. Fast på kuvertet stod det Ystad Kommun. Förvirrande.

Vagabondskor står dåligt. Eller så är det jag som sparkar av mig skorna ovarsamt. Här är en bild på de nya också.  Ja, jag är tokig i Vagabond. Jag erkänner.

Jag är som vanligt lite, lite osäker på tillvaron i allmänhet. Men ändå rätt glad. Har ont lite här och var på kroppen. Jag börjar kanske bli för gammal för att vara vild på stan. Grannarna ovanpå har fest och sjunger Singstar (låter det som). Och jag som tänkte ha en lugn hemmakväll för en gångs skull. Tur att jag spelar The Ballets In My Head om och om igen på hög ljudnivå, så att jag slipper höra falsksången och skriken. För In My Head är verkligen helt underbar. Och det är ingenting jag bara inbillar mig för att jag är på sådant humör.

"I know it's wrong to make you fall in love with me
With just a song and half a hit of ecstasy"
The Ballet, In My Head

Jag fryser lite, har antagligen fönsterputs på armen och har haft mina månadslinser-som-man-kan-sova-med alldeles för länge.

Och nu ska jag göra en telefonare.

Life's good, once in a while.

Och jag ber om ursäkt till alla som jag varit grinig mot det senaste dygnet. Nu har jag borstat bort rom och cola-smaken ur munnen och bör gå och lägga mig.

Och nej. Det är mindre än en månad tills jag fyller 23. Och det är bra så. Jag önskar inte att jag var 27.

The Radio Dept. och en kudde. Jag vet inte om ni förstår vad det betyder.

Och jag vill vara 27. Nu.

Johnny and I, we got lost tonight... Jag har lite ångest över gårdagskvällen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Flera faktorer som spelade in. Jag är ju lite som jag är. Och jag irriterar mig grymt över det ibland.

Fast hur är jag egentligen?

Och den vita månaden dog redan första kvällen.

Kan vi inte bara ta en öl ikväll och glömma världen?

Never gonna let you down
Never gonna let you down
But I'll always let you down
Loney, Dear, I am John