Stjärna i min egen värld

Åh. Folk är ignoranta idioter som inte kan stava till namnet på gatan de bor på. Än mindre vet de postnumret dit. Var bor du, lilla vän? Kan du adressen dit? Och det är fullvuxna människor jag talar om.

Gårdagkvällen varvades ner efter en hel jobbdag (ja, vissa arbetar på Svenska flaggans dag aka Nationaldagen), med kanske lite för mycket slottsöl. Debaser Slussens uteservering, matchen på After, tillbaka till Debban. Jag tror det var en av de sista tunnelbanorna jag kom med hem. Men hem kom jag.

Idag är jag för första gången på länge bakis, och har lite lagom mycket ångest.

Pojkar med klarblå ögon är svåra att stå emot ibland.

Stockholm är ändå det bästa stället att befinna sig på. Jennie, du borde komma upp! I höst släpper ju The Radio Dept. nytt, då kan vi gå på fest med snygga människor!

Kristin tog onda aikidogrepp på mig igårkväll och fick ned mig på golvet. Hon påstod att jag tjafsade, men hon retades ju. Grannarna undrade nog vad vi höll på med, egentligen.

Jag har misstänkt i några veckor nu att folk i min närhet börjar tro att jag och Kristin är ett par. Vi umgås nästan varje dag, hon hänger med mig på releasespelningar, jag pratar alltid om henne. Och det kan ju folk få tro lite till, om de tycker att det är spännande.

Ja, och vart ville jag komma med det här blogginlägget? Ingen aning. Dags att sticka snart, hur som helst. Och jag ska inte träffa Kristin. Dra på trissor. Eller nåt.

Hemma i min egen förort nu, inte den där utbytesstudenterna spelar något underligt bollspel på parkeringen (där det står bilar parkerade och där folk går förbi och riskerar att få en hård boll sulad rakt i huvudet). Hängde hos Kristin igår, och eftersom jag blev trött helt plötsligt stannade jag över. Duktiga Kristin har, i motsats till alla hennes andra vänner, en extra madrass. Duktiga Kristin.

Uh. Mitt huvud snurrar, antagligen av den två timmar långa tågresan från Skövde och hem, och kanske en smula av lördagkvällens öl som ligger kvar och skvalpar i hjärnbarken. Skövde är ett jäkla ställe där herrmodet tydligen inte kommit så långt (inte herrarna själva heller, det hela var rätt primitivt). Men det var en trevlig helg av nörderi och nya bekantskaper.

Okej, jag vet att det inte är hundra procent av mina vänner som läser min blogg (men jag har rätt stor koll på vilka som gör det), men jag försöker ändå (man kanske kan få nån ny bekantskap att nappa?); någon som vill ta en öl (vin/cider/drink/tequila...) med underbara mig på lördag? Någon som vill leka med mig på söndag?

Så, och så hoppas man att helgen blir ordnad...

Hey ho my lover will go... Känner att jag vill ha något meningsfullt för mig. Visserligen är det helt härligt att hänga i Daniels lägenhet hela dagen när man känner sig ensam och övergiven. Och annars också. Eller när Kristina kommer över med en massa fin musik som hon fått av en annan Holm. När Ann-Sofie ringer och pratar i timmar, när Sofia skickar desperata sms eller när Jennie säger att hon sitter på min gamla plats och lyssnar på musiken som jag hade på datorn. Då vet man att det finns folk som älskar en. Trots alla fel och brister. Och det är kanske allt som behövs. Förlåt. Det är allt som behövs.

Tack fina redaktion.

Ni är så fina så att det inte ens finns nån bra sång att citera (och det kommer från mig, som citerar i allt jag känner).

Kommer sakna er så mycket.

Men som någon smart, cool och underbar människa skrev i ett sms som fick mig att skratta:

Pain is temporary - glory is forever

Sjukt stressad. Jag stressar upp mig av stressen här på redaktionen.

Igår hängde jag och Jennie på Möllevången, hemma hos henne, på... vad restaurangen nu hette, indiskt är hur som helst underbart gott och på Carib. Några öl och sedan bussen hem, perfekt onsdagkväll.

Gulliga, gulliga, gulliga före detta arbetskompisar som tagit reda på min jobbadress och skickat ett stort vykort som flera stycken skrivit under! Med kungen och drottningen på, såklart! Åh, saknar dem!

Idag var sista arbetsdagen på Stockholms slott. Det var en kul dag, men jobbigt att säga hejdå. Det är ett så skönt gäng. Kommer sakna dem så mycket.

Arbetskompisarna gick på Grönan. Men för oss fattiga, snåla, åkrädda (Grönan-hatande, se undertecknad) jäklar ordnade vi anti-Grönan (ja, anti-Slottsgrönan). Jag, Helena, Daniel, Adam, Sonja och Sandra åt pizza och drack vitt vin i Gamla stan. Sen gick vi vidare, Adam försvann och sitt håll men vi fick Kristin istället. Och det är bara jag som är ledig idag. Men det var riktigt trevligt. Som alltid. Vill inte sluta...

Mmm, riktigt trevligt. Och avslutande slottsöl på Mosebacke. Vill inte sluta på jobbet. Trivs så bra. Vill inte bli kär. Usch.

Trevlig vecka. Hittills, inte slut ännu. Johan, Stefan, Hedvig och Therese drog sig just hem från min lägenhet, efter att ha spenderat kvällen här. Ingen alkohol den här gången - don't worry mamma - nej, det var fika, fika, fika. Skum vattemelon som Hedvig köpt i Fruängen. Icke att lita på... Oboy-bullar, kakor, chokladkex, sockerkaka, kaffe, te och saft, saft, saft. Som Hedvig sa; "Saft är underskattat". Spökhistorier, fotografering och så lite datorhjälp.

Kul att träffa de gamla klasskompisarna såhär igen - vi var ju även på Mosebacke och tog några öl i måndags. Hoppas att vi ses snart igen, hemma hos Stefan eller Hedvig. Eller nån annanstans kanske. 

Tisdagen blev ju också öl, onsdagen med, även om jag inte kände mig så pigg och rolig då. Förlåt kompisar. Och igår var det picnic med jobbet vid Rosendals slott. Brännboll (fast jag spelade inte, jag var tidtagare/fotograf), rödvin på bag-in-box, digestivekex och bredbar ost. Jag, Kristin och Daniel vinglade hem från Djurgården senare på kvällen, när alla de andra dragit vidare. Men det var riktigt kul. Jag tycktes vara den enda som mådde finemang imorse.

Och jag vill inte att det ska ta slut. Kan inte sommaren 2006 stanna för alltid?

Varm dag, varm natt igår. Umgicks med kompis Marie nästan hela dagen igår. Det var längesedan.

Först fikade vi i Vasastan med Stor-Johan och Jakob från klassen. Roligt att träffa lite klasskompisar och se vad de har för sig.

Sedan tog jag och Marie tuben (nej, jag gillar inte denna benämning på tunnelbanan, men använder den då och då av någon outgrundlig anledning i alla fall) till Kristinebergs badvänliga klippor, och ja, badade. Varmt i vattnet, varmare i luften, och när vi efter några timmar gick därifrån var vi lika svettiga igen.

Då begav vi oss till Söder och någon slags middag på Medis. Sen blev det Snaps uteservering med Maries kompisar. Mycket snack om förhållanden och dumpningar. Marie, som just blivit dumpad av A. J som just dumpat L efter tre års förhållande. En annan J som för två månader sedan blev dumpad av sin L. M som träffat en ny kille. F som bara tycks vara. Och så jag, som inom det senaste året både brutalt dumpat och typ blivit dumpad.

Sofia säger att alla förhållanden som hon tycker verkar vettiga tar slut. Marie omdefinierade och sa att alla förhållanden förr eller senare tar slut. Och jag sa att förhållanden är till för att ta slut.