Stjärna i min egen värld

Igår blev det inte så mycket Popaganda - jag, Kaisa och Nada var där ett tag, men det var kallt så vi tog tuben hem vid halv nio. Men desto mer blev det idag! Träffade Kaisa runt halv fem (okej jag var lite försenad från jobbet) på Gamla stans tunnelbanestation och sen for vi direkt till den leriga, regniga gräsmattan vid Universitetet. Det var inte så mycket folk då, men desto mer lera. Så det var bara att kavla upp byxbenen och dyka in.

Regn, lite sol. Inte så kallt som igår, men så hade vi också mer kläder på oss, ganska många tröjor... Träffade fröken T och fröken H i klassen som också rumlade runt i leran. Kollade på David & the Citizens, Emil Jensen, Frida Hyvönen och The Embassy, plus lyssnade och småsåg på en massa annat. Åt falafel, tryckte i mig gratisgodis, drack cider och varm choklad.

Träffade Herr O också. Vi har inte setts på ungefär tre månader, inte direkt hörts heller. Men vi pratade ett tag. Det... kändes... som förut på nåt sätt. Och om jag menar det på ett bra eller dåligt sätt, ja, det vet jag inte. Jag vet att det kändes bra att prata med honom och inte känna att vi ignorerar varandra eller är luft för varandra. Men jag trodde jag kommit längre känslomässigt än jag tydligen har. Och Frida Hyvönen spelade alldeles för sorgliga låtar...


Kaisa, Frida Hyvönen, Emil Jensen och jag och Kaisa på Embassykonserten.

När jag åkte bussen hem gick jag av vid fel station (det är inte lätt när det är mörkt ute och det är en buss som man inte riktigt vet hur den åker) och fick gå en lång bit genom natten. Jag träffade bland annat en snigel som också var på väg hem.


Imorgon, rättare sagt idag, lördag, blir det mer Popaganda. Men du kallar vi det en dag.


Jag och Kaisa i regnet/solen på Popaganda.

"You rewrote the rules
You rewrote the rules

We met through a queer twist of time
You loved me better than anyone
Seduce me again Valerie don't be a fool"

Frida Hyvönen, "Valerie"