Nothing ever lasts forever

Så. Vecka tio visade sig chockartat bli en av de sämsta veckorna i mitt liv, till slut. Fast det mesta verkade bra. Därav chockartat. Och jag kan inte ändra något, jag önskar bara att det var annorlunda.

Jag vet inte om jag någonsin mått så här dåligt. Jag vet att jag är en känslig, överreagerande sentimentalist, men jag... kan inte smälta. Vet inte hur jag ska göra nu. Vet inte var jag ska ta vägen och börja om. Orkar inte. Vill inte.

Folkets jubel/folkets mummel

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks