Stjärna i min egen värld

Det klampar runt elefanter på mitt huvud... vad gör de där?

När man är full och glad och har trevligt sällskap är det svårt att komma ihåg att det är tisdag och att t-banan slutar gå vid halv ett (eller när det nu är). Således blev det buss hem för en full Madelene igår, efter kvällens strapatser. Om utvärderingsmiddag på Slottet och slottsöl på Movitz ("I like to Movitz Movitz") är strapatser vet jag inte, men trevligt var det, och många var vi.

Jag fick nattsällskap i form av allseende, allförstående, klarsynta MM, Martin (han förstår allt som pågår), som missat sitt tåg hem till Uppsala. Och han sov i extrasängen. Vill bara understryka det för att reda ut eventuella missförståenden och övertolkningar (sånt som jag vet att folk, jag däribland, gärna sysslar med).

Men om de där Hannibals elefanter bara kunde sticka till Alperna istället...