Stjärna i min egen värld

Träffade Ann-Sofie idag efter jobbet. Vi käkade middag - Max' veggiburgare med tillbehör (ingen pommes frites eller läsk för nån av oss! Jag sparar in colage-stunderna till senare) - på Stockholms avskyvärdaste plats, Kungsträdgården. Men till och med Kungsan är okej om glassen är god. Och sällskapet gjorde väl sitt också. Tror jag minnsann. Och brun var hon. Jag är blek, som alltid.

Midsommarafton avlöpte väl. Vi snapsade och sjöng, och de pakistanska utbytesstudenterna tyckte nog att svenskar är dumma i huvudet. Men den jag pratade med hävdade att så inte var läget. Men han pratade så dålig engelska att han lika gärna kan ha sagt någonting annat. Min förståelse för annorlunda engelska brytningar blir inte bättre med lite Skåne i kroppen.

Resten av veckan tycks avlöpa i jobbandet och festandets tecken. Ja, det är ju sommar.

"- Fast jag är ju lite dramatisk.
- Näää?! Är det sant?"

Bäst just nu: Oh No Ono. Danskar. Från Aalborg. Sug på den Robin, din gamle dansk! Eftersom största storasyster har en sommarsångsnedräkning kan ju jag vara fräck och härma lite, bara för dagen. Dagens "somriga" (= har någonting med sommar eller sol i titeln) låt är just Oh No Onos Sunshine and Rain at Once.