Stjärna i min egen värld

Ja, jag kanske överdriver lite när ord som "förföljd" och "stalker" går runt i mitt huvud, men jag fick en lite obehaglig upplevelse när jag skyndade mig ut från tunnelbanan nu för fyrtio minuter sedan. På väg ned för trappan fick jag en följeslagare - en man som gick jämsides och sa någonting till mig. Som vanligt hade jag hög musik i öronen, och eftersom det inte är alldeles vanligt att folk pratar med en i en tunnelbanenedgång tog jag för givet att han pratade i telefon, jag hörde nämligen att han sa någonting. När jag märkte att han följde min fart nedför trappan tittade jag på honom och märkte att det faktiskt var mig han sa någonting till. Jag tog ut ena luren ur örat.

- Jag pratar med dig!
- Ja, jag lyssnar på musik så jag hör dig inte. Jag skyndade på mina steg. Inte var jag särskilt intresserad av att prata med honom. Dessutom hade han en mapp i handen, så jag anade att han var försäljare.
- Ska du till bussen eller?
- Nej jag ska till jobbet, sa jag och gick vidare.
- Ska du till bussen eller? upprepade han sig.
- NEJ, jag ska till jobbet, inte med bussen, upprepade jag mig argt. Han tycktes fatta att jag hade bråttom och kläckte ur sig:
- Du, det är andra gången jag ser dig. Och nästa gång skulle jag vilja ge dig någonting.
- Va, jaha? mumlade jag och blev en aning skräckslagen. Jag måste bort från den här mannen.
- Jag är från Brasilien, och jag vill ge dig någonting. 
Jag vet inte riktigt vad jag sa, men började gå åt mitt håll.
- Ja, jag ska åt det här hållet, sa han, men du, vad heter du?
- Det kan du ju ta och fundera på tills nästa gång, sa jag med ett surt leende (ja, det finns sådana).

Sedan försvann han åt motsatt håll än mig, och jag kollade ordentligt så att han inte följde efter mig för att spana in var jag bor och jobbar (jag skulle hem och hämta matlådan först). Ytterst obehagligt att han sa att det är andra gången han sett mig. Och vad var det han ville egenligen? Jag hoppas jag inte ser honom igen.

Uppdatering: Nu är man dessutom av med jobb imorgon. Vad ska jag då göra? Jag är ju ledig imorgon. Aldrig får jag som jag vill. Och det gör mig sur. Det är faktiskt så.

Uppdatering II: Och skit i att kommentera i min blogg, gör det då. Skit i att läsa den också för den delen. Och skit i att svara på sms.

Passande nog lyssnar jag på Emil Jensen, just nu Ond igen, och jag känner faktiskt att jag vill radera ut hela världen just nu.

Uppdatering III: Och sno min matlåda, gör det bara. Jag tänker ändå inte fylla den med någonting.

Uppdatering IV: Vad är det för fel? Jag ska nog sluta blogga.

Uppdatering V: Okej. Bättre. Stärkande telefonsamtal med Ann-Sofie. Hon sa att jag måste lära mig att inte bli sur/arg/ledsen när jag inte får som jag vill. Då ville jag inte prata med henne mer. Hehe.