Stjärna i min egen värld

Påskhelgen över, och lagom till det har jag stopp i badkarsbrunnen. När jag klev ut ur badet var halva badrumsgolvet täckt med vatten (mina kläder som jag slängt i två högar på golvet klarade sig mirakulöst!). Möjligt att jag svor högt. Tänkte att jag inte ska vara så där tjejig som jag annars är (alltså ringa till pappa direkt) utan drog ut badkaret och försökte ta bort smutsen (läs: mina långa, tappade hårstrån) med hjälp av handskbeklädda händer (tack Malin för att du var intelligent och köpte plasthandskar när jag flyttade in!). Men det hjälpte föga. Så ja, jag ringde pappa. Han fixar imorgon, sa han. Herregud, vad skulle jag göra utan honom? Jag är ju inte superfeminin, men fixa saker, det kan jag inte.

Jag får undvika att bli smutsig imorgon.

Och ja, jag har stajlat om bloggen en aning. Det är roligt att leka. Lite superfeminin är jag nog i alla fall. Eller vad tror ni?

Uppdatering: Nä, alltså, det behöver ju inte vara maskulint att kunna fixa saker. Men jag är i alla fall inte som min pappa. Och han är inte heller så feminin.