Aprilmusik

Raderas det inlägg på Madelenes blogg? Jepp, det gäller att hänga med. Jag är lite trött på att vika ut mitt hjärta på allmän plats, ändock gör jag det. Och jag vet att folk i min närhet är trött på det. Nyss när jag var ute och gick funderade tankarna på om jag skulle lägga ned bloggen och starta en ny. But then again... Jaja.

Försöker ta mig igenom
Juvelens nya album, 1, men jag fastnar om och om på singeln från förra året, Hanna. Som jag dansade till på Hultsfredsfestivalen. Eller ja, dansa är kanske att ta i. Men dansant är det.

För övrigt fick jag Jesus, Walk With Me, singeln från Club 8, idag. Två nya spår plus två remixar, en av mina nya favoriter The Sound of Arrows och en av Jimahl. Den senare nästan bättre, tror jag. The Sound of Arrows spelar för övrigt på Debaser Medis 16 maj. Markus Krunegård dagen efter på samma Debban. Det blir till att hänga där alltså.

Och så har jag fortfarande lite The Ballet-revival. Ooh, så fint.

Mattachiner

Så. Hemtentan inlämnad igår, ny kurs påbörjad. Men nu är det tidningen så får största delen av min uppmärksamhet. Och så de där tankarna också, förstås. Det känns som om jag aldrig kan göra någonting så att det blir rätt. Guäh.

Och jag lyssnar på The Ballets Mattachine!-skiva, som jag fick av M för nästan precis ett år sedan. Vad jag lyssnade på den. Och den är fortfarande så bra, så nästintill perfekt. I know it's wrong to make you fall in love with me with just a song and half a hit of ecstasy...



Berlin Alexanderplatz

Hemma från Berlin. Svårt att ordbestämma alla intryck. Berlin är enormt, svårgenomträngt, mysigt på sina håll, platt, svåröverskådligt och så mycket annorlunda än Stockholm. Jag gillar det, men jag tror inte jag skulle trivas med att bo där. Jag tror det kanske är för hippt för mig. Och som sagt, för stort. Men fyra dagar är lite kort. Både jag och Hanna tyckte att det kändes som vi faktiskt bodde där och att det var fel att åka till Sverige igen. Kanske berodde detta mycket på att vi bodde i en lägenhet (en enorm lägenhet!), träffade Jonas och Stina och inte hittade på alltför turistiga upptåg.

Men det var bra. Men det finns bra saker här hemma också. Och just nu känner jag mig rätt lycklig över det mesta. Jag hoppas det håller i sig ett tag.

De långa milen

...och förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37...

I kväll blir det Berlin. Jepp. Jag är inte särdeles nervös, för det känns inte riktigt som om det är på riktigt. Det ska bli kul.
Pergamonmuseet. Caféer. Indiepartyn? Kanske. Jag ska i alla fall försöka fatta hur den där staden sitter ihop, det gjorde jag inte när vi var där 2003. Och då var vi ändå där i tio dagar.

För övrigt har jag - tada! - köpt ny mobil! Det blev en T650i, som jag skrev om häromdagen. Jag kunde inte hålla mig, riktigt. Jag hakar lätt upp mig på saker, och jag hakade verkligen upp mig på den. Eftersom den dock är nätbeställd igår så har den inte dykt upp i min famn ännu. Men medan jag är borta, hoppas jag. Nu är det bara nya glasögon, nytt tangentbord, nya jeans, nya tröjor och ny lägenhet som står på köplistan.

Älskling jag har aldrig kunnat lära dig någonting, i bästa fall så kan jag bidra med en känsla...

Sommarplanering

Fick sommarens schema idag. Ser samtidigt att jag tagit ledigt fel veckor. Jag räknade kallt med att Arvikafestivalen skulle ske som den brukar, runt 14 juli, men nej, de där tossiga värmlänningarna har visst flyttat fram skiten till tredje, fjärde och femte samma månad. Jag var visserligen inte säker på att jag skulle åka, festivallivet börjar bli för ungdomligt för mig, man är ju inte 22 längre, och jag är hemskt sugen på att åka till huset i Bohuslän, det var... alldeles för längesedan. Jag vågar inte ens tänka på hur längesedan det faktiskt är jag kände stanken av rutten tång och såg de ihopklibbade maneterna uppsköljda i någon hamn. Måste ta mig ned dit.

Annars är min nya plan Emmaboda. De hittills bokade artisterna är något i hästväg - Detektivbyrån, Dreamboy, Those Dancing Days, Billie the Vision and the Dancers, The Whitest Boy Alive, Lacrosse... undrar vad Neverstore ska göra där? Man kan ju hoppas på en bokning av The Sound of Arrows eller något annat från Labrador. Markus Krunegård vågar jag ju inte hoppas på, han är kanske för stor. Han ska ju faktiskt till Hultsfred.

1987, T650i, sommar... sommar... sommar...

Madelene redaktörar. Starlets sommarspecial. Ja, eller jag har just satt igång och inte kommit så vidare värst långt. Sitter just nu mest och drömmer om en ny mobiltelefon. Efter besök i några elektriska-prylar-som-vi-inte-kan-vara-utan-butiker igår så är jag hemskt sugen på Sony Ericssons T650i. Jag är dock tveksam till de små tangenterna och till att jag skulle vilja, i längden, ha en grön mobiltelefon. Jag önskar att den blå versionen var en aning mer blå. Himmelsblå, kan man också säga. Jepp, Madelene fortsätter gå på ytan när det gäller saker. Fina saker som tilltalar mig estetiskt och glättiga, rosa magasin. Mer, mer, mer! Men efter snart två år som Samsunganvändare har jag blivit högst tveksam till Nokia, som tidigare alltid varit min husgud.

Imorgon kan ni förhoppningsvis höra min, hmm, mörka, stämma på pod. Och oj, vad bra Robert Svensson och Adam Olenius 1987 är. Är det ett år sedan jag träffade Adam nu? He, var bara tvungen att få in det.

growinggreen

Pilar genom hjärtat

Rätar ut saker så att de blir ännu mer böjda och invecklade. Men det funkar ändå rätt bra.

Auwh, The Sound of Arrows kommande ep Danger! är inte att leka med. Eller just så är den kanske. Mycket bra, med nio spår varav ett intro, ett outro och fem versioner av låten Danger!, varav fyra är remixer. Särskilt gillar jag Cotton Crew Remix, i alla fall inledningen. A Very Sad Song har man ju hört förut, men fina Winding Roads var ny. Jag tycker det dock är synd att de inte släpper sina gamla låtar på ep, som tokpopiga Morbid Popsong där alla bara dör.

Nu ska jag ge mig iväg.