Skrik ut vår

Lyssnar på Shout Out Louds (måste skölja ned Hästpojken med något bra). Vilken flashback till våren första låten Tonight I have to Leave it gav. Jag vet inte riktigt till vad på våren, men kanske bara den där känslan av värme och fåglar och gröna träd och bra musik. Jag vet inte. Kan vara det.

Lappsjuka och ångest

Bluäh. Googlar man på mitt namn - vilket jag som en modern 2000-talsegomänniska självklart gör då och då - hittar man en tjej som skriver en blogg - inte denna! - som heter samma sak som jag. Åh, jag orkar inte riktigt med att råka bli förknippad med nån som skriver en illaskriven blogg. Snart måste jag göra en lista på vad som är jag på Google och vad som absolut inte är jag. Men det är kul när man hittar citat ur sina skivrecensioner;

"Oh No Ono är retfulla, de är enerverande och alldeles, alldeles? underbara. För mig serverar de med Yes och låtar som Ba Ba Baba Ba Ba Well Anyway och Am I Right? årets mest självklara popdebut." 9 av 10, Madelene Holm, Dagens Skiva

Och här, Salut! Machaut (mycket bra band);
"Nya skivan har blivit recenserad på dagensskiva.com, här närmare bestämt: http://dagensskiva.com/2007/10/18/salutmachaut-the-fastest-boy-in-school/ 9/10 i betyg fick vi av Madelene Holm, en stor kram för det :-) Dock dessa ständiga referenser till Billie the Vision and the Dancers..."

Jaja.

Har sån där ångest som jag får när jag suttit hemma och jobbat i två dagar och inte träffat någon. Ja, några människor har jag ju sett, gick till centrum och köpte ett frimärke idag, plus att jag senare tog en promenad. Men ingen att umgås med. Bara datorn. Och telefonen, men den hjälper inte mycket. Och det värsta är ju att jag är medveten om att jag antagligen inte kommer att träffa någon på ytterligare två dagar, minst. Ska på middag hos Laura på torsdag, egentligen, men så måste ju jag och Kal spela in poddradion till på lördag någon kväll också. Man blir hur som helst helt vrickad av att sitta här hemma. Lappsjuk. På bara två dagar. Det är allt från att jag tycker att jag sitter för mycket på Facebook till att jag inte åstadkommer någonting på uppsatsen. Bluäh. Igen.

Hostfest

Fredag. Ska strax iväg. Tänkte ta det hemskt lugnt den är helgen, inte jobba. Skulle väl behöva skriva på uppsatsen men... det får vänta. Vet inte vart jag ska börja. Henrik, min underbara handledare, tyckte att den var bra såhär långt. Jag trodde att han skulle vrida nacken av mig för att det var så pass dåligt. Tydligen inte. Men man vet ju aldrig med göteborgare. Men hur som helst; Nero och hans gyllene hus får vänta. Pah.

Sjuk, igen. Host host host säger min hals, lagom kul. Har hällt i mig te med honung på farmors inrådan. Kanske hjälper det inte så mycket, men det är gott.

Gah. Nu ska jag nog klä på mig.

Eat me

Uh. Jag hatar att vara lunchhungrig så här tidigt. Visserligen tvingades jag upp och äta frukost redan vid åtta (stackars mig, sedan kunde jag gå och lägga mig igen och sov alldeles för länge), men det känns inte som om jag har gjort särdeles mycket för att få lov att vara hungrig än.

Igår var vi på Iron and Wine. Det var bra, men stundtals lite utflippat. Dessutom var snubbarna i bandet riktiga kufar. Men det var vackert ändå.

Äta... eller inte äta... det är frågan. Äh. Jag behöver ju ändå kaffe. Då kan man lika gärna ta den där mackan. Jag har ju till och med ny ost. Herregud. Vilken lyx.

H, K, M och T

M, alltså jag, borde gå och lägga sig, men har ingen lust. Eller sådär. Har just varit på Landet (Telefonplan reds. anm.) med Hanna och några av hennes vänner. Träffade på Kristin där, av alla ställen. Kors i taket. Konstigt men helt okej.

Pratade med Martin på väg från t-banan och hem. Trevligt att höta hans röst, det var ett tag sen.

Glad igen. T och jag tycks ha löst problemen, och efter fem dagar av sorg så känns allt bra igen. Och jag hoppas att allt håller sig på den vägen.

Tegelstenar och chicklitt

Jobbet med tidningen går framåt. Känns inte lika stressigt nu som i somras, då jag jobbade på slottet samtidigt. Det här ska nog gå bra. Jag har ju liiite rutin nu i alla fall...

Tusse är kvar och har varit mycket sympatiskt, tröstat mig när jag varit lite (mycket) nere, igår eftermiddag och kväll. Men nu är allt bra igen och jag är glad, dock förkyld.

Och de kvällar jag spenderar ensam hemma blandar jag chicklitt med Dostojevskij innan jag somnar. Det gäller att hålla alla delar av hjärnan levande...

missnojd2missnojd3
missnojd1missnojd4
MISSnöjd (höhöhö). Tusse vill ut, men det där är ju bara vägen in till min klädkammare...

Last.fm i 2008:s begynnelse

Och i begynnelsen varde Last.fm. Tänkte sammanfatta min Last.fm-statistik innan jag får alltför mycket att göra. Såhär ser det ut denna gudsförgätna måndag;

Toppartister;
1. Iron and Wine
2. The New Pornographers
3. Seabear (1 placering upp)
4. Laakso (1 placering ned)
5. Sufjan Stevens (ny på topp fem)

Toppartister 30 december - 6 januari;
1. Soft Hearted Scientists (80 lyssningar)
2. Elin Ruth Sigvardsson (42 lyssningar)
3. Jens Lekman (40 lyssningar)
4. Moto Boy (34 lyssningar)
5. The Hepburns (15 lyssningar)

Night falls over Fruängen

"If i had to choose a moment in time
to take with me into eternity
I would choose this, this moment with you in my arms"
Jens Lekman, Into Eternity

Sitter och letar planscher, redaktör som jag är nu igen. Det går sådär, men så är det väl när man inte riktigt vet vad man ska leta efter.

Har sent omsider upptäckt Jens Lekmans senaste album, Night Falls Over Kortedala, och att det är riktigt trevligt. Ville inte riktigt lyssna på det under tiden det begav sig, eftersom jag tyckte att intervjun som jag gjorde med honom till något nummer av Hennes delvis misslyckades. Men det känns bra att det är nu jag lyssnar.

Var på Ikea i fredags, köpte i allt virrvarr (galna människor som släpar dit sina jullovslediga barn. Äckliga människor, försvinn ur min åsyn!) två lampor för att skapa lite "mysbelysning". Många av mina vänner och andra som besöker mig klagar nämligen på den sterila belysningen samt den röda lampan jag tänder då de klagar på det sjukhusvita ljuset ("porrstudio"). Jaja. Nu lyser det lite vänligare och cleanare. Jag gillar det.

Ensam med Tusse, så går det när man tar hand om en katt när den man helst av alla vill ha sällskap av är kattallergiker. Imorgon väntar jag på att kunna börja jobba med tidningen på riktigt. Ska bli roligt, men stressigt. Jag hoppas på ett ännu bättre nummer än förra gången. Men vem fasen ska göra knep & knåpet den här gången?

jagtusse

"From your mouth speaks your lovely voice
The softest words ever spoken
What's broken can always be fixed
What's fixed will always be broken
You put your arms around me"
Jens Lekman, Your Arms Around Me

2008, ett bättre år?

Sitter framför datorn igen, med en stor hög uppslagna böcker framför mig och en lite mindre hög ihopslagna böcker lite snett framför mig. Uppsatsarbetet går rätt bra ändå, tror jag.

Nu har jag Tusse här, igen. Det var väl i augusti senast. Han har hållit oss vakna ungefär hela natten genom att strutta runt på parketten med oklippta klor och jama. Inga spyor dock, vad jag funnit. Han kände sig kanske lite nervös så här första natten, särskilt när det var en främmande människa här också. Men det här ska nog gå bra.


Nej, nu måste jag sätta igång. Fredag. 2008 års första fredag. Tokigt.