Stjärna i min egen värld

Åh. Tur att jag har snälla vänner. Pålitliga vänner. Som tar hand om mig när jag får för mycket i mig. Som igår. I Humlegården. Jag vaknade stirrandes i ett okänt tak imorse. Kom snart på att det var Kristinas tak, att jag låg i hennes säng och att jag antagligen var väldigt väldigt bakis (vilket bevisades när jag lyfte på huvudet). Men var var Kristina? Jo, där var hon. På en madrass på golvet. Med jackor som underlakan och Frasse Flamingo som kudde. Vi sov lite till, kravlade oss (mig) upp och fick gröt till frukost. Tack, snälla. Bra att jag har vänner som tar hand om mig, när fyllan och bakfyllan slår till.

Chefen sa att jag såg rätt blek ut. Tur att jag har en snäll chef. Han tyckte att jag skulle hem och käka pizza.

Det är inte ens röd dag, men stan är helt tom, förutom några turister, några stockholmare på väg någonstans med tunga väskor och så vi, hederligt folk som arbetar. Men! Det värsta av allt! Allt är stängt! Systemet är stängt! Men jag klarar mig utan alkohol (läs: det står två Staropramen i kylen + jag kan nog charma till mig lite vin på festen). Men - och här kommer det allra värsta - Konsum är stängt! Jag skulle ju ha med mig någonting till knytkalaset/festen.

Så här stängt är det inte ens på julafton. Och vilken "låtsasröd" dag väger tyngst?

Grrr säger hon. Eller?

Jag är inte självmordsbenägen och vill inte kasta mig ned för Stockholms stoltaste bro. Men Västerbron med Laakso är helt underbar.

"Västerbron, I hate walking on you
it's six in the morning
you make me think of falling"
Laakso, Västerbron

Jag är duktig. Jag fick ned hela sovsäcken i sovsäckspåsen. Så här en halv vecka efter att jag kom hem.

Och imorrn ska jag på fest, trots allt. Och det ska bli kul. Och den nya klänningen jag har fått var söt, även om brunt inte är min favoritfärg.

Och om trettiofem minuter går min recension upp.

Och jag ska åka till Gotland.

Egostjärnan är tillbaka. Folk har klagat på mig för att jag klagade över att jag kände mig ful under Hultsfred (men jag gjorde ju det!). Men idag är jag riktigt snygg. Shoppade lite imorse, och bar några av kläderna till femtioårskalaset jag just kom hem från. Snygg, jepp. Ego's back.

Åh. Vad jag blev trött på min morfar idag (den som fyllde år var min mosters man, därför träffade jag en del släkt och andra främmande människor som visst minns mig men som jag inte minns. "Minstingen har blivit stor"). Han börjar bli bra gaggig. Och det gör mig ledsen att det irriterar mig, men det gör det. Jag är dålig på att umgås med familj - jag känner mig tillräckligt nära dem för att jag ska kunna skrika åt dem när jag blir sur. Och jag gillar inte att jag tappar humöret. Men det är svårt med gamla människor. "Jag minns när du var nyfödd och jag och Anna-Greta åkte upp till BB..." har jag hört några gånger nu. Det är nästan så att jag tror att jag minns det själv.

Igår hängde jag hos Robin och försökte ignorera den grå himlen utanför. Robin spelade lite gitarr, jag sjöng till Why does it always rain on me med Travis, vi tittade på Varan-TV-klipp och åt tortillas med goudaost i (den godaste osten! Och det var ingen dålig ordvits!). Dessutom lärde Robin ("Filip Araben") mig en del nyttiga arabiska fraser. Förutom "alhamdulillah" kan jag nu också bland annat... (måste kolla på pappret. Att kunna utantill är väl bara för nördar?)... "Hal anta lahm?" ("Är det kött?"), "Lä abgud" [Lä abrud] ("Var inte så snobbig", eller "Sluta vara så baghdadisk". Jag vet att man måste ha lite andra tecken men jag vet inte riktigt hur jag gör dem på bloggen), "Ayna al-kuhul" ("Var är spriten?") och lite annat ickepolitiskt korrekt. Robin frågade hur läget var ("kayfa haluki?") och jag råkade istället för att svara "Jayyid jiddan!" ("Jättebra!") att säga "Jayyid jihad" ("Jihad är bra!"). Tur att det inte hängde så mycket araber på Götgatan just då.

Har också lärt mig att mitt andranamn, Erika, bertyder soffa om man uttalar det [erikka]. Dumt nog är jag egentligen döpt till just det, eftersom prästen sa "Madelene Ericka" istället för Erika. Så jag heter soffa.

Vi lärde oss också att ordet för journalist kommer från grundordet som betyder "att stava fel". "Ana sihäfiya" = "Jag är (kvinnlig) journalist".


Robin rockar

Just nu lyssnar jag på Pat Boones covers av rockklassiker. Känns underligt, men bra, att lyssna på Enter Sandman och Smoke on the Water i storbandsjazzig stil. Kolla in In a Metal Mood: No More Mr. Nice Guy.

Förresten hade min operation gått bra, för alla som undrar och oroar sig för mig. Fick resultatspappret när jag kom hem i söndags. It seems to be gone, the devil thing. Och nu är det mindre än en vecka tills jag får bada och göra annat kuligt.

Ja, imorgon bär det av till festival. I ärlighetens namn är jag inte peppad alls. Men men. Och det är sjukt tidigt att åka nu också, men jag tog sällskap med Hanna, och hon ska åka imorgon. Jag klarar mig inte själv i den vida världen.

Så, bloggen kommer nog vara tyst ett tag. Om ni vill läsa om mina förehavanden kan ni ju kolla in Dagensskiva.com (vilket jag alltid rekommenderar er att göra), jag har lovat Robin att festivalblogga (vilket jag ändå har uppdrag att göra).

So, beware, children, for I'll be back. Om jag inte kvävs i tältet, det vill säga.

Jag har blivit en mästare på att koka soppa på en spik. Men alla måste ju ha en riktigt dålig intervju någon gång, eller hur? Till mitt försvar kan jag säga att det inte var mitt fel. Man ska inte skylla ifrån sig, men jag var faktiskt bra förberedd. Det blev bara inte som jag hade tänkt mig. Men Tokio Hotel var söta små rackare. Och nu är jag fotograferad med dem också. Jag undrar om jag inte blev fotad med Fall Out Boy också...

Nej, nu ska jag träffa Olle och Robin, eller as we say, Elagabalus och Filip Araben. We nerds.

Ja ja, ska man dö ska man väl göra det av stress. Eller värmeslag.

Jag vill också vara med i ett band. Varför kan inte jag spela nåt instrument? Eller sjunga. Triangel, det kan jag nog.

Oj. Redaktören på Julia undrar om jag vill projektleda ett av deras specialnummer.

Åh. Folk är ignoranta idioter som inte kan stava till namnet på gatan de bor på. Än mindre vet de postnumret dit. Var bor du, lilla vän? Kan du adressen dit? Och det är fullvuxna människor jag talar om.

Gårdagkvällen varvades ner efter en hel jobbdag (ja, vissa arbetar på Svenska flaggans dag aka Nationaldagen), med kanske lite för mycket slottsöl. Debaser Slussens uteservering, matchen på After, tillbaka till Debban. Jag tror det var en av de sista tunnelbanorna jag kom med hem. Men hem kom jag.

Idag är jag för första gången på länge bakis, och har lite lagom mycket ångest.

Pojkar med klarblå ögon är svåra att stå emot ibland.

Jag tror att vissa inte vet hur mycket de gör en ledsen. Eller så är det precis det de vet, men av personliga skäl så håller de ändå inte inne med det där. Som gör mig ledsen.

Och jag vet inte varför det gör mig ledsen. Men det tar rätt hårt, ändå.

A junky, an addict, a slave for your love, but I'm not in love, I'm just obsessed with hearing you say, "Yes please Madelene come to me"... Jepp, Laaksos High Drama lite smått omgjord...

Status: Tenta avklarad. Some shopping done. Glass till lunch. Längtar till riktiga sommaren. Blek som ett lakan. Fortfarande singel (quelle chock!).

Kul-sur helg. Tentan var självklart och som väntat inte särskilt lustig, men retsina- och öleftermiddagen hos Robin var desto trevligare. Dötrist, för att använda ett slangaktigt ord här på bloggen, var att resten av antiktruppen hade somnat in som en annan amfiteater, och därför bangade. Ingen fest. Men lite slottsfolk då? Nej. Bara Kristin ställer upp. Sedan fick jag veta att Daniel och Katarina hängde på "ag" (Allmänna Galleriet? Varför skulle de vara där? Vad står AG annars för? Är jag dum nu?). Ja, öl med mig och Kristin dög väl inte. Jag lackade, såklart.

Jag har helt enkelt inga vänner som vill umgås med mig, I guess att det är så att det som Daniel sa stämmer, "Du är så jävla jobbig, MH". Har i ärlighetens namn funderat på om jag kanske är lite jobbig. Jag vet inte. Men att jag "saknar empati", det tycker jag ändå att han har fått om baktassen.

Kristins kompisar är ju annars trevliga. Hängde med några av dem i onsdags, efter att jag och Kristin misslyckats med vad vi skulle på egentligen. Det snurrar lite för mycket saker uppe i Madelenes hjärna tror jag.

Fick fina Blueboys Try Happiness av Johan i veckan. Jag säger bara det. Försök med lycka. Snälla.

Jag behöver någon att drömma om.

Nej. Jag behöver någon som drömmer om mig.

Fast Daniel kallar mig för en "Wet Nightmare". Jag vet inte om någon vill drömma om mig då?