Stjärna i min egen värld

På The Gray Brigades nya skiva är kanske kanske One Way Ticket To The Stars bäst. Fast imorgon är det september. Då ska jag lyssna på September: New Love med samma band. Jag ska begrava mig själv i höstlöv och höstmusik inom kort. The Gray Brigade känns faktiskt som perfekt sådan. Det är nästan så att jag längtar tills alla träd är brandgula och jag inte kan ha mina sommarskor utan att riskera att förfrysa tårna. Påminner mig just om att det är en kille som gick i min parallellklass på JMK som är med i bandet. Tror att han sjunger.

I have been knocked down, but I try...

Nu har jag släppt ifrån mig min lilla bebis. Till tryckeriet. Det är dit Julias Idol & kändisspecial är på väg nu. Lycklig resa. Saknar dig redan.

Är lite trött på mig själv. Men imorgon får jag jobba igen, efter fyra dagars "ledighet" (från slottet i alla fall). Bra. Behöver det.

Har först nu (häromdagen) upptäckt Blonde Redhead. Och de är helt underbara. Lyssnar helst bara hela tiden på senaste plattan 23. Och försvinner bort...

"Silently, I wish to sail into your port, I am your sailor
Quietly, I drop my weight into your sea, I drop my anchor
I sway in your waves, I sing in your sleep
I stay till I'm in your life"
Blonde Redhead, Silently

Fasen. Konsum stänger 20.00 på lördagar. Jag trodde det var 21.00. Vilket innebär att jag inte har någon frukost att tala om. Blä.

Blev inget Club 90's igår. Folk skulle jobba och jag blir alltid seg av förfest. Men vi hade trevligt hos Daniel. Indiskt, vin och wasabiärtor. Och nu vet jag vad "Wataridori" betyder. Flyttfågel.

Nu ska jag dö i soffan med min dvd.

Ledig ördag. Jag vill bara till jobbet.

Idag har jag jobbat fast jag skulle vara ledig. Jag skulle ju städa hela lägenheten. Men nej, det strulade ihop sig och jag fick sitta och jobba med en musiksida som ska in på måndag istället för om tre veckor, som det egentligen skulle vara. Ingens fel. Men det har löst sig rätt bra, paniken spred sig såklart i mitt blod imorse, lite seg som jag var, men det mesta tycks ha ordnat upp sig. Ska bara bestämma vad det blir för skivrecensioner. Jag hade som tur var fått rätt mycket som passar bra i tiden. Tyvärr inte Kents nya. Skulle passat utmärkt att recensera den. Tillbaka till samtiden.

Ikväll blir det 90-talsrevival på Club 90's. Med slottsfolk såklart.

Idag... ja, nu är det ju fredag... men igår, torsdag, spenderade jag och Daniel vår lediga dag med att använda våra Stockholmskort (VIP) som vi fick genom jobbet. Och man vill ju hinna med så mycket som möjligt, Smålandsgener som man har (Daniel har kallat mig för snål smålänning hela dagen). Således;

Katarinahissen.
Spårvagn.
Waldemarsudde (favorit!)
Spårvagn.
Hallwyllska (murrigt).
Lunch från Max vid Raoul Wallenbergs monument.
Vin och sprithistoriska.
Judiska museet.
Nationalmuseum (överdos).
Nobelmuseum (där farmor träffade farfar!).
Storkyrkan (bara för att).
Slottet (såklart).

Sen väntade en visning av Prins Bertils våning (ej öppen för allmänheten), och sedan slottsöl på Movitz (vårt hak).



Fin dag.

Jag har fått Daniels gamla dvd-spelare. Just i detta nu, bredvid bloggningen, njuter jag av spaghetti-western. A Fistful of Dollars. En klassiker. Clintan är kung.

Idag shoppade jag, muggalen som jag är, två muggar av linjen Hanna från Rörstrand. Blå och svart. Ska nog köpa de resterande färgerna också.





För övrigt tycker jag att ordet "kavalleri" är väldigt fint.

Robin har varit här. Han tycks lika peppad inför antiken kurs b som jag. Alltså väldigt peppad! Och då är jag inte ironisk. Som vi brukar säga och citera Varan-TV; "Jag är historiker, och inte alls intresserad av porr".

Han har för övrigt hängt här och vi har gjort milkshake på två liter vaniljglass. Och druckit upp allt! Tokigt! Dessutom tittade vi på Eddie Izzard. Ännu tokigare.

Nu måste jag nog stänga av The Perishers nya skiva (lovande!) och skutta i säng.

Vissa trugade Stjärna i min egen värld-läsare kanske märkte att förra inlägget, det Bowieinspirerade Unwashed and Somewhat Slightly Dazed slutade mycket tvärt. Kanske märkte ni det inte. Det spelar inte så stor roll. Sanningen är i alla fall så att inlägget skulle bli mycket längre, men att jag istället gav mig ut på upptåg med vänner. Clint Eastwood-lovers om jag är begav jag mig till Tantolunden, mötte Kristin, Timo och Daniel och en stor filt i gräset framför storbildsskärm som visade westernklassikern Den gode, den onde, den fule.

Att titta på film med Daniel är alltid en rolig upplevelse, eftersom han liksom jag skrattar vid fel tillfällen (fast han har nog anledningar).

Jag blev lite retad för min rödhet. Kristin frös så att hon skakade och tog mig hårt hårt i nacken när jag kallade henne för vindskydd (vadå, det var ju inte jag som startade det!), Timo och Daniel förutsåg replikerna och Daniel tittade bort under de "förlängda" scenerna. Själv tuggade jag Menthos. Den är mycket godare nuförtiden.

Frågan är - vem i vårt lilla gäng på fyra är den gode, vem är den onde, vem är den fule och vem fasen är den fjärde? Kanske den fulla, flinande "italienaren" som är med strax innan brosprängningen. Men vem är i så fall honom? Får ta upp det imorgon.

Så. Tre dagars semester slut. Det var jag värd. Jag har haft det skönt på landet, vill vara ledig ett tag till. Kändes underligt när jag satt på buss 632 mot Yxlan i fredags eftermiddag. Som om det inte var på riktigt att jag var ledig. Dessutom upptäckte jag en ny (?) sorts plingor.



Plinga modell ny, eller är jag bara efter?

Helgen har bland annat innehållit; ätande, vattning av blommorna på mormors grav vid Blidö kyrka (min dopkyrka!), drickande, ätande, kryss- och sudokulösande, ätande, lite lite båtåkande, doppande av fötterna i kallt vatten, snapsvisesjungande (jomenvisst!), ätande och solande. Det sista resulterade i en väldigt röd Madelene.


Detta är inte för att jag ska visa upp mina bröst. Men det gör jag visst.


Vårt hus på landet. Idag.

Och snart är det höst. Känns ganska ofattbart. Säsongen på slottet är slut. Men det känns som jag har en del projekt för hösten också;
- Malins och mitt nya bloggprojekt, Blandband. Ni hittar länken här i sidan. Start 1 september.
- Kristins och mitt kyrkoprojekt. Nej, jag är inte alls troende. Inte Kristin heller, vad jag vet. Men vi har kommit på att man borde kolla in alla Stockholms (innerstaden that is, enligt mig) kyrkor, bara för allmänbildningens skull. Så jag byggde ut vår lilla diskussion om det (vi stod på Södra teatern och blickade ut över stan, det var då vi som hastigast nämnde det). Hoppas Kristin är med.
- Skaffa dvd-spelare och kolla på film. Jag och Daniel ska ha Johnny Depp-kavalkad.
- Käfta en kändis. Mitt, Olles och Robins vilande projekt ska sättas igång på riktigt.
- Lära mig allt om antiken. En del i alla fall.

Är trött och har ont. Men Tiger Lillies var bra, om än inte vad jag väntat mig.

Imorgon blir det tre dagars välförtjänt semester. I alla fall två och en halv. Och nästa vecka är jag ledig torsdag-söndag, utan att ha några planer.

God natt.

Musiksidan lämnad. Recensionen på DSC kom upp som den skulle inatt. Det är konstigt, ju mer jag skriver, desto mer osäker känner jag mig ändå. Kanske för att min hjärna just nu knappt klarar av mer. Det börjar bli lite för mycket. Jag hoppas verkligen att jag kan ta mig ut till landet i helgen, jag behöver det.

Och imorgon blir det Tiger Lillies på Södra Teatern med Kristin.

När tidningen är klar ska jag fira det. Jag vet inte hur eller med vilka, men jag hoppas det finns någon som vill fira med mig.

Status, denna lördagskväll:

Facebookar för mycket.
Ätit glass med Kristin och Martin efter jobbet (våffla med pecannöt, polka och mintchoklad).
Börjar se slutet på tidningen.
Har kommit i fas efter onsdagens sena "festande".
Tycker det är lite tomt utan Tusse.
Funderar på när jag ska skrämma iväg Olle genom att introducera honom för mina föräldrar och resten av "familjen".
Lyssnar på The Perishers.
Vill dansa. Techno.
Är stundtals lite trött på mig själv.
Ska nog lägga mig i sängen och läsa några gamla nummer av Medusa. Nu.

I don't wanna hurt you, I don't wanna make you sway, like I know I've done before, I will not do it anymore, I've always been a dreamer, I've had my head among the clouds...

Gah. Åh. Huh.

Nej, nej, allt är bra med mig. Vaknade kvart i tolv, svettig och förvirrad. En massa dyrbar tid att lägga på tidningen bortkastad på sömn, men det var det värt. Jag stupade i säng 05.44 imorse, efter att ha tagit första tunnelbanan hem. Slottsbrännbollen vid Rosendals slott drog ut på tiden, eller ja, vi drog ut den. Inte själva spelandet, mer drickandet, pratandet, allsången (nåja) och trevligheten. En tapper skara stannade kvar även när mörkret hade fallit, tillsammans med en mycket oskygg räv som sprang omkring i det blöta gräset. Daniel och Sandra lämnade in vid... vad kan klockan ha varit? Runt ett? Två? Kvar blev jag, Timo och Kristin, ihopträngda på två filtar. Vid tretiden, när vi visste att vi missat alla möjliga tunnelbanor, lämnade vi det våta gräset och tog vårt pick och pack och vandrade in mot stan. Hittade några vattenspridare vid Djurgårdsbron som vi lekte lite i. Gick upp förbi Nationalmuseum, tittade på dimman, gick till jobbet ("Det känns som att komma hem"), kollade när första tunnelbanorna respektive Saltsjöbanan gick, och vandrade långsamt ner mot Slussen medan stan sakteliga höll på att vakna. Det hela var mycket underligt, men väldigt trevligt. Allt som bryter mot mönstret, som Timo sa.

Nu har Tusse stuckit, jag försöker jobba, borde förbereda för intervjun med Johan i kväll, undrar vart mitt huvud befinner sig och lyssnar på Club 8.

Möjligt att jag glömde huvudet i gräset på Rosendal. Jag får åka dit och leta.


Jag och några pojkar. Posing? Kanske. Thanx Kristin för the pic.

Jag... skulle jobba hemma, efter jobbet... Kristin frågar "Var är alkoholen?!!!". Vilket slutar med att vi hamnar hemma hos Daniel - jag, Kristin, Daniel och outsidern Julia. Indiskt, rödvin och folköl. Och bara prat om slottet. Helt absurt. Och nu börjar fyllan lätta och jag lagar lunch till imorgon. Den blir sådär.

Igår blev jag och Daniel, efter ett djupt prat i Västra valvet, "vänner igen". Så efter jobbet åt vi sushi och kollade på "Tristram Shandy" och halva "Cry Baby" (fasen vad bra den var! Jag och DS ska ha Johnny Depp-maraton nån dag inom kort).

I lördags utforskade jag och chefen halva slottet, alla de gångar och trappor som jag inte kände till. Det var spännande. Så är det när man är extra. Man låser dessutom in sig med chefen på kontoret och därutöver äter man också glass. Härligt att vara extra.

Dricker kaffe, lyssnar på Antony & the Johnsons och väntar på att stora, tunga bilder ska ladda upp sig från min dator till websharen som jag så smidigt använder i mitt arbete. Gah. Ni som vet, hur högupplöst behöver en bild vara för att vara högupplöst? Dessa är enormous.

Hoppade över slottsbrännbollen vid Rosendal. Jag fick så många pikar efter förra "vi ses i park och dricker"-omgången med slottsfolket. Fast det är inte därför jag undviker sammankomsten. Skulle gärna vara med (och kanske till och med spela i år, när jag känner dem bra - jag vägrar att spela bollspel eller andra lagsporter med människor jag inte känner. Det är den största förudmjukelse en människa kan utsätta sig själv för), men jag känner att jag måste fixa arbete, och hem. Olle har lämnat mig (för den här gången alltså, han kommer tillbaka på måndag), vilket är tråkigt. Längtar efter honom. Fast åh, vad svårt jag skulle ha att bo ihop med någon. I alla fall på morgonen. Jag har inte dåligt morgonhumör, men mina morgonrutiner är ganska fastslagna, och jag ogillar när någonting får dem ur balans. Jag gillar att sköta mig själv så himla mycket, ensam, på morgnarna. Men det är inte fy skam att vakna med en fin pojke bredvid sig.

Måste sköta Tusse lite också.

Åh, nu är andra bilden snart klar. Bara ett tiotal kvar då...

The Radio Dept. säger alltid mest.

"Unexspect grief is just too bad
I've never seen you this sad
And if you need someone who doesn't talk back
I'll shut my mouth for you
anything you want me to"
The Radio Dept., Pet Grief