Stjärna i min egen värld

Huh. Vad poppis man blir ibland. Med folk som googlar efter ens blogg. Jo visst... Det roligaste med att blogga är kanske egentligen att se vilka som läser. Eller ja... egentligen vet jag inte om det är kul att blogga längre. Att jag en gång startade min blogg var väl, gissar jag så här snart två år senare, för att kanalisera all ångest som jag inte kunde få ur mig. Och visst har det hjälpt. Och visst har det skapat ångest också, när man kommit på att man sagt alldeles för mycket. Fast ändå är det inte många inlägg jag har raderat... konstigt nog, kanske.

Och lilla M är en envis flicka. Dumenvis kanske. Mm, antagligen. Men Neutral Milk Hotel The King of Carrot Flowers Part 1är för fin.