Stjärna i min egen värld

Robin klagade på mig för att jag aldig bloggar.

Men vad kan jag säga? Jag har inget att säga just nu. Det känns inte som om någon läser mina pladderier, och jag kan inte tvinga någon att göra det heller.

Kanske går det inte att säga allt som finns att säga, för att det är hemligheter, eller för att de är för komplicerade att säga, eller jobbiga.

Och nu var jag hemlighetsfull igen.

Jag menar inte att det är ett avslut. Men just nu har jag inte mycket att säga. Och jag är inte på något sätt ledsen. Eller jo. Det finns ju såklart saker som jag är sjukt ledsen över. Men det har jag redan sagt. Och det känns onödigt att vältra mig i, eftersom det inte ger någonting. I stort sätt är jag rätt lycklig.

"Mother don't worry, I've got a coat and some friends on the corner
Mother don't worry, she's got a garden we're planting together
Mother remember the night that the dog got her pups in the pantry?
Blood on the floor, fleas on their paws,
and you cried 'til the morning"
Iron & Wine, Upward over the Mountain