Hål i huvudet
Läste ut Jenny Jägerfelds Hål i huvudet häromdagen. Trots sval kritik (i alla fall de recensioner jag läst) tyckte jag den var riktigt bra. På något sätt kunde jag identifiera mig, eller i alla fall känna igen mig, i Minou och hennes ovilja att släppa känslorna. Att greppa tag i något litet, bara för att man inte vill ge upp. Och analysera sönder allt.
Folkets jubel/folkets mummel
Såna däringa trackbacks