Gråtmild söndagsmusik en höstsöndag i en höstig stad

Anthony & the Johnsons och The Tiny är kanske inte världens bästa gå-musik, men det var det jag hade i öronen när jag gav mig ut i Höstmalmö. Slapp gråten. Det är ju annars... mitt signum att börja gråta till gråtmild musik. Även fast jag egentligen, egentligen är icke-ledsen.

"That little devil in my back says
that there is nothing that I can't do
That he is gonna put me on the right track
Then I will never belong to you"

The Tiny, "In my back"

Folkets jubel/folkets mummel
Detta sa: Topsy

antony & the johnsons är så underbar musik! :)

Detta sa: Hemlig beundrare

Ville bara säga att jag slutat att gå på gym! Du gillade ju inte muskler, eller hur? Idag satte jag mig istället på stadsbiblioteket och började avverka Marcel Prousts "På spaning"-svit. Du gillar väl intelligenta killar va? När ska vi fika? på tisdag är jag ledig. På onsdag kan vi gifta oss om du vill...

2006-10-22 @ 23:52:47
Detta sa: Din kompis

Tja Madda, jag tänke bara jag skulle berätta lite om min helg. Jag var ute och vet du va som hände? En snubbe raggade på mig, en riktig farbror. Han var liksom 26 eller nåt. Jag bara "dra gubbe" och han bara blev sne. Ha ha! Så jävla tragiskt!

Sköt om dig Madda - I LOVE YOU!!!

2006-10-23 @ 00:00:33
Detta sa: malin

Antony & the johnsons kan inte sjunga, vem fasiken har du fått så dålig musik ifrån ;o)

2006-10-23 @ 09:07:58
Detta sa: Madelene

Topsy: Du har så rätt så. Lyssnade halva natten!
Hemlig beundrare: Det kanske kan bli nåt mellan oss ändå...
malin: ja, det kan man verkligen fråga sig...

2006-10-23 @ 09:57:59

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks