Fantasin tar oönskade vägar
Jag... kommer bli världens sämsta frilansare. Kan inte kläcka idéer på beställning. Och om jag kommer på någonting glömmer jag bort det lika snabbt. Eller så är det något outvecklat. Eller något som jag inte vågar nämna, i rädsla för att bli dissad. Jag skyr det faktum att jag kan bli dissad. Hatar det.
Nu har jag ju redan frilansat, men det jag gjort har jag ju fått på beställning. Sånt frilansjobb vill jag ha! Någon ger mig ett uppdrag, och sedan får jag utforma det helt på eget sätt. Utan att någon lägger sig i.
Men det är frustrerande överhuvudtaget, det här med oförmågan att komma upp med idéer. Jag har aldrig haft svårt med fantasin, anser jag. Och det har jag fortfarande inte. Hjärnan spinner iväg, men det är kanske inte på någonting som jag har nytta av, inte i mitt arbetsliv i alla fall.
Fast lite idéer har jag kanske ändå. Det är kanske det där med dissrädslan...
Helgen blir visst på solokvist. Skönt. Jag vet inte om jag vågar sitta uppe i natt, det är mycket skräck på televisionen... Där försvinner min fantasi! Jag gillar att se på skräckfilm, men klarar inte av det. Imorgon kväll sänder SVT Terror på Elm Street, vilken är det otäckaste jag sett i skräckfilmsväg. Jag klarar inte av det. Jag vet att något liknande kommer hända mig, jag kommer knappt kunna ha teven på, i rädsla för att han (den onämnbara) kommer dyka upp! Fattar inte att jag sover på nätterna längre...
Något helt annat. När jag förra helgen vandrade den långa sträckan till hotellet där mamma och systrarna bodde, så tog jag upp mobilen och fotograferade lite på vägen. En del frågetecken uppstod...
Malmös Svampen?
What the...? Jag undersökte inte vidare vart skylten ledde, jag får ta mig en sväng dit igen.
Nu har jag ju redan frilansat, men det jag gjort har jag ju fått på beställning. Sånt frilansjobb vill jag ha! Någon ger mig ett uppdrag, och sedan får jag utforma det helt på eget sätt. Utan att någon lägger sig i.
Men det är frustrerande överhuvudtaget, det här med oförmågan att komma upp med idéer. Jag har aldrig haft svårt med fantasin, anser jag. Och det har jag fortfarande inte. Hjärnan spinner iväg, men det är kanske inte på någonting som jag har nytta av, inte i mitt arbetsliv i alla fall.
Fast lite idéer har jag kanske ändå. Det är kanske det där med dissrädslan...
Helgen blir visst på solokvist. Skönt. Jag vet inte om jag vågar sitta uppe i natt, det är mycket skräck på televisionen... Där försvinner min fantasi! Jag gillar att se på skräckfilm, men klarar inte av det. Imorgon kväll sänder SVT Terror på Elm Street, vilken är det otäckaste jag sett i skräckfilmsväg. Jag klarar inte av det. Jag vet att något liknande kommer hända mig, jag kommer knappt kunna ha teven på, i rädsla för att han (den onämnbara) kommer dyka upp! Fattar inte att jag sover på nätterna längre...
Något helt annat. När jag förra helgen vandrade den långa sträckan till hotellet där mamma och systrarna bodde, så tog jag upp mobilen och fotograferade lite på vägen. En del frågetecken uppstod...
Malmös Svampen?
What the...? Jag undersökte inte vidare vart skylten ledde, jag får ta mig en sväng dit igen.
Folkets jubel/folkets mummel
Såna däringa trackbacks