Stjärna i min egen värld

Ännu en underbar vårdag som jag spenderar inomhus! Welcome summertime... Nej, jag ska inte vara bitter, jag är faktisk glad. Har suttit och transkriberat (sista intervjun, jaa!), men nu tog jag en liten lunchrast och fick medan jag käkade mackor fram några till ord i DN:s fredagskryss från igår. Och imorse hörde jag Take Thats "Pray" på radion, en låt som var en kär favorit hos Stjärna i min egen värld när hon var sådär en tolv år... Så jag kollade längst bak i bokhyllan och hittade de gamla klenoderna. Nu dansar jag runt till Everything changes-skivan som är från... måste kolla konvolutet... 1993. Jag upptäckte ju dock det där gamla utdöda pojkbandet när jag var 11 ungefär, alltså 1995. Om jag minns rätt så fick jag nog Nobody else-skivan i födelsedagspresent när jag fyllde 11... jag kanske har fel, men jag vet att jag fick den i present i alla fall. Oj, det är längesen. Och nu kan jag till och med erkänna att jag diggade dem, och att jag blir lite sådär konstigt lycklig när jag idag, flera år senare, lyssnar på låtarna igen. "Everything changes but you, we're a thousand miles apart and I miss you baby, everything changes but you you know every single day I'll be thinking  about you girl" ...

Imorse var det lite dumt att jag bor själv. Jag skulle uppskattat en passopp, som kunde hämta vatten och en huvudvärkstablett åt mig medan jag låg kvar i sängen. Ja, det blev lite mycket öl igår, men det var trevligt, askul att spela Dunken, eller Burken som jag brukade kalla det, i parken vid Högalidskyrkan. Det är flera år sen jag lekte det, det var nog nånstans där runt när jag avgudade Take That. Så det var väl inte så konstigt att jag inte var så bra på det?? Jag var dock imponerande bra på freesbee-kastning, fast det nog var ungefär lika länge sen. Bättre än Marie i alla fall ;)

Men jag pallrade mig i alla fall upp runt nio-tiden tror jag imorse, och då mådde jag ändå rätt bra. Bara man kommer upp så blir det ju bättre, om man inte druckit ofantligt mycket. Men det hade jag inte. Min mamma är lite orolig över min alkoholkonsumtion har jag märkt. Varje gång vi har nån släktmiddag (typ Valborg, fast på Valborg tog jag det faktiskt lugnt med starkspriten så det så mamma!) och jag snapsar så säger hon till pappa, det är oftast han som häller upp, "Ge henne inte mer". Sen säger hon nåt om att hon "blir lite orolig" när jag "dricker så mycket" och att jag "dricker mer än dina systrar gjorde i den åldern". Då brukar jag säga att jag bor ju mittemot Länkarna, så hjälpen är ju nära. Men du behöver inte oroa dig mamma lilla!

Nej, nu är det nog dags att kila vidare...