...och en nattfjäril är min besättning

Igår kände jag mig tvungen att ta liv. Ett litet väsen som krossades i ett simpelt hushållspapper mellan mina fingrar. En nattfjäril hade invaderat min lägenhet. Jag är rädd för nattfjärilar.

Ja, jag vill inte vara det. De är på sätt och vis fina, särskilt den vars lik nu ligger i min papperskorg och föruttnar. Men jag har sedan jag var liten levt i tron att nattfjärilar är farliga. Jag vet inte på vilket sätt, bara det faktum att man bör och ska akta sig för dem. Och det gör jag. Så fort en nattfjäril kommer i närheten så går det som det går. För den lilla varelsen. 

Det finns fler saker som jag inbillat mig och som jag inte vet om de är sanna eller inte. Har ställt mina föräldrar mot väggen, men de förnekar att de lärt mig så underliga saker.

Nattfjäril. Det är ett fint ord. 

Folkets jubel/folkets mummel
Detta sa: fia

jag vet precis varför, kommer du inte ihåg vår dramalärare som berättade hur en nättfjäril flugit in i hennes öra en natt

2006-07-18 @ 08:17:32
Detta sa: ankan

det kommer jag ihåg, för visst pratar du om gymnasiet!?

2006-07-20 @ 09:00:17
Detta sa: Madelene

nej, jag pratar inte om gymnasiet! det där med att jag är rädd för nattfjärilar kom när jag var liten, varit det hela livet!

Detta sa: Mathilda

Dom förföljer mig de jävlarna!
Vågar inte ens döda dem suger upp dem med dammsugaren..får be någon annan tömma påsen.
De dyker upp där man mins anar..

2006-08-01 @ 16:18:14

Kommentera, pliis:

Namn:
Rememba me, punk?!

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Såna däringa trackbacks